Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det börjar som en ömsint kärleksförklaring till Elsa, hans fru sedan trettio år och som just nu är stationerad vid svenska ambassaden i Kiev. Han berättar att han i dag lever på två platser, fryser när hon fryser i skyddsrummet, är trött när hon inte fått sova.
Men att leva på flera platser samtidigt är något som författaren, kritikern och översättaren Kristoffer Leandoer är van vid. För det här är ett Sommarprat som vittnar om hur man genom romaner och dikter ständigt kan förflytta sig och får chansen att leva många liv.
Genom anekdoter och resonemang beskriver han läsningens magi
För Leandoer började läsningen som ren flykt. ”En bok var det bästa gömstället för världen”, säger han som kände sig som ett ufo i uppväxtens Sigtuna eftersom han varken kunde spela fotboll eller slå knopar. Men sedan förstod han att litteraturen snarare var som klädskåpet i CS Lewis Narnia-svit. Det man tror är ett gömställe visar sig vara öppningen till andra världar.
Genom anekdoter och resonemang beskriver han läsningens magi. Hur det visserligen är författaren som skrivit boken, men hur det är vi läsare som skapar och bildsätter det som står på sidorna, med våra egna erfarenheter. Det är den inre filmen vi sedan minns. Och så tryfferar han Sommarpratet med en rad one liners: ”Litteratur är en skymningszon mellan verkligheten och fantasin”, ”Litteraturen handlar om att byta plats med varandra” eller ”Litteratur är kontakt – det är dess superkraft.”
Man måste vara gjord av sten för att inte längta efter att öppna en bok efter att signaturmelodin klingat ut
Kristoffer Leandoers sätt att röra sig in och ur världen och litteraturen är oupphörligt roligt att lyssna på. Det är öppet, vänligt, tänkvärt. Här finns lager av insikter från ett läsande och skrivande liv. Och man måste vara gjord av sten för att inte längta efter att öppna en bok efter att signaturmelodin klingat ut. Inte för att läsning är nyttigt eller viktigt eller bra för demokratin, utan bara för att han får den att framstå som så otroligt fascinerande.
Ju längre det här Sommarprogrammet håller på, desto tydligare blir det också hur mycket läsning och kärlek påminner om varandra. Båda handlar om att släppa in en främling i sitt innersta. Vågar man det har man två gratisbiljetter till äventyret.
Läs fler Sommarkommentarer:
Vera von Otter: Hovsångerskan Elin Rombo visade sina bara fötter för kungen
Michael Winiarski: Putinkramarna borde lyssna på Alexandra Polivanova
