Bara 22 procent kvinnliga ledare i svenska OS-truppen

22 procent är en liten ökning från senaste sommar-OS i Tokyo 2021. Då var andelen kvinnor 18 procent.

– Det positiva är att det är ett litet steg i rätt riktning. Samtidigt, i ett större perspektiv, är det en alldeles för låg siffra, säger Åsa Edlund Jönsson, generalsekreterare för Sveriges olympiska kommitté (SOK).

– Jag tror att vi historiskt inte varit nog bra på att visa och lyfta tränaryrket som en bra karriärväg för både män och kvinnor.

Strax före Tokyo-OS startade SOK ett utbildningsprogram, Projekt Q, med syfte att öka andelen kvinnliga ledare i den svenska truppen. Målet är minst 35 procent till sommar-OS 2028 och 25 procent till vinter-OS 2030.

Åsa Edlund Jönsson har även tittat på vad som kommer underifrån. I vinter-OS 2022 hade Sverige elva procent kvinnliga tränare/förbundskaptener. I senaste vinter-OS på ungdomssidan var den siffran 32 procent – högre än målet på seniorsidan till 2030.

Men samtidigt kan förändringen inte bara ske över en natt, menar hon.

– De tränare som är ute och verkar i dag, det är jätteduktiga tränare. Så det är inte så att vi vill bli av med någon, vi vill fylla på och hitta nya vägar.

I den första gruppen av Projekt Q ingick 22 kvinnliga tränare från 15 olika sommargrenar. Där får de kompetensutveckling, mentorskap från andra ledare och möjlighet att bygga nätverk.

Åsa Edlund Jönsson berättar att en stor utmaning är småbarnsåren. Till exempel har en fjärdedel av deltagarna blivit gravida under de tre åren som gått sedan starten.

– Här behöver man som arbetsgivare, förbundet, göra upp en plan redan innan någon ska bli mamma eller pappa. Där tror jag vi har ett arbete att göra i idrottsrörelsen.

Ett liv som idrottstränare kan innebära 200 resdagar på ett år. Men Åsa Edlund Jönsson menar att det inte bara handlar om att möjliggöra för fler kvinnor – utan även nästa generations manliga tränare.

– De vill inte ha en karriär som sina företrädare. Oavsett om du är man eller kvinna så vill man kunna kombinera sitt yrkesval med en familj och med ett liv som inte bara är idrotten.

Hur jobbar ni med detta?

– Vi tittar mycket på att bygga och skapa tränarteam, och dubbelt ledarskap. Är man två så kan man dela på kvällar och helger, man kan dela på resor och de aktiva får en person till som bidrar med fler perspektiv.

Hon trycker också på att det inte bara är SOK som måste jobba för en förändring – det är ett arbete för hela den svenska idrottsrörelsen.

– Det krävs en målmedvetenhet och en vilja högst upp i toppen, i ledningsgrupper och i styrelser inom idrottsrörelsen. Att man där på riktigt förstår att det här är viktigt och att det är en konkurrensfördel för Sverige om vi lyckas, säger Åsa Edlund Jönsson.