Barnopera
”Vilse”
Musik: Andrea Tarrodi. Text: Magnus Florin. Dirigent: Martin Virin Regi: Ellen Lamm Scenografi och kostym: Rikke Juellund. Medverkande: Tessan-Maria Lemussaari, Karolina Blixt, Jonas Degerfelt, Ulrika Skarby, Erik Rosenius. Scen: Rotundan, Kungliga Operan, Stockholm.
”Har du någon gång gått vilse?”
Premissen för Andrea Tarrodis och Magnus Florins nya barnopera är lika enkel som den är genial. Livet är inte som man tror, och när den sköra hinnan mellan dröm och verklighet löses upp förflyttas huvudpersonen Klara (Tessan-Maria Lemussaari) bort från den hemtama stadsbilden och in i skogen, där hon dras in i naturens märkliga och fantastiska kretslopp.
Allt blir levande och föränderligt när vinden blir sten och stenen blir vatten, i en charad av förvandlingar som påminner om ”Alice i Underlandet” eller Dorothys äventyr i landet Oz. Eller, för den delen, Maurice Ravels enaktsopera ”Barnet och trollerierna”, vars bitvis revymässiga karaktär teamet Andrea Tarrodi och Magnus Florin adopterar i en serie korta och delikat orkestrerade scener.
Det rasslar och plingar från slagverk och harpa i den minimala orkestern, och en finlirande stråkkvartett under Martin Virin dansar fram en filmiskt suggestiv känsla i den närmast arketypiska sagan, med hjälp av enkla, illustrerande ledmotiv och melodiska repliker.
Karaktärerna som Klara möter tittar med misstänksamhet på henne: att vara människa verkar krångligt, inte minst det där med att ha ben? Vindar från fyra väderstreck blåser in i stora, vita pyjamasar och vill locka henne att bli som dem. Där märks Karolina Blixts flörtigt opportunistiska vind, som mer än gärna byter med Erik Rosenius långsamma sten – för att strax byta skepnad med vattnet, som Jonas Degerfeldt och Joa Helgesson sveper in över scenen med stora, böljande tygsjok. Men Klara, som inte ens kan komma ihåg sitt eget namn, vill bara hitta hem.
Barnoperan som genre är bland det svåraste en tonsättare kan ge sig i kast med. Men Unga på Operan har finslipat formatet till perfektion i många år, och Andrea Tarrodi ger i ”Vilse” ännu ett prov på sin självklara, musikdramatiska begåvning. ”Vilse” lyckas hantera existentiella frågor om identitet, utanförskap och mod på ett underbart lekfullt sätt – och den unga publiken är helt med på noterna när Klara vid föreställningens slut bjuder in till nya äventyr. Operan är helt enkelt en liten pärla – lycklig den, som kniper en biljett!
Läs mer om opera
