Artipelag satsar på solrosor i sommar: ”Utmaningen har varit att inte bara visa gulliga blommor”

Solrosor vänder sig efter solens dagsvandring över himlen – på franska heter blomman tournesol, på italienska girasole. Egenskapen har bidragit till solrosens dragningskraft, människan har i århundraden fascinerats av dess storlek och rörelse.

Också för konstnärer har den varit lockande.

– Vi ville visa solrosens plats i konsten, både genom att göra en historisk exposé och genom att visa blommans starka symboliska betydelse, säger Adam Rosenkvist, intendent på Artipelag.

Tillsammans med Bo Nilsson har han skapat sommarens utställning: ”I follow the sun”.

I konsthallens salar finns 97 verk av 29 konstnärer, skapade från 1889 till 2024. I så gott som alla finns solrosor med.

– Utmaningen har varit att visa något mer än gulliga blommor, och jag tycker nog att vi har lyckats med det, säger Adam Rosenkvist.

I salarna märks en viss kronologi, men hängningen är främst en tematisk berättelse om liv, död och inspirationer.

Hos konsthallschefen Bo Nilsson har projektet funnits i tanken sedan 2012 – lika länge som konsthallen funnits. Hans egen solrosodling i Skåne var en av inspirationskällorna; med 100 000 blommor på tomten var det omöjligt att inte fängslas av växtens cykel.

Solrosen kom till Europa omkring år 1570, hitförd från Amerika av spanska och portugisiska kolonisatörer, och även om den ståtliga växten inte växte sig fullt så hög här blev den tidigt populär. För konsten blev holländaren Anthony van Dycks målning ”Självporträtt med en solros” från 1632 ett startskott, och blomman blev snabbt ett vanligt motiv.

– Under 1700-talet falnade intresset, men sedan hände något: när van Gogh målade sin solrosserie 1889 fick den enormt genomslag. Men van Gogh var faktiskt inte ensam: andra konstnärer började använda solrosor samma år, säger Adam Rosenkvist.

En av dem var Skagenmålaren Michael Ancker, vars ”Pigen med solstikkerna” visas här.

Vincent van Gogh är närvarande som konsthistorisk referens och inspirationskälla, men inga av hans brandgula motiv finns på Artipelag. Svårigheten att låna målningarna är ett av skälen till att Bo Nilssons idé blir verklighet först nu – ett första försök för några år sedan skrinlades. Nu har konceptet omarbetats och utställningen tar avstamp i 1889, och visar hur solrosor har avbildats och använts sedan dess. Och kända namn saknas inte – Anselm Kiefer, Emil Nolde, Lena Cronqvist, Fernand Léger och Hilding Linnqvist hör till de deltagande konstnärerna.

– Solrosens blick på solen gjorde den tidigt till en symbol för trohet – mellan föräldrar och barn. Mellan maktens kungar och deras undersåtar. Mellan makar.

Adam Rosenkvist visar ”Förförelsen”, en av de målningar han själv tycker mest om här, –också från 1889, av den nederländska konstnären Jan Toorop, av en man och en kvinna i skymning. Blomman skymtar under träden. Parets relation är tvetydig, och lämnas åt betraktaren.

I en annan sal finns Carl Larssons porträtt av sin 17-åriga dotter, på väg ut i livet; möjligen är blomman hon håller i handen en pappas fåfänga önskan om att hon ska stanna hos honom. Maktförhållandet i solrosens version av trohet är sällan jämbördigt.

Det kan vara politiskt sprängstoff: som i Ai Weiweis, till det yttre en inbjudande pyramidformad hög av solrosfrön – de väger ett ton och har fraktats hit i kartonger, hällts ut genom en tratt enligt konstnärens anvisningar.

Verket liknar den installation som den kinesiske konstnären gjorde på Tate Gallery i London 2010, då med 100 miljoner handgjorda solrosfrön i keramik – med associationer till hans barndom i Kina och påminner om Maos svaghet för solrosen som länk mellan honom och det lydande folket. Vad Ai Weiwei gör är också ett exempel på hur solrosen intresserat också samtida konstnärer – i ”I follow the sun” finns gott om nyare verk och uttryck.

– Man ser inom samtidskonsten ett stort intresse för natur, och gamla konsthistoriska fördomar om att botanik är något feminint har luckrats upp. Också blomstermotiven är på uppgång.

Att använda växter som motiv har också länge varit ett sätt att utforska måleriets möjligheter. Två svenska konstnärer ur en yngre generation har skapat verk specifikt för utställningen: Clara Gesang-Gottowt, som medverkar med totalt nio oljemålningar; och Edit Sihlberg, med imponerande stilleben.

Vid sidan av måleri finns i utställningen gott om fotografi, med serier av blommor i stadier från knopp till vissnad stjälk, bland annat av den amerikanske fotografen Edward Steichen, som återvände till solrosmotivet under decennier.

Några få människor syns på bild. Till dem hör Andy Warhol, porträtterad med solros och ryggsäck – med en blinkning till van Dyck.