År 2020 infördes en tillfällig lag som ger brottsbekämpande myndigheter möjlighet att i hemlighet läsa av data på exempelvis mobiltelefoner och datorer. Det kallas hemlig dataavläsning och är tänkt som ett verktyg mot den organiserade brottsligheten.
Varje år ska det redovisas hur ofta verktyget har använts. Det sker på två sätt: genom en rapport från Åklagarmyndigheten som regeringen lämnar till riksdagen. Och genom att tillsynsmyndigheten Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, SIN, gör en sammanställning i sin årsrapport.
Men siffrorna skiljer sig åt. År 2023 beviljades 478 tillstånd enligt Åklagarmyndigheten. Samtidigt redovisar SIN nästan dubbelt så många, nämligen 849.
Mia Edwall Insulander, generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfund, upptäckte detta när hon arbetade med en artikel om hemliga tvångsmedel som ska publiceras i Juridisk tidskrift.
– Jag tycker att det är anmärkningsvärt om det sitter personal på två olika myndigheter och redovisar fel siffror till riksdagen, som ska utöva den parlamentariska kontrollen. Det borde också ha uppmärksammats av myndigheterna att siffrorna skiljer sig markant åt, säger hon.
Mia Edwall Insulander säger att alla hemliga tvångsmedel innebär en kränkning av mänskliga fri- och rättigheter och man man måste vara vaksam på att de inte används oproportionerligt, både på samhälls- och individnivå.
– Om regeringen redovisar felaktiga siffror har ju riksdagen helt felaktiga grunder för att göra sin parlamentariska kontroll. I min värld är det väldigt, väldigt allvarligt. Då har inte riksdagen fått korrekt underlag för att kunna förstå om övervakningen är mycket mer omfattande och kan inte dra slutsatser om huruvida det är ändamålsenligt och proportionerligt, säger hon.
Helena Ljunggren är kammaråklagare vid Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum. Hon uppger för DN att myndighetens siffror samlas in manuellt från de olika åklagarkamrarna.
– Att SIN har andra uppgifter, ja vi tycker också att det är konstigt att det finns en diskrepans. Detta blir en spekulation från vår sida, om det kan vara så att man har en annan beräkning av vad som är ett tillstånd, säger hon.
Visste ni att det skiljer sig åt?
– Innan sommaren fick vi någon information om det så vi har uppmärksammat det. Vi kan bara ta ställning utifrån korrektheten i de uppgifter vi lämnar.
Riskerar riksdagen att få fel siffror?
– Jag kan bara försäkra dig om att de siffror vi har, de står vi för.
Står för sina siffror gör även Ida Olsson, chef för enheten för tvångsmedel och skyddsidentiteter på SIN.
– Jag vet faktiskt inte vad den här skillnaden beror på, däremot vet jag att vi räknar antalet underrättelser som vi har fått in, säger hon.
Ida Olsson understryker att SIN inte har i uppdrag att föra statistik över tillstånden, utan samlar in uppgifter för att kunna bedriva en effektiv tillsyn av ärendena. Underrättelserna gör ingen skillnad på beslutens utfall, alltså om domsstolarna beviljar tillstånd eller ger avslag.
Det ska dock noteras att det i regeringens rapport framgår att alla ansökningar om tillstånd beviljades under 2023.
– Domstolen underrättar oss om alla beslut om hemlig dataavläsning, säger hon.
Har ni kvalitetssäkrat era data?
– Vad vi vet säkert är hur många underrättelser vi har tagit emot. Vi hörde av oss till Åklagarmyndigheten när vi såg den här differensen och det är klart att någon kan ha missat något, men vi håller noga koll på hur många underrättelser vi får.
