Sverige har drabbats av två ministermord och flera terroristattentat. Ovanpå det: gängskjutningar så gott som dagligen. Ändå bet sig idén om Bullerbyn fast, föreställningen om att just vårt land skulle vara mer skyddat än andra. Åtminstone när det gäller skolattentat – dessa mardrömslika dåd då en beväpnad gärningsman dödar de allra mest skyddslösa.
Hösten 2015 skedde just det. Då beväpnade sig den 21-årige Anton Lundin Pettersson med ett skarpslipat svärd och en dolk, marscherade in på Kronans skola i Trollhättan och mördade tre personer. En fjärde fick livshotande skador, men överlevde. När den första polispatrullen kom vägrade Anton Lundin Pettersson att släppa svärdet, och sköts till döds.
I min bok ”Det som aldrig fick ske” djupdök jag i skolmördarens brutala sinnesvärld. Hur han i tidig ålder isolerade sig i pojkrummet och radikaliserade sig själv framför datorn. De sista veckorna i sitt liv ägnade han åt att planera sin egen och andras undergång. Oskyldiga elever och lärare på en skola han inte ens hade någon egen koppling till.
Efteråt fick jag en återkommande fråga: ”Tror du att det kan hända igen?”
Frågan förvånade mig. Det verkade inte spela någon roll att länder som Finland, Tyskland och inte minst USA drabbats av återkommande skolattacker – idén om att Sverige var en skyddad enklav bet sig fast.
En fin tanke, men den ställde till problem. Runt om i landet började skolor – i lönndom – köpa in så kallade PDV-utbildningar, hur man kan agera vid ett attentat. Föräldrar och elever informerades inte eftersom rädslan att väcka oro trumfade rädslan för att tala om det värsta som kunde hända.
Sedan skedde tre skånska skoldåd på kort tid, hösten 2021 och våren 2022. En lärare höll på att mista livet på dåvarande Källsbergsskolan i Eslöv, en elev och en lärare skadades på NTI-gymnasiet i Kristianstad, och två lärare mördades på Malmö Latinskola.
Då var det som att polletten trillade ner. Den yrvakna frågan om det kunde hända igen försvann. Hysch hysch-andet kring utbildningarna också. Från att ha oroat sig för att väcka oro, skyltar numera skolor med att de faktiskt är förberedda.
Länge fanns det även ett motstånd mot att ordna ett ordentligt skalskydd på skolorna. Kritiken kom från politiker och andra vuxna som själva satt bakom blipplås på sina arbetsplatser. Nu håller även det på att vända. Alla skolmördare är ju inte elever på den skola som de attackerar. Dessutom kan lås hindra andra utomstående ungdomar från att komma och bråka, gå in och ”plocka någon”.
Polisen får så gott som dagligen in tips om barn och unga som skulle kunna begå ett skoldåd. Det är allt från uppgifter som ganska snabbt går att avfärda, till situationer där polisen måste ingripa direkt för att förhindra ett attentat.
Det är förklaringen till mitt svar på den där frågan, om det kan ske nya skolattentat. Svaret lyder: Ja, det kommer hända igen. Därför är det bättre att vara förberedd, än rädd.
Här övar lärare för att kunna hantera skolattentat