En vardag i oktober väntar 5 700 hyresrätter i Helsingfors på nya hyresgäster. Du behöver ingen kötid för att få ett förstahandskontrakt. I bästa fall är allt som krävs att ringa ett samtal.
Det dyraste objektet är en 300 kvadratmeter stor villa på en idyllisk ö några kilometer från centrum. Hyran? 100 000 kronor i månaden. För tunnare plånböcker finns det även treor i centrum för 10 000 kronor per månad på tillsvidarekontrakt.
I Finland är hyresmarknaden oreglerad. Det betyder att i princip vem som helst får hyra ut en eller flera fastigheter till valfritt pris. För hyresgäster blir fördelen att man inte behöver köa en minut, nackdelen att hyrorna kan skjuta i höjden.
Samtidigt blir bostadsköerna i Sverige allt längre. Över 800.000 människor står i kö för bostad i Stockholms län, enligt Bostadsförmedlingen i Stockholm, och antalet växer stadigt.
I Finland fördelades hyresbostäderna fram till 1990-talet enligt samma köprincip som i Sverige i dag. När marknaden stegvis under en femårsperiod släpptes fri gick hyrorna i taket, men stabiliserades snart.
Vid den tiden var runt hälften av alla finska hyresbostäder statligt subventionerade. 90-talets reform medförde nya regler för hur de skulle fördelas. Förut hade kötid avgjort vem som fick kontraktet. Nu började handläggare avgöra ärendena enligt vem som hade störst behov av bostad.
– Det väckte rabalder. Helsingforsare surnade till när de insåg att utbölingar kunde få förtur till bostäder som de med sina skattepengar finansierat hela sitt liv, säger Anne Viita, verksamhetsledare på Vuokralaiset, Finlands motsvarighet till Hyresgästföreningen.
Finlands hyresmarknad kan kanske låta som paradiset på jorden för svenska bostadsköare. Anne Viita målar dock upp en helt annan bild.
– Vi har inte tillräckligt många fungerande bostäder till rimligt pris. Hyrorna i Helsingfors är så höga att också arbetande människor tvingas lyfta bostadsbidrag, säger hon.
Sedan Finland införde marknadshyror har staten årligen betalat tiotals miljarder kronor i bostadsbidrag. År 2020 visade det sig att en tredjedel av hela landets hyror betalas av finska staten – pengar som enligt Viita bringar vinst till företag eller välbärgade privatpersoner.
När den nuvarande högerregeringen skär i bostadsbidraget vräks allt fler människor från sina hem. Under de sex första månaderna 2024 ökade vräkningarna med 20 procent jämfört med förra året, enligt finska Utsökningsverket.
– Avregleringen skulle leda till att kvaliteten och utbudet ökar. Det motsatta har skett. Dessutom har priserna inte alls gått ner på det sätt som utlovades, säger Anne Viita.
Vuokralaiset gör bedömningen att det råder bostadsbrist i Helsingfors. Hyresvärdarna kontrar med att många ettor och tvåor står tomma.
– Ja, det stämmer. Men har du sett planlösningarna? Urusla. Det finns många lägenheter som saknar kök eller är oanvändbara av andra anledningar, säger Anne Viita.
Finska hyresgäster med lägre inkomst tvingas ut från stadskärnorna i jakt på billigare boende. Det skapar segregation, vilket i Sverige ses som ett argument mot avreglering.
Men även den svenska hyresmarknaden segregerar samhället, anser Theo Herold, doktorand i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors. Han är en av författarna bakom tankesmedjan Timbros rapport ”Bostad på 10 minuter – vad Sverige kan lära av Finland”.
– Kösystemet gynnar dem som är födda i landet. Som nyinflyttad eller student är man hänvisad till förorterna eller dyra och otrygga andrahandskontrakt, säger Theo Herold.
Tidningen Hem och hyra uppmärksammade nyligen en man som med 40 års kötid kammade hem en trerummare nära Mosebacke på Södermalm i Stockholm. Han betalar 8 000 kronor för att få bo i ett 1700-talshus med vy över innerstaden. Exemplet upprör Theo Herold.
– Svenskar som köpte billiga bostäder för 20–30 år sedan kan nu sälja dem med massiv vinst när de får billiga förstahandskontrakt med toppenläge. Det samtidigt som unga människor förgäves kämpar för att komma in på marknaden.
Herold har i flera års tid argumenterat för att Sverige borde slopa regleringen av hyresmarknaden. Han anser inte att Sverige borde skrota hyresrätterna över en natt, men gradvis närma sig Finlands modell.
– Alla är överens om att Sveriges bostadsmarknad inte funkar. Ändå vägrar makthavarna släppa regleringarna och i stället lyssna på byggföretagen, där den verkliga expertisen finns, säger Theo Herold.
Hyresgästföreningen slår ifrån sig Herolds idéer. Marknaden i Finland mår visserligen bättre än i Sverige, men det är inte den fria marknadens förtjänst, anser chefsekonom Martin Hofverberg. Han varnar för att hyrorna skulle kunna stiga med 50–100 procent över en natt om regleringen slopades.
– Den svenska hyresrätten är till för att ge hyresgästen ett starkt lagstadgat skydd. Det skapar en trygghet och förutsägbarhet. Tanken är att likna det ägda boendet så mycket som möjligt.
Hofverberg tycker däremot att Sverige kan ta efter Finland på två andra stora punkter. En är att staten ingriper när byggbranschen stannar av i lågkonjunktur.
– Vi har länge förespråkat förmånliga bygglån. Sådana borde ha funnits 2021 och 2022 när marknaden började dyka.
Den andra åtgärden som Hofverberg efterlyser är en nationell plan för var det behövs bostäder på riksomfattande, regional och kommunal nivå. Kommuner med bostadsbrist – särskilt storstäderna – ska inte få välja fritt hur många invånare de planerar för, anser han.
– Alla kommuner borde få ett bindande byggtal. På så vis lösgör vi mer mark där människor vill bygga och bo.
Men varför skulle byggbolag vilja göra en dålig affär genom att bygga hyresrätter, frågar sig Theo Herold.
– Om jag hade ett byggbolag och valde mellan att bygga bostadsrätter eller hyresrätter skulle det vara ett lätt val.
Därför behövs starkare incitament från staten för att bygga förmånliga bostäder. Det är Viita, Herold och Hofverberg alla ense om.
Men Theo Herold, som en gång själv försökte ta sig in på bostadsmarknaden i Sverige men nu bor i Finland igen, tycker att regleringen borde begravas.
– Jag blir frustrerad när systemet motiveras med något slags rättvisetänk. Den svenska hyresmarknaden är tvärtom både orättvis och exkluderande, säger han.
