”The queen has arrived!”, hojtade en upprymd Arja Saijonmaa när hon gjorde entré i tittarsuccén ”Så mycket bättre” på TV4 nu i höstas.
Efter att flera gånger ha tackat nej var det i år dags att kapitulera vilket resulterade i lovord och fina tolkningar av älskade hittar.
– Genomslaget man får i ”Så mycket bättre” är otroligt, konstaterar Arja Saijonmaa, som är på strålande humör när vi möts.
Orden forsar ur henne när hon går igenom sitt liv – arbetet för fred, de finlandssvenska rötterna och Mikis Theodorakis. Samt Arjas livs stora sorg och hemlighet – den ofrivilliga barnlösheten som hon först nu är redo att tala om.
Arja var ett musikaliskt barn och lärde sig spela piano innan hon kunde gå. Föräldrarna uppmuntrade hennes talang och efter studenten började hon studera vid Sibelius-Akademin och anslöt sig till den finskspråkiga Studentteatern.
Men utan Mikis Theodorakis musik hade hon inte fått den karriär och berömmelse hon fick.
Mikis kom som Zeus och lyfte mej ur askan mot Olympen
När den grekiske kompositören klev in i Arjas liv, den 16 november 1970 på Gamla studenthuset i Helsingfors, förändrades framtiden. Hon stod på scenen och sjöng en av hans sånger, han satt i publiken och insåg att han hade hittat sin stjärna. Därefter åkte de ut på världsturné.
”Mikis kom som Zeus och lyfte mej ur askan mot Olympen” står det i den färska självbiografin och Arja skrattar högt vid minnet.
Mikis Theodorakis var märkt av åren i fängelse, av tortyr och misshandel och Arja var ung, blyg och oerfaren. Men viljan att med musikens makt arbeta för en bättre värld förenade dem. Under decennierna som följde samarbetade och träffades paret regelbundet fram till maestrons död hösten 2021.
Till slut vågade Arja avslöja sina känslor för läromästaren.
– Vårt sista möte skedde i Aten, strax innan coronapandemin, och jag bekände att jag varit förälskad i honom i början av vårt samarbete. Jag funderade länge på om jag skulle säga det men Mikis var lite förtjust i mig också.
– Det är sorgligt att Mikis är borta.
Det magnifika genombrott Arja Saijonmaa fick i Sverige är mycket Mikis Theodorakis musiks förtjänst. Arja lyckades hitta Lars Forssell som översatte sångtexterna av Mikis till svenska.
Albumet ”Det är tid att sjunga sånger” spelades in i Aten och utkom 1977. Det blev en guldskiva och etablerade Arja i Sverige. Också uppföljarna, albumen ”Jag vill tacka livet” och ”Sånger från asfalt och ängar”, med chilensk musik och finsk tango, blev otippade succéer.
De svenska tidningarna döpte genombrottet till Arjafeber.
– Jag blev en del av den svenska sångboken och Sverige gjorde mig till konstnär, säger hon.
Kulturlivet i Sverige var på den här tiden diametralt annorlunda än i Finland och Arja förlorar sig i minnen.
– Sverige var öppet, generöst och mångkulturellt. Men Finland var slutet. Jag har alltid ramlat mellan stolarna i Finland.
Samtidigt ser hon sig som finskhetens ambassadör i Sverige.
– Den svenska inställningen till finländare och finländsk kultur har förändrats. På 1970-talet betraktades alla finländare som suputer som hängde vid Slussen. Men nu har svenskarna hittat ”finnjävlarnas” mjuka sida.
Barnlösheten var inte mitt val, den var mitt öde
En sorglig händelse under de första åren i Sverige satte djupa spår i Arjas liv. Under relationen med musikern och producenten Lars Egler blev Arja sjuk. Läkarna misstänkte cancer och opererade bort livmodern. Beskedet att hon aldrig skulle kunna få ett biologiskt barn blev en chock och var så smärtsamt att Arja bestämde sig för att tiga.
– Jag ville inte bli definierad som kvinnan som inte kunde få barn. Och jag grubblade hela tiden på om en kvinna kan vara en kvinna fastän hon inte är en mamma. Trycket på kvinnor på 1970-talet var stort. Man skulle skaffa barn.
Vid sidan av insikten om att hon var ofrivilligt barnlös fanns alla de vetgiriga som undrade varför Arja inte skaffade barn. Var det inte dags nu? Läkaren uppmanade henne att rafsa ihop en nödlögn. I sina memoarer avslöjar Arja nu för första gången sin hemlighet.
Var det svårt?
– Ja. Frågan är fortfarande ömtålig och den kamp jag gick igenom var tung. Men jag beslöt mig för att skriva om detta för mina medsystrars skull. Barnlösheten var inte mitt val, den var mitt öde.
Arjas rötter finns i S:t Michel, Mikkeli som hon själv säger. Hit anlände hennes farfar, August Petter Sahlsten tillsammans med hustrun Anna Sahlsten, fast besluten att bygga upp den nya finska nationen. I likhet med många andra fennomaner, finskhetsivrare, förfinskade August Petter Sahlsten sitt efternamn. Sahlsten blev Saijonmaa och hans barn förbjöds att tala svenska hemma. Alla skulle prata finska.
August Petter Saijonmaa avled innan barnbarnet Arja föddes och fick aldrig uppleva sin sondotters framgångar på svenska.
Namnet Saijonmaa och vad det betyder fascinerade länge Arja. Under arbetet med sin bastubok hittade hon en förklaring i Elias Lönnrots finska ordbok.
– Enligt Lönnrot betyder saijo hötofs vilket innebär att mitt efternamn betyder ungefär hötofs i kärrmarken. Så här gick det till när fennomanerna byggde upp ett nytt språk i ödemarken.
Arjas goda kunskaper i svenska bottnar i den obligatoriska undervisningen i svenska i skolan. Under de första åren i Sverige fick hon hjälp med att justera uttalet.
– Jag lärde mig att säga u i stället för y, alltså duva och inte dyva, förtydligar hon.
Sina stora framgångar har Arja haft i Sverige och Norge men hon är en nordist som velat bygga broar mellan Finland och det övriga Norden. Sin 80-årsdag jubilerar hon med två konserter som firar att det gått 55 år sedan mötet med Mikis Theodorakis. Tillsammans med en grekisk tiomannaorkester sjunger Arja musik av Mikis Theodorakis på Finlandiahusets scen. Konserterna är två och med dem invigs Finlandiahuset efter en flera år lång renovering.
Arja Saijonmaa
Gratuleras till: Fyller 80 år den 1 december 2024.
Gör: Artist och skådespelare. Har spelat in 40 album och turnerat runt hela världen. Arbetat mot militärjuntorna i Grekland, och Chile och apartheidstyret i Sydafrika. Har arbetat som goodwillambassadör för UNHCR samt för Unicef. Har deltagit i finländska ESC två gånger och i svenska Melodifestivalen tre gånger.
Kända hittar: ”Jag vill tacka livet”, ”Jag vill leva i Europa” och ”Högt över havet”.
Utbildning: Sibelius-akademin och fil kand från Helsingfors universitet.
Utmärkelser: Har belönats med Pro Finlandia och med Eleanor Roosevelt-medaljen för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Har också belönats med det chilenska hederstecknet till minne av Pablo Neruda.
Bor: I Helsingfors, Stockholm och Paris.
Så firar jag: ”Det har varit en hektisk höst så på kvällen sitter jag på min favoritrestaurang i Paris och pustar ut. Vänner och närmaste familj är välkomna. De som vill och kan får komma.”
Aktuell: Gav i höst ut självbiografin ”Arja – en sång om frihet”. Ger två konserter med musik av Mikis Theodorakis på Finlandiahuset i Helsingfors i januari.
Kuriosa: Utsågs till Årets ikon av tidningen Femina.
Här hittar du andra personer som DN har gratulerat.
