Prästen i norra Sverige hade 52 871 barnpornografiska bilder och filmer, enligt åtalet mot honom. 8 397 bilder och 24 filmer bedöms vara särskilt hänsynslösa övergrepp. I förhör har mannen uppgett att det kan ha varit ”20 år sedan” han började titta på barnpornografi. Mannen varken erkänner eller nekar till brott. Han har i förhör kallat bilderna för ”ren konst”.
– Det är fruktansvärt sorgligt. Det gör ont att tänka på att det har fått pågå under så lång tid och aldrig uppdagats så som det borde ha gjorts, säger Heidi Stenberg, stiftsjurist i Luleå stift.
Vilket ansvar har kyrkan för att det inte har uppdagats?
– Min bild är att kyrkan genom åren har försökt att utreda så fort någonting har hänt. Om man då inte har hittat rätt saker eller utrett på rätt sätt, jag vet inte. Men kyrkan har såklart ett stort ansvar över sina egna anställda, säger hon.
Redan i början av 2000-talet granskades prästen av kyrkan, både arbetsrättsligt och i fråga om prästrollen. Han hade under åren 2002–2004 använt pastoratets dator för att titta på porr, trots tillsägelser från arbetsgivaren. I domkapitlets protokoll framgår det inte vilket slags pornografiskt innehåll det rörde sig om.
Prästen fick en skriftlig erinran och stängdes av från jobbet, men kunde senare fortsätta arbeta i andra församlingar.
Våren år 2018 utreddes han igen. En person hade reagerat på hur han rört vid ett barn under kyrkkaffet. ”Han klappade om ansiktet och sedan gick händerna längre och längre ner till bukens nedre del”, uppgav personen till domkapitlet. Det kom även fram uppgifter om en annan kvinna som känt oro för sitt barn i kyrkan.
– Det gjordes en omfattande utredning då och det hölls ett antal samtal med anmälare, iakttagare och prästen i fråga, säger Heidi Stenberg.
Ärendet avskrevs.
”Domkapitlet ifrågasätter inte barnets upplevelse av de i ärendet aktuella händelserna, men ser i nuläget inte att några uppgifter framkommit som ger domkapitlet anledning att göra en polisanmälan”, står det i beslutet.
– Utifrån det som framkom i utredningen landade man i den slutsatsen. Det här med vidrörandet av barn, var återkommande i utredningen att klappa på huvudet. Och vid ett tillfälle var det en som pratade om att stryka på magen, säger Heidi Stenberg.
Prästens inställning var att det saknades substans i anklagelserna. Han tyckte att ”domkapitlet bör slänga anmälan i papperskorgen”.
Biskop Hans Stiglund, som har gått i pension, var domkapitlets ordförande i ärendena som rör mannen. Han vill inte svara på DN:s frågor utan hänvisar till stiftsjuristen.
Som stiftsjurist deltar inte Heidi Stenberg besluten.
– Skulle det hända att domkapitlet får kännedom om någonting som kan innebära ett brott, kan domkapitlet initiera att göra en polisanmälan, säger hon och fortsätter:
– Handlar det om barn har alla inom Svenska kyrkan en anmälningsskyldighet. Det är till socialtjänst och polis om det finns misstanke om att barn far illa inom kyrkans verksamhet.
Varför anmälde ni inte i det här fallet?
– Utifrån det som framkom i utredningen så gjorde man den här bedömningen.
Domkapitlet i Luleå stift har inlett en ny tillsyn mot prästen.
– Förhoppningen är att brottmålet hanteras skyndsamt, och att domkapitlets ärende kan komma vidare i sin handläggning. Att drabbade får upprättelse på bästa sätt. Det här ska inte få förekomma inom Svenska kyrkans verksamhet, säger Heidi Stenberg.
DN har utan resultat sökt den åtalade prästen.
– Vi kommer inte att uttala oss om målet förrän det drar ihop sig och blir huvudförhandling, har Niklas Lundgren, mannens försvarsadvokat, tidigare sagt till DN.
Fakta.Domkapitlets tillsyn i kyrkan
● Domkapitlet är inte en domstol och utreder inte brott, det gör polisen och åklagaren.
● Domkapitlet utreder om en diakon eller präst följer löftena som de avgett i samband med diakon- eller prästvigningen.
● Domkapitlet kan ge tre påföljder: förklara att en diakon eller präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om en treårig prövotid eller utdela en skriftlig erinran.
Källa: Svenska kyrkan
