Varför tolkas EU:s direktiv ofta så övernitiskt i Sverige? Något har gått riktigt snett när Kommunals medlemmar vill gå ut i strejk mot EU:s krav på dygnsvila och svenska kommuner förbjuder brasor vid Valborg med hänvisning till unionen. I båda dessa fall handlar det om pedantisk svensk tillämpning av gemensamma regler.
EU:s direktiv innehåller för det mesta rätt allmänna principer eller mål som medlemsländerna förväntas följa, men regelverket gäller inte direkt utan ska förvandlas till nationell lag. Det finns alltså stora möjligheter för ett medlemsland att anpassa bestämmelserna till nationella förhållanden, men Sverige låter alltför ofta bli att utreda konsekvenserna av kommande direktiv och besluta om en rimlig tillämpning. I stället är svenska paragrafryttare ofta övernitiska i sin tolkning.
Hanteringen av EU:s arbetstidsdirektiv är ett skolexempel på detta destruktiva mönster. En första version av direktivet kom 1993 och det har alltså funnit gott om tid att fundera på hur reglerna påverkar svenskt arbetsliv, utnyttja möjligheten till undantag som ges för verksamheter som skyddar ”liv, hälsa och säkerhet” och utforma nationella bestämmelser som fungerar.
Sverige skulle också ha kunnat ge sig in i någon av alla de rättsliga strider om arbetstidsdirektivet som har pågått under flera decennier. En viktig batalj avgjordes till exempel 2003 och gällde en tysk läkares jourtid. Mot Tysklands vilja slog EU-domstolen fast att jour ska räknas som arbetstid om doktorn måste befinna sig på sjukhuset. Under domstolsförhandlingarna ställde sig flera länder – Frankrike, Danmark, Storbritannien, Nederländerna – på Tysklands sida, men regeringen i Stockholm lade sig inte i.
Hanteringen av EU:s arbetstidsdirektiv är ett skolexempel på Sveriges destruktiva mönster
Sverige vaknade inte förrän en svensk ambulanssjuksköterska, som efter ett långt arbetspass hade varit med om en trafikolycka, anmält Sverige för brott mot unionens bestämmelser. Kommissionen krävde rättning i ledet och när sedan SKR, Svenska kommuner och regioner, fick sätta tänderna i direktivet hävdades att ”möjligheten att göra undantag är mycket restriktiv.”
SKR:s snäva tolkning ledde nästan till strejk, vilket är begripligt. EU:s regler ska förhindra att arbetstagare utnyttjas och för egen del tycker jag att det är helt nödvändigt att det finns sådana gränser för länder som konkurrerar på en helt öppen marknad. Utan minimiregler för arbetstid skulle medlemsstater kunna tjäna på att ägna sig åt social dumping. Men det blir absurt om Sverige tillämpar direktivet på ett sätt som slår sönder fungerande scheman och leder till uppror bland ambulansförare, undersjuksköterskor och personliga assistenter. Den övernitiska tolkningen leder alltså paradoxalt nog till protester från dem vars rättigheter direktivet är tänkt att stärka.
Förnuftet tycks ändå till slut ha segrat. Enligt uppgörelsen mellan Kommunal, SKR och de kommunala företagens arbetsgivarorganisation ska det bli enklare att söka och få undantag. Under våren har också den nya svenska arbetstidsnämnden klubbat beslut om dispenser på löpande band.
Både Danmark och Finland har organ som utreder konsekvenserna av nya EU-regler och föreslår nationell tillämpning som inte leder till onödigt krångel och byråkrati.
Förhoppningsvis kommer också alla svenska kommuner ta sitt förnuft till fånga och tillåta brasor vid Valborg. Syftet med EU:s avfallsdirektiv är förvisso att sopor och avfall i princip bör användas till något nyttigt och att utsläppen från småskalig förbränning ska minska, men det handlar om övergripande mål. Regelverket innehåller inte ett enda ord om eldningsförbud.
Men så här kan det inte fortsätta. Sverige kan börja med att studera hur våra grannar gör, för både Danmark och Finland har organ som utreder konsekvenserna av nya EU-regler och föreslår nationell tillämpning som inte leder till onödigt krångel och byråkrati.
I Finland har ett ”råd för bedömning av lagstiftningen” knutits till statsministerns kansli och uppdraget är att göra konsekvensanalyser av nya nationella lagar och EU-regler som anses särskilt viktiga. Danmarks ”EU- och regelforum” siktar in sig på hur näringslivet påverkas av kommande EU-regler och ledamöterna företräder företag, fackliga organisationer och andra samhällsintressen. Syftet är att förankra rådets bedömningar och rekommendationer i en bred krets.
I Sverige har näringslivet sedan länge efterlyst något liknande och regeringen inrättade nyligen ett ”Förenklingsråd” på Tillväxtverket. Rådet ska föreslå förenklingar av befintliga svenska bestämmelser och reagera mot ”överimplementering” av EU:s regler. Men det räcker inte att göra företagen nöjda. Lär av Danmark för att få en så bred förankring och tillämning av EU:s regler som möjligt och av Finland för att analysera kommande direktiv som inte enbart berör näringslivet.
Efter snart 30 år som medlem i EU är vårt land fortfarande obegripligt uselt på att i tid utreda följderna och försöka påverka utformningen av EU:s regelverk. Sverige måste bli ett mer aktiv medlemsland i alla led och sluta övertolka unionens direktiv. Det gynnar bara EU-hatarna.
