Bok
”Göta Trägårdh. Mode, mönster, möten”
Anna Häggblom Stålhammar
Appell Förlag
Svensk textilhistoria vittnar om många viljestarka, begåvade kvinnor. Viola Gråsten, Elsa Gullberg, Astrid Sampe … Alla har de porträtterats i designlitteraturen. Nu får även Göta Trägårdh sin biografi, fyrtio år efter sin död: ”Göta Trägårdh. Mode, mönster, möten” skriven av Anna Häggblom Stålhammar.
Samtidigt visar Designarkivet i Nybro en kompletterande utställning om Göta Trägårdh med textilier, skisser, mode- och reklamillustrationer ur samlingen (t o m 6/10). Både utställning och bok ger dessutom en snabblektion i 1900-talets svenska textilhistoria.
Biografin är både lättläst och innehållsrik. Här finns massor att utforska för den mönsterintresserade men också reflektioner kring privatpersonen Göta Trägårdh, alltsammans i lagom blandning. Dessutom är boken flödande rikt illustrerad med foton ur privatlivet, skisser och textilmönster.
Göta Trägårdh föddes 1904 och var yrkesverksam från 1920-talet fram till sin död 1984.
Under många år rapporterade hon från modehusen i Paris. Med sina teckningar (inget fotograferande fick ju förekomma när haute couture-kollektionerna presenterades) dikterade hon det svenska dammodet under flera decennier. Hennes så typiska gracila kvinnor spreds i dags- och veckopress långt före heroin chic-eran. Jag kan konstatera att inte mycket har hänt vad gäller kroppsidealen i modebranschen sen Göta Trägårdhs tid.
År 1939 startade hon tillsammans med reklamtecknaren Anders Beckman Beckmans designhögskola. Boken berättar intressant om hur det gick till och om skolans tidiga år. Som självklar huvudlärare på skolan kom Göta Trägårdh att påverka flera generationer mode- och textildesigner.
Tryckta tyger stod högst i kurs på 1950-, 60- och 70-talen. Att skapa mönster är en sinnrik konstart och Göta Trägårdh var en verklig mästare, som i hög grad bidrog till att göra den svenska mönsterfloran så populär. Många av mönstren trycktes upp på olika kvaliteter för att användas i olika sammanhang. Ibland till gardiner eller möbler men också för att sys till kläder för både fest och vardag.
Genom åren var Göta Trägårdh även konstnärlig ledare på olika textilföretag. När Stobo (en av de mest ambitiösa textilsatsningarna i Sverige, enligt biografin) bildades 1954 blev hon företagets chefsdesigner. Hon organiserade en rad utställningar både i och utanför Sverige och stannade till nedläggningen 1964.
Även teaterkostymer stod på Trägårdhs meritlista. Hon engagerades till exempel av Gösta Ekman för uppsättningen ”Broadway” på Oscarsteatern redan 1928 och lär ha designat 60 outfits på bara tio dagar. Hennes kapacitet var enorm.
En stor del av biografin handlar just om arbetsmyran Göta Trägårdh. Om hennes höga arbetsmoral och stränga krav. Flera av hennes elever vittnar om en inte helt objektiv lärare som aldrig var rädd för att säga vad hon tyckte. På gott och ont.
Kanske är det därför jag verkligen gillar Anna Häggblom Stålhammars biografi om Göta Trägårdh. Den väjer nämligen inte för det besvärande och känns helt enkelt mer sann än mycket annat i samma genre.
Läs mer om konst på dn.se
