Arbetspendlare dränerar kommuner – riskerar bli ”spökstäder”

Helena Jakobsson har precis parkerat utanför sin vita husvagn som pryds av röda och gråa ränder som sträcker sig längs sidorna. Hon borstar vant bort snön från trappstegen innan hon låser upp dörren. Inne i husvagnen är det elva plusgrader.

– Det tar bara någon timme, sedan är värmen igång, säger hon.

Hon har än en gång gjort den 20 mil långa bilresan från hemmet i Kalix till det tillfälliga boendet på campingen vid naturreservatet Dundrets fot. Nu stundar ännu en arbetsvecka i Bolidens koppargruva Aitik, några mil utanför Gällivare.

Helena Jakobsson tillhör en stor skara i Malmfälten som pendlar in för jobb. Enligt en rapport från Peter Larsson, regeringens tidigare samordnare för näringslivets hållbara omställning och samhällsomvandlingen i norra Sverige, är 10–15 procent av arbetskraften i Malmfälten inte skrivna på orterna. Inresande arbetskraft kallas också för ”fly-in, fly-out”.

Gällivare kommun uppskattar att de förlorar cirka 80 miljoner kronor i skatteintäkter per år för att människor arbetar i kommunen utan att skriva sig där. I Kiruna beräknar kommunen att de skulle kunna få in 100 miljoner kronor i extra skatteintäkter om de cirka 2 500 personer som pendlar dit även skulle bosätta sig på orten.

För sex år sedan sade Helena Jakobsson upp sig efter 38 år inom vården. Hon hade ledsnat på den låga lönen och kroppen var trött. När hennes son föreslog att hon skulle testa att köra truck i Aitik tänkte hon ”varför inte”.

– Jag stod nedanför trucken och tänkte ”ska jag gå upp för den långa trappan”. Han sa ”Kom upp mamma, jag skäms över dig”, så jag blev tvungen, säger hon och skrattar.

Som dåvarande 55-åring hade hon aldrig skrivit ett cv, sonen fick hjälpa till.

– Jag gjorde flera intervjuer innan de frågade hur gammal jag var, jag hade missat att skriva min ålder. Jag tänkte att de kanske inte ville ha mig om de fick veta, säger hon.

Men hon fick snabbt fast jobb och ångrar sig inte.

– Nu tar jag aldrig med mig jobbet hem, det gjorde jag när jag jobbade inom vården.

Vad skiljer det sig i lön?

– Säg att mina gamla kollegor har 35 000 kronor i månaden före skatt, det får jag i handen nu. Förra månaden hade jag ut 67 700, men då var sommarbonusen inräknad.

Nu jobbar hon skiftgång – eftermiddag, natt- och dagpass med ledigveckor. På fjället Dundret tar hon långa promenader och i husvagnen gillar hon att sy och brodera.

– Jag vilar upp mig under veckorna i Gällivare. Jobbet är ganska lätt, du får order om vilken truck du ska köra och sedan kör du i två timmar och en kvart. Sen har vi rast, kör nästa truck och sedan lämnar du jobbet.

Kylboxen och väskorna ligger välpackade i bilens baklucka när hon anländer för arbetsveckan. Medan hon packar in matlådorna i husvagnens kyl berättar hon hur hon alltid förbereder maten hemma. Nu vet hon exakt vad hon behöver för att klara sig en vecka i Gällivare.

– Den här veckan har jag matlådor med stekt löja med potatis, sjömansbiff och älgfilé med gratäng med mera. Lyxmat tycker en del på jobbet, men det tycker inte jag.

Det finns både för- och nackdelar med att industripersonal jobbar i en kommun utan att bosätta sig där, menar Lena Abrahamsson, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, LTU. Hon har forskat på hur gruvsamhällen påverkas av den här typen av arbetskraft.

– Det här driver mycket pengar i samhällena. Småföretag gynnas och hotellbranschen får många tillfälliga gäster. Samtidigt tappar kommunerna skattepengar på den här typen av personal medan de måste upprätthålla kommunservice.

Hon menar att en stor del av personalen som arbetar i gruvbranschen är underentreprenörer som byggföretag, vilket lockar tillfällig personal. Det är ovanligare att fast personal flygs in, de brukar snarare köra in från närliggande orter menar hon.

Lena Abrahamsson framhåller att det är svårt för kommunerna att locka dessa personer att bosätta sig i kommunerna där de arbetar.

– Det handlar om bostäder, bra skolor och bra jobb för hela familjen. En entreprenör som vet att jobbet är tillfälligt kanske inte flyttar dit och tar med hela familjen.

Att människor väljer att arbeta på en ort utan att bosätta sig där vet Gällivare kommuns kommunalråd Henrik Ölvebo (MP) och Birgitta Larsson (S) allt om. De möter upp i ett av konferensrummen i Gällivares kommunhus.

– Om vi inte får skatteintäkterna är risken att vi behöver börja skära ner, då börjar man i kultur och idrott eftersom vi behöver hålla igång kärnverksamheterna som skolan, säger Henrik Ölvebo.

Han menar att Gällivare begränsar sin utvecklingstakt på grund av att arbetskraften inte flyttar dit. Förutom att kommunen förlorar miljonbelopp så är det allt fler som inte betalar för samhällsservicen.

Staten behöver därför reglera skattefrågan, menar kommunalråden. Inkomstskattelagen innebär i dagsläget att en kommun där en person arbetar men inte är bosatt saknar beskattningsrätt trots att arbetet utförs där.

– Jag tror att våra rikspolitiker, oavsett partifärg, kommer ha svårt att ta i frågan. Det är många av Stockholms kranskommuner som lever av skatteintäkterna, där finns de stora väljargrupperna.

Enligt finansminister Elisabeth Svantessons pressekreterare har regeringen heller inte något sådant förslag i nuläget.

Ett annat förslag från kommunalråden är flyttbidrag, att människor får pengar för att flytta till norr.

– I södra Sverige har de i dag en arbetslöshet på över 10 procent, här skriker vi efter arbetskraft. Det är en enkel ekvation, säger Birgitta Larsson.

Men då krävs det fler bostäder och just nu finns det inte några nya byggprojekt på gång i Gällivare, enligt Henrik Ölvebo.

– Vi har mark att bygga på, men marknaden tror inte riktigt på utvecklingen. Staten behöver därför främja bostadsbyggandet. LKAB säger att de har brytvärd malm bortom år 2060 så det är en långsiktig affär att bygga här.

– Risken är att våra kommuner blir spökstäder dit man bara kommer för att arbeta om ingenting händer.

För Helena Jakobsson har en flytt till Gällivare inte varit aktuell på grund av att familjen bor i Kalix och det är svårt att hitta bostad.

– Det känns som att jag skulle flytta åt fel håll. Sedan gillar jag verkligen att bo i en husvagn.

Efter en eftermiddagslur och en bit köttfärspaj till middag är det dags att ge sig iväg till nattarbetet. Mörkret har lagt sig över Aitikgruvan och inne på gruvområdet försvinner hon in bakom ett av däcken under den sex meter höga trucken för att göra en snabb besiktning av fordonet.

– Det här är en modell 793F, en av de mindre truckarna.

Hon tar tag i räckena som löper längs med trappen och klättrar snabbt upp till förarhytten. Medan kollegorna hörs via komradion kör hon ner mot gruvans botten. Det är dags att hämta skiftets första lass med 230 ton malm.