Ibland försöker folk tona ner gängkriminaliteten genom att jämföra med trafiken. På vägarna dör drygt 200 personer årligen, framför skjutvapen ungefär en fjärdedel. Men det är lika snurrigt som att jämföra äpplen och päron. Nej, värre. Äpplen och fisk!
För en alkis som aldrig borde ha satt sig bakom ratten går förmodligen inte runt beväpnad och hotar vittnen, utpressar företagare, lurar äldre på deras besparingar och infiltrerar politiken, byggbranschen och till och med polisen.
Det går inte att enbart räkna huvuden om man ska förstå skadan på samhället.
Och är det något Amir Rostami vill få oss att förstå, så är det just detta. Hur den organiserade brottsligheten gör oss alla till brottsoffer eftersom den angriper staten och dränerar välfärden. Rostami redovisar siffror som tar andan ur en. Till exempel flödar 15 miljarder ut i felaktiga utbetalningar – bland annat till sjukskrivna som är tillräckligt friska för att göra narkotikaaffärer.
Vi riskerar att få en allvarlig konkurrent till staten där organiserad brottslighet är inbäddad i varje cell av samhällskroppen, säger Rostami med en illa dold frustration över senfärdigheten.
För gatugängen växte fram redan vid millennieskiftet. De strävar, till skillnad från sina föregångare, efter att bli en maktfaktor i samhället. Rostami var en av dem som tidigt såg det komma och försökte varna, så det är märkligt att han får sommarprata först nu.
Oh, the irony!
En flyktinghistoria kläms in också, Rostamis egen från Iran. Men just när man lever sig in i den fängslande berättelsen, tar den slut. Kanske är det radioprogrammets outtalade krav på en stark berättelse som spökar. Kanske är det bara integritet.
De minuterna hade kunnat läggas på Rostamis många möten med gängkriminella. Han är en av få som träffat dem på alla nivåer och jag vill veta mer: Hur tänker de?
Läs mer:
Johanna Käck: Markus Torgeby predikar skogens evangelium
Erik Ohlsson: Omar Alshogre beskriver fängelsets fasor
Josefin Olevik: Judith Kiros tar hjälp av de döda
