Finländarna må ha världens enda Burger King-bastu. De må ha haft två bidrag i årets Eurovision. De må ha haft den mest läderjackskompatibla statsministern i Sanna Marin.
Men är de verkligen världens lyckligaste folk, som FN:s World happiness report nu påstått i åtta raka år? På sistone har resultatet ifrågasatts, inom såväl akademin som medierna. DN:s Alex Schulman ställde i maj den kritiskt retoriska frågan: ”Var finns alla lyckliga finländare?”
Problemet med att mäta lycka är att den är flyktig, svår att definiera. Den går inte att ringa in utan att cirkeln blir amorf. Frågan har sysselsatt filosofer i årtusenden, från Konfucius och Aristoteles till Kjell Höglund.
Är den en mätbar njutning? Frånvaron av smärta? En känsla av syfte, hopp, samhörighet? Är det ett sinnestillstånd eller en signalsubstans?
Är det, med Kjell Höglunds ord, ett övergående tillstånd betecknat som ”Jag fyller år i dag/Och därför är jag glad”?
Vetenskapen har försökt artbestämma lyckan och landat i två olika typer: affektiv lycka – det omedelbara ruset på en picknick, i sänghalmen eller på dansgolvets mitt – och utvärderande lycka, mer som nöjdhet eller tillfredsställelse, där man beaktar saker som hälsa, inkomst, trygghet.
Kanske är det därför vi nordbor hamnar så högt: vi är skolade i lagom.
Det tror åtminstone den finlandssvenska skådespelaren Stina Ekblad.
– Jag tror säkert att finländarna är lyckligast, och jag tänker att deras lycka härrör ur förnöjsamhet, vilket jag tycker är sympatiskt. Jag är själv automatiskt ganska förnöjsam.
Mätningen i lyckoindex bygger på en enda fråga. En stege. På Cantrils stege, döpt efter Princetonpsykologen som ritade upp den, ska man på tio steg mot ”bästa möjliga liv” placera sig själv. Men vad är ”bästa liv”? Och vems dröm ritas ut på stegen?
August Nilsson, doktorand i psykologi vid universitetet Oslo met, ledde 2024 en studie om hur World happiness reports frågeställning påverkar hur respondenter förstår den. Så länge stegen fanns med i bilden tolkades ”bästa liv” ofta som rikedom, makt, nätverk.
När man i studien i stället bortsåg från stegen och omformulerade frågan till att handla om det mest harmoniska livet, snarare än bästa, ledde det till större fokus på relationer, balans i livet och mental och fysisk hälsa.
– Det visar att hur vi formulerar lyckofrågor styr vad folk tänker på när de svarar, säger August Nilsson.
Intressant var även att när man frågade folk vilken poäng de hade velat ha, var det ingen grupp som landade på tio.
– Majoriteten vill inte ha det lyckligaste livet, även om de vill vara nära det. För många är det nog viktigt att det finns något att jobba eller sträva emot, säger August Nilsson.
Lycka existerar inte heller i ett vakuum – den formas av samhällets normer och individens förväntningar på livet. Ett år rankade till exempel Pakistan högre än Japan på listan, trots att japaner har en objektivt högre levnadsstandard. Men i Japan finns även höga krav och en sträng arbetskultur, medan pakistanier kanske känner av lägre globala förväntningar.
Samma mekanism kan förklara varför USA fortsätter att rasa på index. I år hamnade de på tjugofjärde plats, efter Förenade arabemiraten. USA:s självständighetsförklaring talar om medborgarnas rätt till pursuit of happiness. Det kan bli ett maraton med oklar målgång och upplevda krav på ständig personlig utveckling.
– Om jag tänker på min egen kulturella bakgrund har man ganska måttliga förväntningar. Ett sätt att beskriva det är att jämföra med USA där man till vardags ställer frågan ”how are you?”, säger Stefan Ingves.
Han är finskfödd ekonom och blev känd för en bredare publik genom rollen som Sveriges riksbankschef 2006–2022.
– Med bakgrunden jag har är det inte helt ovanligt att på det svara ”jämna plågor”.
Det är den inställningen i kombination med ett ekonomiskt välstånd som gör att man landar i att man har det rätt så bra, menar Stefan Ingves, som placerar sig själv på en åtta på Cantrils stege.
Som alternativ till den självskattade lyckan brukar ibland föreslås att man bör titta på länders bnp per capita för en rättvisare bedömning. Rikare länder borde förknippas med högre livstillfredsställelse – det innebär ju att grundläggande behov oftare är uppfyllda (här hamnar USA på plats 11 och Finland först på plats 27). Men:
– Samhället är en komplicerad myrstack. Det innebär att det är svårt att få fram entydiga mått på tingens ordning, säger Stefan Ingves.
Länder kan ha hög bnp, såväl i sin renaste form som per capita, samtidigt som ojämlikheten är stor och många invånare känner sig förbisedda. ”Fler producerade varor innebär inte att de fördelas lika” påpekas i en analys – om endast en liten elit åtnjuter majoriteten av resurserna säger bnp föga om gemene mans lycka.
Därför kan man komplettera med Gini-koefficienten, som mäter förmögenhetsfördelningen i ett land. Men blandar man in allt för många parametrar riskerar man att få ett svårtytt resultat, enligt Stefan Ingves.
Samtidigt bör man undvika att hänga upp allting på en enda siffra, som i World happiness-mätningen.
– Man måste liksom titta under motorhuven. En siffra som är ett aggregat av någonting kan alltid kritiseras för att någonting försvinner på vägen, säger Ingves.
Den finländska regeringen har varit snabb med att slå mynt av resultatet genom att skapa en ”lyckoturism”-industri, där resplanen inkluderar allt i landet som man antar är skälet till topplaceringen: skogar, sjöar, frisk luft, bastubad.
Men en vetenskaplig studie av finländska mediers reaktioner fann att många finländare antingen skämtsamt såg det som en ”sportseger” eller ifrågasatte rapporten och pekade på landets mörkare sidor – depression, alkoholism (och andra inslag i Ari Kaurismäkis filmer).
Eftersom lyckoligan lyfter fram de nordiska välfärdsstaterna som föredömen slår politiker i dessa länder sig gärna för bröstet, och medier hyllar ”de lyckliga nordborna”.
August Nilsson, som granskade World happiness reports mätmetod, tycker det är problematiskt att rapporten används som bevis för att vissa länder ”lyckats”.
– Som med det mesta är det problematiskt när det blir för ensidigt och onyanserat. Stegmetaforen mäter säkerligen något som innehåller en form av lycka, men det är en status- och rikedomsorienterad variant.
– Jag är inte säker på att det är vad de flesta förknippar med lycka, eller det vi som samhälle vill förknippa med lycka.
Faran för att mätningen används i politiska syften blir särskilt tydlig om man tittar på lyckotalen i repressiva länder: Ryssland och Kina rankas till exempel högre än Grekland. Enligt en studie vid Göteborgs universitet tenderar opinionsundersökningar i diktaturer ge onaturligt positiva utslag, då många svarar det de tror är säkert att säga, i stället för vad de egentligen tycker.
Den brittiske professorn George Box blev husgud i statistikerkretsar när han 1976 hävdade att ”all models are wrong – some are useful”. Även om World happiness report är fel kan den vara användbar.
Den kan inte otvetydigt bevisa att finländarna är världens lyckligaste folk – men deras plågor är nog jämnast.
Läs mer:
Alex Schulman: Jag har en fråga – var finns alla lyckliga finländare?
