Våra styrande trodde länge och bergfast på neutraliteten som säkerhetsförsäkring.
Hos socialdemokratin blev den rent av en trossats och som det ofta blir med tron blev den till slut generande.
Det är också denna ”neutralism” som fått oss att hålla oss till reglerna och hindrat oss från att söka hjälp hos likasinnade.
Numera står det klart att det var just oviljan att ifrågasätta Sovjet och ingå i förhandlingar med ”djävulen” som förstörde Raoul Wallenbergs chanser. Det misstaget ville inte Ulf Kristersson göra om.
Johan Floderus hade inte uppdrag från Sverige och amerikanskjudisk hjälporganisation, han är en ung, välutbildad EU-tjänsteman. Wallenberg blev ”hämtad”, Floderus åkte på fritiden. Men de fastnade båda hos hänsynslösa regimer, regimer som svenska regeringar haft märkligt svårt att tackla.
Regeringen bestämde sig för att fråga vad djävulen ville. Efter mer än två år blir i alla fall Johan Floderus fri, tillsammans med Saeed Azizi. Fantastiska nyheter. Men kanske skiner den svenska ovanan att smutsa ner sig igenom? Iran fick den dömda folkrättsbrottslingen Hamid Noury tillbaka. Samtidigt tvingades Sverige överge en svenskiranier: Kvar i Teheran sitter läkaren och forskaren Ahmadreza Djalali fängslad med ett dödsstraff hängande över sig, ett offer för sitt gamla iranska medborgarskap. Vem slogs för honom?
Läs mer:
Annika Ström Melin: Om Macron misslyckas kommer hela Europa få betala priset
Susanne Nyström: SVT borde göra sprakande EU-fajter till en årlig tradition
