Behöver Kamala Harris hjälp av just Hillary Clinton?

Ibland har man inte tajming.

Ta Hillary Rodham Clinton, snart 77.

Före detta första dam, senator, utrikesminister och presidentkandidat för Demokraterna i USA.

Hon ägnade vintern och våren åt en ny bok om högt och lågt, den stora världen och den lilla. Mycket fokus på kvinnors villkor och presidentvalet 2024, med en utläggning om förhoppningarna på en kvinnlig president i USA.

Men när Joe Biden klev av och Kamala Harris tog steget fram som Demokraternas presidentkandidat hade manuset till ”Something lost, something gained” redan skickats i väg till tryckeriet.

– Det var ganska plågsamt, konstaterar Hillary Clinton, när hon har tagit plats i en av fåtöljerna på den stora scenen i DAR Constitution hall i Washington.

DAR står för ”Daughters of the American revolution”. Och det är döttrarna och mammorna och systrarna som dominerar publiken den här kvällen, när Hillary Clinton inleder höstens bokturné med att bli utfrågad av tv-ankaret Katie Couric.

Vi kan väl säga direkt att det inte är frågan om någon skjutjärnsintervju. Scenen har smyckats med bokhyllor och en mjuk matta, för att förstärka intrycket av två väninnor som småpratar med varandra i ett vardagsrum.

Varje artig fråga har ett välförberett svar. Så också den om hur Hillary Clinton hanterade dramatiken i Demokraterna, när boken redan gått i tryck.

– Jag har spelat in en epilog till ljudboken, lyder svaret.

Hillary Clinton har aldrig tvivlat på att USA kommer att få en kvinnlig president, förr eller senare. Hon var bara inte övertygad om hur hon själv skulle reagera.

– Jag var inte säker på hur jag skulle känna inför att en annan kvinna kommer så nära att spräcka det hårdaste glastaket. Men jag blev hänförd! Hon driver en nära nog perfekt kampanj, säger hon.

Hon befann sig på semesterön Martha’s Vineyard när Biden övergav presidentvalskampanjen den 21 juli. Hon pratade med Kamala Harris samma eftermiddag.

De har inte alltid varit nära varandra. I primärvalen 2008 var Harris en av de första politikerna som stöttade Hillary Clintons rival Barack Obama. Men de har beröringspunkter. Som unga jurister kämpade de båda för barns och kvinnors rättigheter. Och de har byggt en relation de senaste åren, med middagskonversationer i Clintons hem i Washington.

Enligt The New York Times har Harris tagit hjälp av flera av Clintons forna medarbetare från kampanjen 2016. Topprådgivaren Philippe Reines fick agera Donald Trump i förberedelserna inför presidentvalsdebatten nu i september, precis som i Clintons förberedelser för åtta år sedan.

Reines tror att det skulle bereda Clinton ett särskilt nöje att få uppleva hur en kvinna besegrar Donald Trump.

– Inget skulle göra Hillary gladare än att se den första i historien slå ut den värsta i historien, säger han till tidningen.

Det har gått över 17 år sedan hon försökte bli Demokraternas presidentkandidat för första gången. Jag såg henne på scen i Manchester i New Hampshire och minns att hon var klädd i knallrosa och harklade sig ofta när hon pratade. Själva talet gick obemärkt förbi. Boken som skulle marknadsföra kampanjen var ordrik och omständlig.

Det fick betydelse eftersom konkurrenten Barack Obama formulerade sig bländande elegant. Han vann primärvalen. Hon fick nöja sig med stödet från 18 miljoner väljare, ”18 miljoner sprickor i glastaket”.

Inför valet 2016 gjorde hon nästa försök att erövra Vita huset. Skolad i en miljö där förtroendet från väljarna bygger på förmågan att hantera tunga sakfrågor som ekonomin och sjukvården.

Men väljarna ville något annat. 2010-talet blev populismens årtionde, på båda sidor av Atlanten. Hillary Clinton stämplades som elitens röst, först av vänsterprofilen Bernie Sanders och sedan av högermannen Donald Trump.

Som sagt, ibland har man inte tajming.

Morgonen efter presidentvalet 2016 höll Clinton förlorartalet. Hon uppmanade sina unga stödtrupper att inte sluta kämpa – för att spräcka glastaket.

Hillary Clinton tycker att det var rätt av partiet att snabbt enas om Harris i stället för att ha en öppen strid efter Bidens avhopp.

Hon har lovat att hjälpa vicepresidenten på alla tänkbara sätt.

– Det är så mycket som står på spel att jag personligen kommer att göra allt jag kan, säger hon.

Detta är frågan som Katie Couric inte ställer: Behöver verkligen Kamala Harris hjälp av just Hillary Clinton?

I ett av de mest intressanta kapitlen av ”Something lost, something gained” återvänder Hillary Clinton till sitt första stora nationella uppdrag som presidentfru och USA:s första dam. Hon går på företrädaren Rosalynn Carters minnesstund i november 2023 och överrumplas av att Melania Trump är på plats. Donald Trumps hustru ler och ser osäker ut – som ”det lilla barnet på ett barnkalas där hon inte känner någon”.

Man kan diskutera vem som verkligen var och förblir utbölingen bland första damerna.

New York Times-journalisten Katie Rogers, aktuell med en biografi om moderna presidentfruar, hävdar att Hillary Clinton stack ut mest med sina politiska ambitioner.

– Hon är en av de mest komplicerade personerna i amerikansk politik, konstaterade Rogers vid ett annat boksamtal i Washington i våras.

– Det fanns ett väldigt stort motstånd mot Hillary som person och politiker. Ett hat, säger den svenska journalisten Karin Henriksson, författare till en bok om alla USA:s första damer.

”Something lost, something gained” har fått ett blandat mottagande. ”Finns det något nytt att säga?” undrar Washington Posts avmätta recensent. Clinton ”verkar oförmögen att acceptera förlusten 2016”, lyder ett omdöme från brittiska The Guardian.

Megyn Kelly, amerikansk journalist och konservativ kommentator på högerkanten, känner inga hämningar. Hon hävdar att Hillary försöker synas för att kompensera för sitt usla äktenskap.

– Hon har förmodligen inte så många riktiga vänner, bara folk som är glamorösa. Så hon behöver absolut skriva en femte självbiografi och medverka på MSNBC och få höra att hon är fantastisk och har betydelse, säger Kelly i sin egen radioshow.

Säga vad man vill om Hillary Clinton – hon har sannerligen inte förlorat förmågan att provocera den amerikanska högern.

På scenen på DAR Constitution Hall är hon omgiven av vänner. Publiken skrattar förtjust när hon skämtar. De jublar när hon nämner Kamala Harris. Men stämningen är varm, snarare än uppsluppen. Ingen tar ut en valseger i förskott 2024.

– Jag tror att allting känns lite bräckligare inför det här valet, eftersom vi vet vad som hände med Hillary. Men vi är också beredda att jobba hårdare eftersom vi vet vad som står på spel, säger åhöraren Liz, som besöker boksamtalet ihop med sin mamma Mary Harwood.

”Something lost, something gained” handlar bland annat om vad som gick förlorat efter Clintons nederlag för åtta år sedan.

Många miljoner amerikanska kvinnor har inte längre tillgång till fri abort. Det är ett indirekt resultat av Trumps tid vid makten, och hans utnämningar av tre konservativa domare i Högsta domstolen.

Det väcker starka känslor bland Clintons fans.

– Jag går till sängs och tänker på alla de unga kvinnor i 20-årsåldern och 30-årsåldern som jag lärt känna, säger Mary Harwood.

Ibland låter det i debatten som om det var Clinton som svek väljarna.

I reportageboken ”Shattered” från våren 2017 gav reportrarna Jonathan Allen och Amie Parnes en bred bild av presidentkampanjen som körde i diket, med en kandidat som ofta famlade efter kärnan i budskapet.

Det är inte bara Donald Trump som tycker att han blev bestulen på en valseger

Kanske förlorade hon kampen mot Donald Trump långt tidigare. Kanske redan när hon lierade sig med maken Bill i organisationen Clinton Foundation och höll dyra föredrag för finansmännen på Wall Street. Kanske var loppet kört när hon tog det ödesdigra beslutet att använda en privat server för en del av kommunikationen som utrikesminister. Hon missade varningarna i primärvalen, när manliga vita arbetarklassväljare svek. Möjligen slog hon in sista spiken i kistan när hon utmålade en del av Trumps väljare som en ”basket of deplorables”, en hög av bedrövliga väljare, bortom räddning i sin rasism och sexism och homofobi.

Clinton och hennes närmaste lägger hellre skulden på yttre omständigheter. Som dåvarande FBI-chefen James Comeys hantering av e-posthärvan och ryska försök att påverka presidentvalet. Eller Trumps, som de såg det, illa dolda kvinnohat.

I nästan åtta år har hon slagits för sitt eftermäle.

Det är inte bara Donald Trump som tycker att han blev bestulen på en valseger.

I slutet av maj i år slog en domstol i New York fast att den tidigare presidenten hade trixat med bokföringen för att dölja en utbetalning till porraktrisen Stormy Daniels. Transaktionen gjordes under valkampanjen 2016, mitt i debatten om hans kvinnosyn.

– Det var valpåverkan, säger Hillary Clinton i boksamtalet på DAR Constitution Hall.

Hon berättar att hon blev lite tårögd när hon fick beskedet om den fällande domen.

– Jag tänkte, wow, ingen står över lagen.

Efter domen i New York har många av rättsprocesserna mot Donald Trump gått i stå. Enligt Hillary Clinton finns en risk för att han aldrig ställs till svars fullt ut.

– Jag tror att det avgörs av valutgången, säger hon.

Hillary Clinton drev sina egna konspirationsteorier, när skandalerna växte runt maken under de sista åren i Vita huset.

Hon avfärdade alla uppgifter – även avslöjandet om att han ljugit om sin affär med praktikanten Monica Lewinsky – som ”en omfattande konspiration på högerkanten”.

Hon försvarar den formuleringen. ”Det finns en omfattande konspiration på högerkanten som försöker driva igenom en extrem agenda, på alla andras bekostnad”, skriver hon i den nya boken.

På scenen varnar hon för att Trump kommer att liera sig med konservativa fanatiker om han får makten igen.

– Nu är det inte ens en konspiration. Allt är offentligt, säger hon.

– Lyssna inte på mig. Lyssna på alla som har arbetat för honom och säger ”snälla, rösta inte på honom”.

Kanske har Hillary Clinton ändå lite tajming 2024. Det är uppenbart att Trump är en mäktig kraft i amerikansk politik. Det ger Clinton en viss upprättelse gentemot de partikamrater som gjort henne till syndabock efter förlusten för åtta år sedan.

På partikonventet i Chicago i augusti hälsades hon med osedvanlig värme.

– Det var ett mycket, mycket svårt tal att skriva och det var ett svårt tal att leverera. Men det kändes bra och rätt för jag visste vad min uppgift var, säger hon i boksamtalet i Washington.

Hon berättar att hon ville skapa en bro från 2016 till 2024. Från sorgen till förhoppningarna.

– Folk kan fortfarande komma fram till mig och brista i gråt och lägga armarna om mig. Det är lite konstigt. Så jag visste att jag behövde ge alla lov att stötta Kamala till 100 procent, säger hon.

– Det kändes verkligen som att lämna över facklan. Det var ett mycket känslomässigt ögonblick för mig.

Är amerikanerna redo för en ”Madam president” den här gången? På sätt och vis var de redo redan för åtta år sedan. Hillary Clinton fick nästan tre miljoner fler röster än Donald Trump, men förlorade ändå. Hon är djupt kritisk till det komplicerade amerikanska valsystemet.

– Jag tycker att vi skulle skrota det. Jag tror att chansen att det blir så är absolut noll, säger hon i boksamtalet.

Kongressledamoten Shirley Chisholm gick före, för 50 år sedan. Hon var den första afroamerikanen och den första kvinnan som kandiderade till presidentposten i Demokraterna (republikanen Margaret Chase Smith, en vit kvinna, gjorde ett försök i Republikanerna 1964).

Hillary Clinton påminner publiken om hennes kamp.

– Shirley Chisholm sa en gång att ”jag är svart och jag är kvinna och det är mycket svårare att vara kvinna”.

På många sätt är Hillary Clinton och Kamala Harris olika.

Clintons feministiska engagemang har ibland svärtats ned av maken Bills otrohetsaffärer. Hon försökte tidigt fly från en traditionell kvinnoroll vid spisen, men fick så hård kritik från bullmammorna att hon blev tvungen att instifta en kakbakstävling för presidentfruar.

Kamala Harris var ogift fram till det år då hon skulle fylla 50. Hon briljerar otvunget i köket.

Clintonkampanjen 2016 använde slogans som ”I’m with her”, jag står på hennes sida. Kamala Harris fäster mindre uppmärksamhet vid att hon är kvinna.

Det är helt rätt, enligt Hillary Clinton, som tycker att valet ska handla om sakfrågor och ledarskap. Samtidigt vill hon tala klarspråk om hindren.

– Utmaningarna har inte försvunnit men de har minskat något. Det hoppas jag i alla fall. Jag tycker att Kamala Harris driver en fantastisk kampanj och att hon ska hålla fast vid budskapen om vad hon vill göra och vilken fara som Trump utgör. Men det kommer att finnas några väljare som inte kan förmå sig att rösta på en kvinna, säger hon under boksamtalet.

Kamala Harris kommer inte att förbigå den historiska framgången med tystnad, om hon vinner. Hon har rekryterat Megan Rooney – en talskrivare som satt uppe hela natten i november 2016 för att hjälpa Hillary Clinton att författa sitt tunga nederlagstal.

Det var där som Clinton förutspådde att någon skulle spräcka det högsta och hårdaste glastaket – och att det kunde ske tidigare än vad folk just då vågade tro.