I sitt kök i Gubbängen bjuder Barbro Olsson på tranbärssaft. Strax innan DN:s besök har hon vågat sig ut med soporna, några tiotal meter utanför porten. Men under snön som yr lurar svarta isfläckar. I trapphuset står rollatorn hopfälld.
– Den här svenska uppfinningen går inte att använda nu, säger Barbro Olsson, och tar i stället på sig ett par broddar. I handen har hon i fast grepp en käpp, som en skidstav med vass udd, innan vi vågar oss ut en sväng, först på skaren bakom huset för säkerhets skull.
Rapporteringen om halkolyckor som pressar vården har fått henne att ilskna till.
– De här problemen med den dåliga halkbekämpningen återkommer år efter år och särskilt äldre får finna sig i ett bli innesittare. Hur kan det komma sig att staden sköter halkbekämpningen på det här sättet? säger Barbro Olsson.
Barbro Olsson refererar till den nyutkomna broschyren ”När krisen och kriget kommer”, och säger halvt på skämt att den bör kompletteras med ännu ett led: ”När halkan kommer”.
– Det är det stora samtalsämnet när vi hörs, jag och mina kompisar. ”Hur går det för dig, har du kunnat ta dig ut?” Det senaste är att folk börjar bunkra mat, säger Barbro Olsson.
I Region Stockholm har sjukvården tvingats prioritera om inom operationsverksamheten för att hinna med de ortopediska skadorna hos patienter med ben- och armfrakturer.
När DN nyligen besökte akutmottagningen på Södersjukhuset beskrevs de ortopediska fallen som resurskrävande. Extrapersonal har kallats in.
Underlag från hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm visar också att halkskadorna har en beräknad prislapp: 116 miljoner. Totalt sökte 5 456 personer vård för halkolyckor under förra vintern.
Omfattningen av fallolyckor skiljer sig mycket inom Stockholms stad och mellan länets totalt 26 kommuner, med lägst förekomst av fallskador per 1 000 invånare i Upplands bro, 1,3, och högst i Norrtälje kommun, 4,8.
Kostnadssammanställningen togs fram efter att Liberalerna i regionen i en interpellation i regionfullmäktige efterfrågat dialog med kommunerna om snöröjning, halkbekämpning och gratis utdelning av broddar.
– Det handlar om stora kostnader, förutom regionens 116 miljoner tillkommer kommunernas kostnader för vård och rehabilitering av äldre. Om man inte gör något finns en risk att äldre inte vågar sig ut, säger Amelie Tarschys Ingre, oppositionsregionråd (L).
I en vägkorsning på den trafikerade trafikleden Nynäsvägen i höjd med Skogskyrkogården är Karl Rydell i färd med att röja undan snö och is från cykelbanan. På lådcykeln, lastad med skyffel och ishacka, står ”Cykeljouren”, som drivs av Trafikkontoret i Stockholms stad.
Karl Rydell förklarar att det är ett slags kvalitetsarbete när cykelpatrullerna – tre i hela Stockholms stad – åker runt och kontrollerar läget på cykelbanorna, skottar snö och is och tar bort hinder, året om.
– Vi får beröm, men också skäll, säger Karl Rydell, och förklarar att negativ feedback handlar om kommunens prioritering av cykelbanorna.
– ”Varför röjer ni cykelbanan, men inte gångbanan?”, får vi höra, säger Karl Rydell.
l Trafikkontoret i Stockholms stad sker halkbekämpning med plogning och sandning och med metoden sopsaltning, då snön först röjs bort, och saltlake sedan sprutas ut. Metoden har från början använts på cykelbanor, men utökats till gångstråken.
För närvarande sopsaltas 26 mil cykelbana och 24 mil gångbana, enligt Stockholms stad.
– Metoden har varit väldigt framgångsrik, och vi har ett budgetuppdrag att utöka sopsaltningen med fokus på gångbanor, säger Jonathan Pertot, enhetschef för gatudrift på Trafikkontoret i Stockholms stad.
Gångbanorna är samtidigt svårare att komma åt med sopsaltningens stora ekipage eftersom trottoarer även har inslag av uteserveringar och skyltning, som konkurrerar om utrymmet.
Vintern i Stockholm präglas normalt av att temperaturen pendlar kring nollan. Att patienter skadats just under förra vintern kan enligt Pertot delvis förklaras av en utmanande säsong, med nysnö som föll med två-tre dagars mellanrum.
– Det tar en vecka efter ett snöfall för att snöröja hela staden, beroende på parkeringsreglerna, säger Jonathan Pertot.
I Gubbängen rör sig Barbro Olsson försiktigt från husknuten till den snötäckta asfalten, där övergången mellan bostadsrättsföreningen och kommunen skapar sin förvirring. Barbro Olsson efterlyser en annan egenskap hos entreprenörerna.
– Det är fantasi! Den som har ansvar för att röja trottoaren måste även tänka sig in i hur det är att ta sig just dit, säger hon.
Själv kan hon livligt föreställa sig vad oförsiktig promenad nerför den slutande backen mot centrum kan innebära, och väljer därför att beställa hem maten.
– Det kan bli bittert att halka omkull, bryta lårbenshalsen och dö på grund av det. Det är ingen kul död.
Läs mer:
Läkare: ”Att bryta handleden är ett friskhetstecken”
Många halkolyckor ökar trycket på vården
