Arbetsförmedlingen har en viktig roll att spela när det gäller att hjälpa människor med funktionsnedsättningar och nedsatt arbetsförmåga till jobb.
Men det här arbetet brister, slår Riksrevisionen fast i en ny granskning som letts av Kristina Lovén Seldén.
– Vi ser att stödet försämrats över tid och att det tar lång tid för Arbetsförmedlingen att identifiera funktionsnedsättningar. Tillgången till stöd har också försämrats, säger hon.
Myndighetens granskning visar att var tionde person får vänta över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad och registrerad efter att de skrivits in – och ibland sker det inte alls. Processen innefattar en samlad bedömning av hur arbetsförmågan påverkas och bedömning av medicinska underlag.
Endast tre av tio personer med konstaterad funktionsnedsättning får särskilda insatser inom två år. Samtidigt saknar hälften av dem som identifierats varaktiga insatser eller aktiviteter.
Kristina Lovén Seldén säger att de varit medvetna om att gruppen har det svårt på arbetsmarknaden, men reagerar ändå över resultatet.
– Det är anmärkningsvärt att det är så långa väntetider, men också stora skillnader mellan stödet till olika grupper, säger hon.
Personer som är över 25 år eller födda utanför Sverige får vänta längst på stöd, liksom de som har en nedsatt rörelseförmåga.
Bedömningarna skiljer sig också åt mellan olika regioner och handläggare, enligt Riksrevisionen, som också konstaterar att delar av de budgeterade medlen inte används.
– Det är känt sedan tidigare att långa arbetslöshetstider är förenade med negativa hälsoeffekter och lägre livsinkomster. Det är bekymmersamt både för individen och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, säger Kristina Lovén Seldén.
Riksrevisionen slår fast att regeringens styrning av Arbetsförmedlingen inte har varit tillräckligt effektiv. De pekar på flera orsaker till bristerna, som organisatoriska förändringar.
Personalstyrkan har minskat samtidigt som självservicen och digitala möten på distans har ökat.
– Det har inte fallit så väl ut för den här målgruppen. Det märks också en sämre lokal förankring, vilket också syns i det eftersatta arbetsgivararbetet. Den lokala kännedomen har försämrats, säger Kristina Lovén Seldén.
Hennes kollega Maria Cheung pekar på att det under 2018 fanns runt 300 psykologer inom Arbetsförmedlingen men att antalet halverats.
– I januariavtalet stod det att den här gruppen inte skulle påverkas av omläggningen, men vi ser i datan att det har påverkat. Antalet personer och specialister som jobbar med målgruppen har minskat, säger Maria Cheung.
Riksrevisionen vill nu bland annat att regeringen utvärderar och hämtar in mer kunskap om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att se om det finns behov av utökat stöd eller andra insatser.
Man vill även att Arbetsförmedlingen säkerställer att handläggningen fungerar, att kompetensen finns och att bedömningarna är likvärdiga. Myndigheten rekommenderar även effektivare inhämtning av medicinska underlag och kontinuerlig kontakt med handläggare, exempelvis genom fysiska möten.
Man öppnar även upp för att se över regelverken inom exempelvis lönebidragen till arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning.
– Taket ligger på 20 000 kronor och har legat still sedan 2017 och inte följt med löneutvecklingen i stort, säger Kristina Lovén Seldén.
Hon betonar att processerna behöver ses över i grunden.
– Flera av bristerna bottnar i att Arbetsförmedlingens processer i hög grad är byggda på förväntningar om att arbetssökande själva ska driva sina ärenden framåt, vilket kan vara en alltför hög tröskel för målgruppen.
Läs mer:
Arbetsförmedlare gjorde inte sitt jobb – får löneavdrag
Riksrevisionen: Skatteverket brister i kampen mot svartarbetet
