Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under julledigheten såg jag som många andra SVT:s filmatisering av ”Jag for ner till bror”. Serien är värd varenda hyllning men jag saknar en person från Karin Smirnoffs roman: John Brännström.
Jodå, han är med men det är inte samma John Brännström som i boken.
I ett våldsamt snöoväder anländer huvudpersonen Jana Kippo med bussen till sin hemby Smalånger. Hon har inte varit där på flera år eftersom platsen är förknippad med våld och övergrepp. Att hon nu ändå återvänder beror på att hon vill försöka få sin alkoholiserade och olycklige tvillingbror på fötter.
Det är då han står där i blåsten: John. Han erbjuder henne sina vantar och säger att hon kan få värma sig i hans hus. Där blir hon kvar över natten. Det är inledningen på en udda, mörk och passionerad kärlekshistoria. John är en man full av svärta, han har en brännskada i ansiktet, är harmynt och sägs ha en hårig, ”gorillaliknande” kropp. I soffan i hans kök är samlagen lika ömsinta som våldsamma: ”Allt var grovt och hårt och strävt till och med hans tunga men ur kroppsmassan som gjorde min egen kropp till en nyfödd kalv med hungrig mule strömmade ömhet”
Det är lite som om Marguerite Duras hade flyttat till Västerbotten.
Det är så långt man kan tänka sig från alla de fixade och opererade kroppar vi dagligen ser i vår bildbesatta tid
I tv-serien har John Brännström genomgått en rejäl uppfräschning. Brännskadan finns kvar, men i övrigt är han påtaglig ansad och renskrubbad.
Det är synd. Just relationen mellan honom och Jana Kippo är något som många som läst Smirnoffs roman inte kan sluta prata om. Jag tror att det beror på att hon gör den så utpräglat rå och fysisk. Det är så långt man kan tänka sig från alla de fixade och opererade kroppar vi dagligen ser i vår bildbesatta tid. Där allt som också utmärker verkliga människor är borttrollat: hår på fel ställen, vätskor, fett och utsöndringar.
Karin Smirnoff är inte ensam. I Maria Maunsbachs nya roman ”En magisk man” är den kvinnliga huvudpersonen tillsammans med flyttgubben Mikael, som tidigare varit MMA-fighter. Boken är en lovsång till hans ganska slitna kropp. Han har voluminösa lår (som hon älskar), valkiga händer och hårig mage. Han å sin sida vill helst att hon ska har flottigt, otvättat hår och när de har sex kan han stoppa in ett finger i hennes näsborre. Det är ingen bok för den lättäcklade.
I romanen är mat och sex intimt förknippade. Måltiderna lagas och intas gärna nakna och medan hon styckar en kyckling knaprar han glupskt på friterade grissvålar.
Jag skulle säga att Maria Maunsbach vidgar de erogena zonerna. Hon laddar upp glömda delar av kroppen. Sexualitet behöver ju nya sensationer, attraktion avskyr automatik. Och när man skrollat förbi för många rakade bringor eller förstorade bröst blir man till slut blasé. Då kan ett finger i ens näsborre plötsligt vara det mest erotiska man varit med om.
Själv tror jag att det här är en av förklaringarna till att den amerikanska författaren Miranda Julys roman ”Alla fyra” blev en sådan succé, både i Sverige och internationellt. Också hon är en del av den nyfysiska litteraturen. Under den 45-åriga kvinnliga huvudpersonens möten med en ung biluthyrare på ett motellrum sker inga regelrätta samlag, däremot blir det överrumplande sexigt när han sätter in en tampong i henne. (När hon till slut har förlösande sex är det med en kvinna i 70-årsåldern.)
Håll med om att det här är intressant. Det skulle inte förvåna mig om vi kommer att få se ännu fler liknande återtagningar av den fysiska kroppen. ”Mikael utstrålade en uråldrig lockelse”, skriver Maria Maunsbach i sin bok. Och kanske har hon rätt. När till och med drottningen av den artificiella kroppen, Kim Kardashian, i höstas lanserade en stringtrosa med konstgjort könshår för 438 kronor får man nog säga att något sällsynt är på gång.
Läs fler krönikor av Åsa Beckman här, till exempel ”Nej, inte alla män – men alldeles för många”. Prenumerera också på nyhetsbrevet ”Wiman & Beckman” där hon och Björn Wiman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.




