Bakslag väntas för gröna partier i EU-valet

Inför EU-valet våren 2019 hade klimat- och ungdomsrörelsen Fridays for future börjat sprida sig över Europa. De gröna partierna gjorde ett rekordval, ökade sitt inflytande och blev parlamentets fjärde största grupp.

Våren 2024 är stämningen en annan. Greta Thunberg och andra miljöaktivister fraktas bort och blir bötfällda när de blockerar vägarna. När europeiska lantbrukare gör samma sak lyssnar man i stället på dem: ukrainska livsmedel får inte längre obegränsat föras in i EU och Europaparlamentet har lättat på miljökraven för jordbruket.

Samtidigt står klimatet fortsatt högt på agendan för väljarna. Ämnet rankas som nummer fem, enligt EU-parlamentets mätning Eurobarometern som kom i mitten av april, efter bland annat ekonomi samt hälso- och sjukvård.

– Klimatet är ändå inte längre en fullt lika viktig fråga i många länder. Dessutom gjorde de gröna partierna ett väldigt bra Europaval 2019. Det kan vara svårt att upprätthålla den historiskt höga nivån, säger statsvetaren Niklas Bolin vid Mittuniversitet.

Liam Beiser-McGrath, lektor vid London School of Economics, skriver i ett mejl till DN att klimatet bara är en av flera frågor som väljarna anser är viktig. Han nämner inflation, energipriser och ryska invasionen i Ukraina. ”Det gör det svårt för klimatet att bli helt avgörande för väljarna”.

Terry Reintke, en av två ordförande för De gröna i EU-parlamentet, medger att detta val inte blir lika lätt som 2019.

– Men vi vill använda de sista veckorna fram till valet till att berätta vilka stora framsteg vi har gjort här i Europaparlamentet, och visa hur framgångsrika vi har varit. Det är viktigt att folk förstår hur betydelsefullt valet är. Det handlar om att välja mellan ett parlament som förflyttar sig åt höger och får svårare att fatta konstruktiva beslut eller ett fortsatt progressivt parlament, säger hon.

Alice Bah Kuhnke, Miljöpartiets toppnamn i EU-valet, nämner just högerpopulistiska vindar som ett problem för gröna partier.

– De klimatförnekande krafterna drar sig inte för att fara med osanning, förneka vad vetenskapen säger och ha kortsiktiga ekonomiska intressen som mål. I den verkligheten är det en väldig utmaning att bedriva en politik som är vetenskaplig och talar om långsiktig överlevnad för vår planet. Men vi kommer att göra allt vi kan, säger hon.

Vid EU-valet 2014 fick MP 15,4 procent av rösterna, 2019 11,5 procent och prognosen inför årets val är 9,7 procent, vilket är bättre än opinionsmätningarna i riksdagsvalet.

Men en ambitiös klimatpolitik kan också innebära ökade kostnader för hushållen, påpekar statsvetaren Liam Beiser-McGrath. Han framhåller på att kostnadskrisen fortfarande påverkar många i Europa. Det dämpar entusiasmen att fullt ut sluta upp bakom gröna partier. ”Väljare vill ha en ambitiös klimatpolitik, men inte alltför ambitiös”, skriver han till DN.

Det betyder att trots att många fortfarande anser att gröna partier är bäst i klimatfrågan, kan de nöja sig med den miljöpolitik som andra, större partier börjat driva, enligt Beiser-McGrath. Ett slags ”klimatet light”.

Statsvetaren Niklas Bolin vid Mittuniversitetet exemplifierar med utvecklingen för Miljöpartiet.

– Frågar man väljarna är partiet fortfarande det bästa partiet i miljöfrågor, men siffrorna är inte alls lika överlägsna som de var tidigare, säger han.

Därför kan MP heller inte dra lika mycket nytta av sin position i svensk politik som man kunde göra tidigare.

En annan skillnad från valet 2019 är att gröna partier i dag sitter i regeringsställning i flera länder, till exempel i Belgien, Tyskland och Österrike. Och att vara det mindre partiet i en regeringskoalition visar sig ofta i sämre opinionssiffror – som för MP under regeringssamarbetet med Socialdemokraterna.

I EU:s största medlemsland Tyskland blev Bündnis 90/Die Grünen näst största parti i EU-valet 2019 med 20,5 procent av rösterna. Nu ligger partiet runt 13 procent i mätningarna.

Åter till frågan varför klimataktivister som blockerar vägar blir bortforslade och bötfällda medan bönder som gör detsamma blir belönade. Statsvetaren Liam Beiser-McGrath, vid London School of Economics, anser att det är uppenbart att jordbrukarna är mer prioriterade i politiken än klimataktivisterna. Delvis beror det på att lantbrukarna är en mer enhetlig och bättre organiserad grupp. ”Att stå upp mot dem har ett högre politiskt pris än gentemot klimataktivister”, skriver han.

Beiser-McGrath konstaterar även att lantbrukarna är tydliga med vilka regleringar eller vilken politik de motsätter sig. Klimataktivisterna är mer generella i sina mål. Till det kommer att allmänheten har svårt att greppa vad kostnaderna är för jordbrukssubventioner och för mer/mindre regleringar för lantbruket. Därför är det svårt att vara kritisk till dem som faktiskt ”tillverkar vår mat”.

Terry Reintke från Europaparlamentets gröna partigrupp vänder sig mot att det skulle finnas en motsättning mellan jordbruk och klimatpolitik.

– Talar man med lantbrukare är problemet att de inte kan försörja sig på det som de producerar. Därför måste vi ändra konstruktionen på jordbrukssubventionerna i EU. Att ta bort regler för miljöskydd och biologisk mångfald löser inte problemet, säger hon.

Reintke understryker att jordbrukarna redan nu märker av klimatförändringarna.

– Vi måste lyssna till lantbrukarna för att ha ett hållbart jordbruk där de kan försörja sig och för vår livsmedelsäkerhet, men det får inte ske på bekostnad av vår gemensamma framtid, säger hon.

Lär mer.

Brottslighet och klimat toppar väljarnas EU-agenda

Ursula von der Leyen öppnar för närmare samarbete med högerpartier