Bakgrunden – därför blev den turkiska målgesten storpolitik

I tisdags vann Turkiet åttondelsfinalen i fotbolls-EM mot Österrike med 2–1. Stor matchhjälte blev mittbacken och tvåmålsskytten Merih Demiral.

Efter mål nummer två knäppte 26-åringen ihop tummen, långfingret och ringfingret, och pekade samtidigt uppåt med pekfingret och lillfingret. Mittbacken publicerade senare en bild på gesten på X, med tillhörande text: ”Lycklig är den som säger att han är turk”.

– Det är en relativt avpolitiserad tolkning, där den här gesten reduceras till att bli ett nationalistiskt kraftuttryck, säger Ekim Çağlar, författare, skribent och Turkietkännare.

Men det är långt ifrån alla som köper den förklaringen, då gesten kopplas till Grå vargarna.

– Det som blir fel är om man ser till den historiska och politiska kontexten som finns kring symbolen. Den är kopplad till en form av radikal turkisk nationalism. Det är inte en allmän nationalistisk symbol, även om några försöker göra gällande att så är fallet, säger Çağlar.

På fredagen meddelade det europeiska fotbollsförbundet Uefa att Demiral stängs av i två matcher. Han missar alltså kvartsfinalen och en eventuell semifinal.

– Oavsett om det i hans mening var ett kraftuttryck utan politiska konnotationer, så är det precis vad det är. Man kommer inte undan det. Det är politiskt, och det är politiskt laddat, säger Ekim Çağlar.

Vissa som tagit Demiral i försvar hänvisar till att vargen i sig är en symbol för turkar och det turkiska folket.

– Det stämmer att vargen är en mytologisk figur i turkisk nationalism, men just den här specifika handrörelsen är kopplad till en politisk tradition och rörelse som är ultranationalistisk, säger Ekim Çağlar.

Han fortsätter:

– I Turkiet pratar man om Ülkücülük, (ungefär ”idealism”) som utgör en särskild ultranationalistisk tradition. Dess största parti är en del av regeringsunderlaget. På så sätt är det en normaliserad rörelse, även om partiet samtidigt är högerradikalt.

– Den här rörelsen och traditionen har också ett blodigt förflutet. Den står för en turkisk nationalism som är oerhört exkluderande. Rörelsen har attackerat och dödat människor på grund av deras politiska åsikter eller tro.

Den kontroversiella gesten har också genererat politiska reaktioner på flera håll, bland annat i värdnationen Tyskland – som på torsdagsmorgonen kallade den turkiska ambassadören i Berlin till ett möte, enligt nyhetsbyrån AFP.

”Symbolerna för turkiska högerextremister har ingen plats på våra arenor. Att använda fotbolls-EM som en plattform för rasism är helt oacceptabelt”, skrev den tyska inrikesministern Nancy Faeser på X.

Tyskland är ett av många länder i Väst som tidigare – bland annat under VM i Qatar 2022 – anklagats för dubbelmoral i frågor som rör fotboll och politik, och förhållandet däremellan. Detsamma går att säga om Uefa och det internationella fotbollsförbundet Fifa.

– Om man är specifikt kritisk mot den här typen av ultranationalism, då finns det opinionsbildare, medier, politiker och idrottsinstitutioner som har mycket att leva upp till för att visa att man är konsekvent, säger Ekim Çağlar.

Turkiet svarade i sin tur på Nancy Faesers uttalande genom att kalla upp den tyska ambassadören i Ankara på ett möte, enligt AFP. Det turkiska utrikesdepartementet har kallat Uefas utredning av Demiral för ”oacceptabel”.

”De reaktioner som de tyska myndigheterna visat Demiral är i sig främlingsfientlighet”, står också i uttalandet.

Det här är inte första gången Tyskland, Turkiet och politik nämns i ett och samma sammanhang. Det är inte heller första gången Tyskland, Turkiet och fotboll nämns i ett och samma sammanhang.

Forskare har uppskattat att ungefär sju miljoner av Tysklands befolkning på 84 miljoner har turkisk bakgrund. I den turkiska EM-truppen finns Kaan Ayhan från Gelsenkirchen, Kenan Yildiz som växte upp i Regensburg i Bayern och Hakan Çalhanoğlu från Mannheim.

Dessutom var det inte många år sedan Mesut Özils sorti från det tyska landslaget (2018) skapade stor debatt. Mittfältaren fick motta hård kritik i Tyskland efter att han tillsammans med İlkay Gündoğan – som senare i sommar kan komma att lyfta EM-bucklan som lagkapten för hemmanationen – och Cenk Tosun (en annan turkisk EM-spelare) poserat på bild med Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan under den våren.

”Jag är tysk när vi vinner, men jag är en invandrare när vi förlorar”, skrev Özil i ett öppet brev på X den sommaren.

Sedan dess har Erdoğan varit på plats på Özils bröllop, och den förre mittfältaren har också uppmärksammats i bland annat den tyska tidningen Bild för en kontroversiell tatuering som kopplas till just radikal turkisk nationalism.

På lördag spelar Turkiet EM-kvartsfinal mot Nederländerna. Då har president Erdoğan stuvat om i schemat, och planerar att vara på plats i Berlin.

Det tillsammans med de starka reaktionerna från officiellt håll ger en bild av ett Turkiet som – åtminstone politiskt – står bakom Demiral och gesten. Ekim Çağlar ger kontext kring Erdoğan och hans parti AKP.

– Det är ingen symbol av tradition eller symbol som varit vanlig i Erdoğans politiska rörelse. Men det är inte heller något som står i kontrast eller är i konflikt med Erdoğans styre. Det är en naturlig del av regeringsunderlaget i form av samarbetspartiet MHP.

– Samtidigt är det här en radikal turkisk nationalism som har förgreningar. Det finns också oppositionella som gör det här tecknet. MHP är ett av partierna, men det finns också andra.

Diskussionerna som pågår i det turkiska omklädningsrummet lär knappast nå allmänheten i någon högre grad. Samtidigt finns frågan hur situationen är för en spelare som potentiellt tycker annorlunda om sakernas tillstånd.

Ett exempel på en spelare som minst sagt hamnat i kylan är Hakan Sükür. Den gamle landslagshjälten efterlystes i Turkiet på grund av sina kopplingar till Gülenrörelsen, och har sedan levt i exil i USA. Exakt vad han gör och var han befinner sig i dag är oklart.

– Jag tror att många håller sig ifrån att kritisera den här typen av handlingar med tanke på att utrikesministeriet så tydligt ställt sig bakom Demiral, säger Ekim Çağlar.

– Jag tror att det är väldigt svårt för en spelare, även om han skulle kunna tänkas vara kritisk, att öppet ta avstånd från gesten nu.

Samtidigt säger Çağlar att Erdoğan och hans AKP inte är ensamma i sitt slag.

– Det här är inte något unikt, att man från maktens sida håller sig nära populära nationella symboler. Det har varit så i förhållande till fotbollen i princip sedan republiken bildades 1923.

Läs mer: Efter kontroversiella gesten – Uefa stänger av Merih Demiral