Sakprosa
Erik J Olsson och Catharina Grönqvist Olsson
”Den mjuka staten. Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser”
Karneval förlag, 264 sidor
För 13 år sedan arbetade jag på ett häkte och en återkommande uppfattning bland mina kvinnliga kollegor var att förhållandet minst 70 procent män och högst 30 procent kvinnor i personalstyrkan var en bra balans för att upprätthålla ordning och auktoritet inom verksamheten. Mycket riktigt visade det sig att avdelningarna blev oroligare när två kvinnor bemannade dem i stället för två män eller en av vardera kön. Redan då utgjorde en majoritet av de intagna män med bakgrund i andra länder och kulturer och ofta hade de svårt att respektera kvinnor, även sådana i uniform.
Man kan säga att kriminalvården fick just sin ”kvinnligt” vårdande karaktär genom reformen 1974, men sedan dess har händelser som upploppet på Tidaholmsanstalten 20 år senare och morden i Malexander 1999 gjort myndighetens verksamhet mer restriktiv med åren. En fruktansvärd händelse 2011 som möjligen var följden av könsobalans var när en ung kvinnlig vårdare på häktet i Huddinge slogs ihjäl av en intagen med hjälp av en batong som han lyckats rycka ifrån en annan äldre kvinnlig vårdare som inte lyckades ingripa på ett adekvat vis. Rutinerna ändrades sedan för att undvika ensamarbete.
I ”Den mjuka staten” vill Erik J Olsson, professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet som forskar om jämställdhet inom offentlig styrning och Catharina Grönqvist Olsson, som undervisar om artificiell intelligens och digitalisering vid samma lärosäte, visa hur Sverige har blivit ett alltmer ”kvinnligt” samhälle och vilka följder det har fått. Utgångspunkten är att studera hur landet förändrats sedan arbetsmarknadsdeltagandet ökat markant bland svenska kvinnor sedan 1970. Själva titeln syftar på ett begrepp som den socialdemokratiske nationalekonomen och sociologen Gunnar Myrdal använde sig av för att beskriva samhällen i oordning med bristande lagstiftning och låg regelefterlevnad. Ett kvinnligare samhälle är med andra ord ett svagare samhälle.
Deras första exempel är inte kriminalvården utan polisen, som sedan kravallerna i Göteborg 2001 gått från att gripa misstänkta till att premiera dialog och kommunikation, vilket inte hindrat de brutala upplopp som drabbat landet på senare år i samband med koranbränningar.
Det är inte en orimlig tanke att relationen mellan kvinnor och män rent av har en grundläggande betydelse för samhällen. Duon OIsson pekar på att den psykologiska personlighetsforskningen ideligen finner att det på gruppnivån finns betydande skillnader mellan kvinnor och män (mellan individer försvinner de alltjämt, exempelvis är min syster civilingenjör inom det ytterst mansdominerade fältet teknisk fysik och jag är omgärdad av kvinnliga kulturjournalister). Kvinnor är generellt sett mjukare, mer tillmötesgående och mindre hierarkiska än män (vilket ofta visar sig i värderingar och sätt att kommunicera). Männen däremot är mer aggressiva, maktlystna, prestationsinriktade och hedonistiska. Kvinnor intresserar sig mer för människor och relationer, medan män i större utsträckning fascineras och roas av saker.
Mellan individer försvinner skillnaderna , exempelvis är min syster civilingenjör inom det mansdominerade fältet teknisk fysik och jag är omgärdad av kvinnliga kulturjournalister
Intressant nog uppvisar män större skillnader i olika länder än vad kvinnor gör. Den feministiska antropologen Sherry Ortner har föreslagit att kvinnans fysionomi och roll i reproduktionsprocessen gör henne till mer av ett ”naturväsen” medan männen är ”kulturvarelser” därför att de kan vara mer böjliga i sin könsroll och anpassningsbara utifrån vilka samhällen de befinner sig i.
Evolutionärt sett tycks dynamiken mellan det kvinnliga (vilket påminner mest om våra släktingar bonoboapornas omvårdande stil) och det manliga (vilket mer liknar schimpansernas aggressiva beteenden) gjort oss till en framgångsrik art. Teorier finns om att det vi kallar patriarkat uppstår för att kvinnorna förlorar minst på det, männens överordning gör det möjligt för dem att bli skyddade och försedda med föda under graviditeten. Det är också därför denna ”förhatliga” ordning inte försvinner, kvinnors sexuella preferenser upprätthåller det eftersom de alltjämt försöker föröka sig med de mest resursstarka männen de kan finna, också i ett modernt samhälle är det status, inflytande och tjockleken på plånboken som avgör valet av partner för kvinnor. Det är de männens framgångsrika gener som arten vill föra vidare.
En fascinerande teori är att mänskliga samhällen kan vara mer eller mindre maskulina eller feminina. Den prövades först av sociologen Geert Hofstede på 1960-talet. Maskulina samhällen är mer inriktade mot konkurrens, resultat och ansvarsutkrävande, medan de feminina betonar medlidande, solidaritet och gemenskap.
De nordiska länderna är synnerligen kvinnliga i sin kultur och Sverige är det mest feminina, vilket tycks hänga samman med vårt kalla klimat. Sammanhållning, relativt stor jämlikhet och omsorg har därför länge varit viktigare här än i andra länder. Dessutom förklarar det ”jantelagen”, kvinnligt präglade samhällen har svårare för dem som sticker ut och tar för sig. Två klassiskt manliga nationer är USA och Storbritannien som på var sitt vis varit just expansiva och aggressiva och dessutom dominerande makter i världen.
De nordiska länderna är synnerligen kvinnliga i sin kultur och Sverige är det mest feminina, vilket tycks hänga samman med vårt kalla klimat
Paret Olsson tänker sig att den kvinnliga kulturen i Sverige har stärkts i samklang med jämställdhetsreformer sedan 60-talet. Ett exempel är skolan där lärarkåren då ännu till störst del bestod av män och där rektorerna fram till millennieskiftet övervägande var manliga, men där en stor förändring skett under de senaste 50 åren. Den svenska skolan är nu den stökigaste i Europa och i takt med att skolan fått en ”kvinnlig” kultur gör pojkarna allt sämre ifrån sig. Studier visar till och med på att kvinnliga lärare har svårare att uppskatta elever som är pojkar jämfört med sina manliga kollegor.
Bokens hypotes är intressant och öppnar för ett fält som vi diskuterar för lite och för onyanserat i offentligheten, inte minst där stora skillnader visar sig på gruppnivå mellan könen, som pojkarnas betyg eller varför mäns och kvinnors politiska värderingar skiljer sig så mycket åt.
I ”Den mjuka staten” saknar man något om positiva följder av en tänkbar feminisering av Sverige, jag tänker mest på att arbetslivet möjligen blivit jämlikare och mer hänsynstagande. Samtidigt pekar paret Olsson på att svenska arbetsplatser på ett ”kvinnligt” vis nu tenderar att manövrera ut personer som ”lever för att arbeta” i förmån för sådana som ”arbetar för att leva”. På samma vis kan alltså det uppfattade fenomenet kring ”woke”, ”kancellering” och ”deplattformering” inom främst akademin och kulturvärlden vara en följd av att dessa nu domineras av kvinnor, resonerar författarna. Tveksamma personer rensas bort genom ”kvinnliga” utfrysningskampanjer, men det gör också ”farliga” idéer, vilket kan hota tankefrihet och inte minst djärv forskning och nya kunskaper.
Det finns ett samband mellan överskott på unga män och graden av våld och konflikter i samhällen, det är tänkbart att det förklara det brutala gängvåld vårt land drabbats av
Generellt sett behöver hypotesen prövas bättre, med fler studier kring den maskulina och feminina kulturen i Sverige. Vårt land är alltjämt otroligt skickligt på innovation, rankat tvåa i världen. Just nu ser vi, som författarna själva noterar, en omprövning av en ”kvinnligt orienterad” politik med klimatsatsningar och ett generöst asylmottagande och vi går mot något mer manligt i och med en restriktiv invandringspolitik och inte minst inträdet i Nato.
Ett av författarnas uppslag är att västländerna blir mer feminina ju äldre befolkningen blir och barnafödandet avtar. När män och kvinnor är i 45-årsåldern tycks de närmar sig varandra därför att männens aggressivitet och riskbenägenhet avtar med åldern. En annan intressant demografisk fråga är om invandringen kommer att göra Sverige mer kulturellt maskulint. Det har också visat sig finnas ett samband mellan överskott på unga män och graden av våld och konflikter i samhällen, det är tänkbart att det till del kan förklara det brutala gängvåld vårt land drabbats av på senare år.
Läs fler texter av Erik Jersenius och fler av av DN:s bokrecensioner.
