Teater
”En taskig situation”
Av och regi: Elin Blomström. Medverkande: Tindra Monsen, Alice Dufva. Scen: Teater Brunnsgatan Fyra, Stockholm. Längd: 40 minuter.
Stöd oss! Swisha! Teatrarnas kris följer besökarna ända in på toaletten på Teater Brunnsgatan Fyra, som nyss haft stödgala för att samla in pengar till att återställa scen och bänkrader efter en renovering.
Men sådana tråkigheter befattar sig inte hjältinnan i ”En taskig situation” med. Trots titeln har hon aldrig haft ett problem i sitt liv, utan tillhör dem som enligt programbladet fötts på sista steget av Maslows behovstrappa, självförverkligandets trappsteg – en åtrådd platå befolkad av navelskådande jättebebisar.
För manus och regi står Elin Blomström, nyutexaminerad från Stockholms konstnärliga högskola, och djärv nog att nysta i lycka: något enbart Joakim Pirinen rott hem i den satiriska pärlan ”Familjen Bra”. ”En taskig situation” lyckas på knappt 40 minuter vara såväl märkligt repetitiv som för kort för att komma någon vart.
Ensam på scenen – ursäkta, golvet – står begåvade Tindra Monsen, som i fjol gjorde en fin insats i Netflixserien ”Barracuda queens”. Här spelar hon en autofiktiv version av sig själv, en segerrusig ung skådespelare, som så raskt bockat av sina drömmar – scenskolan, Dramaten, Netflixserie, källarteater – att det är klurigt att komma på nya mål.
Bättre då att partaja. Hon dricker. Dansar. Dansar. Dricker. Tatuerar sig lite, snicksnackar lite, håvar in publikens bekräftelse; infall, urladdning, omtag.
Gamla pjäser går att relatera till i dag, förklarar autofiktiva Tindra, ”men bara om man anstränger sig skitmycket”. Orka följa en intrig? Svärta går också bort.
Lite småkul blir det när Alice Dufva, med peruk och Tindra-ansikte, kallas in för att stand in-kräkas för att sen skickas hem i en Uber, men det är allt.
På premiärdagen publicerar Sydsvenskan en artikel där högskole- och universitetslärare på topputbildningar säger att deras elever inte läser böcker, knappt kurslitteratur, de orkar inte fokusera på långa texter. Och det här gäller alltså A-studenter.
Kanske ska det här vara scenkonstens svar på samma utveckling. En självsvåldig parodi på gen Z? Dessa hyperdigitaliserade individualister med ett ovanligt starkt intresse för pengar men som, faktiskt, har ett ovanligt svalt intresse för att just festa.
”En taskig situation” är teater för dig som vill slöscrolla ännu en halvtimme, men på en halvrenoverad teater i stället för vid skärmen. Är det målgruppen som ska rädda den fria teatern? Jag lämnar salongen som en besviken reaktionär.
Läs också:
Svenska artister sjunger till stöd för Brunnsgatan 4
Nu har jakten på privata pengar till kulturen satt fart
