Om man följt Rektor Linnéa på X eller som krönikör i Expressen blir man inte förvånad över att hon använder de 80 minuter då hon har nationens öra till att berätta varför det svenska skolsystemet måste förändras. I åtta år har Linnéa Lindquist, som hon egentligen heter, varit biträdande rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg och blivit känd för att hon lyckades vända en skola i kris.
I höst fortsätter hon till Husbygårdsskolan i Järva, Stockholm. Ännu ett ”särskilt utsatt område” – eller som hon beskriver det: ”ett särskilt roligt område.”
Och man blir direkt lycklig över att höra denna skolledare prata om barn och läsning. För barn som inte behärskar språket blir skolan meningslös. Därför valde Lindquist att placera grundskolelärare redan på förskolan. Hon startade också ett skolbibliotek som integrerades i undervisningen för att barnen inte bara skulle ”kunna läsa” – de skulle också ”bli läsare”.
För Lindquist är orsaken till skolans problem självklar: friskolereformen. Om alla barn ska få likvärdiga förutsättningar måste politikerna börja ta ansvar genom att satsa på kommunala skolor, förbjuda aktiebolag att driva skolor och ändra betygssystemet.
Rektor Linneas Sommarprogram får betyg A för ämnet, ett D för framställningen
Precis allt Linnéa Lindquist säger är viktigt, men ack så torrt framfört. När hon fördjupar sig i sitt fritidsintresse – att årligen läsa 290 kommunalbudgetar – eller förklarar hur pengar fördelas mellan skolor minns jag plötsligt min trötthet i mattesalen i Bollstabruk.
Men man förstår varför hon brukar få som hon vill. Ett nej är bara ett långsamt ja, är hennes princip. När idolen Cecilia Bartoli skulle komma till Stockholm mejlade hon mezzosopranens team och frågade om de kunde lägga till Händels ”Lascia chío pianga”. Det kunde de inte, meddelar de. I fem månader mejlade hon sedan varannan vecka och tjatade. Och vad hände? På scenen sa världsstjärnan att hon nu skulle göra en avvikelse från programmet och började sjunga arian.
Så Rektor Linnéas Sommarprogram får betyg A för ämnet, ett D för framställningen – men en extra guldstjärna för envisheten.
Läs om tidigare sommarprogram här
Johan Croneman: ”Caroline Ringskog Ferrada-Noli är lite för smart för sitt eget bästa”
Jenny Kejerhag: ”Arne Müller ger en mindre smickrande bild av den ”gröna” omställningen”
Mac Larsson: ”Alhaji Jeng om avstängda känslor och dubbelheten i att accepteras”
Här är årets alla Sommarpratare – bara tre kvar
