Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Poesi

Uljana Wolf

”Muttertask, mutatas”

Övers. Ida Börjel och Linda Östergaard

Nirstedt/litteratur, 87 sidor

”Ett språk är en dialekt med en armé och en flotta.” Påståendet tillskrivs den jiddischtalande lingvisten Max Weinreich och sätter ljus på att avgränsningar mellan språk ofta är politiskt, snarare än vetenskapligt motiverade. För antinationalistiskt sinnade poeter, som är kritiska mot uppdelningar vars konsekvenser ofta blir våldsamma, finns det alltså ingen anledning att respektera de godtyckliga gränsdragningarna språken emellan.

En som inte gör det är den tyska poeten Uljana Wolf, vars senaste bok nyligen kommit i översättning. Det är ovanligt att samtida tyskspråkiga poeter ges ut på svenska. Från det senaste dryga decenniet kan jag bara komma på Jan Wagner, Durs Grünbein, Lutz Seiler, Anja Utler, Monika Rinck och förstås Friederike Mayröcker.

Den finlandssvenska poeten Cia Rinne, sedan länge verksam i Tyskland, är också utgiven i Sverige. Med henne delar Wolf kärleken till en litteratur som placerar sig i gränslandet mellan språk. Men där Rinnes poesi blir till i glidningen mellan tyskan, engelskan och franskan och ständigt poängterar skillnader och likheter dem emellan, förhåller sig Wolf till alla sina språk som en helhet, ett tvinnat garn med vilken hon väver sin oefterhärmliga dikt.

Samlingens namn ”Muttertask, mutatas” förenar tyskans ord för mor med engelskans ord för uppgift och latinets begrepp för förvandling, samtidigt som de båda titeltermerna låter så lika att de kan läsas som homofona översättningar av varandra. Med utgångspunkt i denna ljudupprepning skriver Wolf en dikt där moderskapet dubblerar och klyver såväl kroppen som språket och ger upphov till ett mammageddon befolkat av medeor, ryska dockor, grammargirls och uppdiktade döttrar.

Att läsa bokens fem sviter är som att kastas runt i en åkattraktion; det är halsbrytande och inte alltid så behagligt, men när man kliver av är man omtumlad, har bokstavligen sett världen från ett nytt perspektiv. Samtidigt vägrar Wolfs dikter dra i väg med läsaren från boksidan och ge henne illusionen av att litteratur är något annat än språk. I hennes bok är den metalitterära reflektionen och skrivandets tillblivelseögonblick aldrig långt bort.

Beroende på dagsform måste ”Muttertask, mutatas” ha varit en mardröm eller en gåva att översätta

Konsekvensen av bokens arbete med att upplösa de godtyckliga språkgränserna är inte att det främmande språket (som ju skiftar beroende på läsare) görs välbekant. Snarare blir det välbekanta språket gång på gång främmandegjort: ”i made u child och u made me mudder / then u made me müd och worlding kolla / jag gör mud i mig: munlarver made mari- / posas poserande mix av wrigglings tingeling”.

Hur överför man då en sådan bok, som inte respekterar gränsdragningar mellan språk, till svenska? Beroende på dagsform måste ”Muttertask, mutatas” ha varit en mardröm eller en gåva att översätta. Linda Östergaard, prisad för sina omistliga tolkningar av bland andra Ingeborg Bachmann, och Ida Börjel, som tidigare översatt Maria Stepanova och Ljuba Jakymtjuk, har gjort det med bravur.

Resultatet slår en gång för alla fast att poesiöversättning är en minst lika kreativ och krävande uppgift som att själv skriva dikt. Eller som översättarna själva formulerar det i efterordet: ”Vad blir då de dubbelseende översättarnas uppgift i relation till muttertask? Att hitta ytterligare ord och mutationer som kan låta detta och andra ord svinga sig vidare och ta sig över och igenom olika sorters gränser i en annan, föränderlig språkrymd.”

Läs fler texter av Athena Farrokhzad här och mer av DN:s litteraturbevakning här

Share.
Exit mobile version