Förra helgen tog jag tåget upp till Prästmon, den lilla by i Ångermanland som jag växte upp i. Under resan satt jag och skrollade genom dagens nyhetsflöde: i USA förberedde Donald Trump sin militärparad med över 6 000 soldater, Israel och Iran hade börjat attackera varandra med missiler och i Gaza hade människor dödats när de köade för att få mat och rent vatten.
I Prästmon hade försommaren just börjat. Grönskan var frisk och frodig. I diken och på ängar blommade hundkex, smörblommor och midsommarblomster och älven och bergen var så där blå som de bara kan vara där uppe. Jag satt en stund på bryggan nere vid älven och tittade ut över kyrkan på andra sidan eftersom det är en av de vackraste platser jag vet i världen.
På söndagen åkte jag med en litteraturkryssning på Ångermanälven tillsammans med arbetarförfattaren Maria Hamberg och Elin Persson, som skrivit romanen ”Pizzeria Roma” om män på landsbygden. Vi berättade om våra böcker medan vi gled fram längs älven och passerade Lunde där skotten i Ådalen föll 1931. När jag signerade min bok kom Ulla-Karin fram som gick i min parallellklass och vi pratade om vår gamla favoritlärare Christer Johansson.
Jag fick en nästan chockerande längtan tillbaka till en värld där människor är beroende av varandra.
När trupperna drar ihop sig i världen förstår vi mer vad som är mänsklighetens grundvalar
Jag flyttade till Stockholm när jag var 19 år. Jag har verkligen älskat att bli vuxen i den här stan. Trots att det nu är över fyrtio år sedan kan jag fortfarande bli stolt när jag sitter på tunnelbanan och tittar ut över Gamla stan och Saltsjön och tänker: bor jag här? Jag har tyckt om att vara i stor stads koncentration av människor, energi och idéer, där man är fri att skapa sitt eget liv utan att vara så beroende av andra.
Det är precis det oberoendet jag nu är less på.
Så jag längtar efter civilsamhället. Den del av samhället som är fristående från staten och marknaden, med frivilliga som engagerar sig i ideella föreningar för idrott, odling och kultur. Forskare framhåller ofta hur viktig den lokala samhörigheten är för att stärka och utveckla demokratin. Inte minst är den avgörande för människor i kriser och katastrofer.
Det är väl just det som det handlar om. I privata kriser säger människor att de plötsligt inser vad som egentligen är viktigt i livet. Detsamma gäller förmodligen även i offentliga kriser. När trupper drar ihop sig i världen samtidigt som värmerekorden slås månad efter månad förstår vi mer vad som är mänsklighetens grundvalar. Att vi är chanslösa utan varandra, att det är i det vardagliga utbytet mellan människor som tillit skapas, att levandet bygger på att vi bär varandra.
När du har gårdsstädning i bostadsrättsföreningen vet du att hälften bara bor där ett tag för att sedan casha in ytterligare någon miljon
Visst finns allt detta i stora städer, men ingenstans är vardagen så marknadifierad som här. När du har gemensam gårdsstädning med dina grannar i bostadsrättsföreningen vet du att hälften av dem bara bor där ett tag för att sedan sälja sin lägenhet vidare och casha in ytterligare någon miljon på sitt konto.
Den amerikanske programledaren Fred Rogers berättade en gång att hans mamma gav honom ett råd när han som barn blev rädd för nyheterna: ”Titta efter hjälparna.” I de mest skrämmande situationerna kommer det alltid att finnas människor som hjälper, som delar ut filtar eller matpaket, som släcker eldsvådor genom att organiserar bärkedjor med vattenhinkar eller upprättar tillfälliga sjukvårdsstationer.
I min hemby visade det sig att mitt älsklingshus just nu råkar vara till salu. Jag messade mina syskon och frågade om vi inte skulle gå ihop och köpa det och fick svar efter en hundradels sekund: ”Vi gör det!” Jag skickade ett hjärta samtidigt som jag såg hur en gammal kompis grånade mamma fick hjälp att bära hem ett postpaket från bussen.
Läs fler krönikor av Åsa Beckman här, exempelvis ”Ring när du tröttnat på att svärma runt kulturmännen, Lykke” eller ”Varje gång kritiker beskylls för att jag klick skrattar jag högt”. Prenumerera också på hennes nyhetsbrev som kommer varje måndag där hon ger kulturtips och väljer fem favoritartiklar från veckan.
