Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För 24:e året i rad har tidskriften Art Review släppt sin nya lista över de 100 mäktigaste personerna, kollektiven och institutionerna i konstvärlden. Tendensen från de senaste åren har stärkts ytterligare. De tidigare allsmäktiga vita, västerländska och oftast manliga museicheferna, curatorerna, galleristerna och konstsamlarna har detroniserats – av kvinnor i främst Sydvästasien, liksom av företrädesvis svarta konstnärer och postkoloniala tänkare.
Överst på årets lista är konstnären Ibrahim Mahama. Han slog igenom på Venedigbiennalen 2015 med en mäktig installation av jutesäckar, hopsydda med hjälp av migranter – en kommentar till kolonialismens och kapitalismens globala handel där fattiga länder sugs ut. Mahama plöjer ner sitt ekonomiska överskott i flera konstinitiativ i sin hemstad Tamale i Ghana – en aktivism som gett honom minst lika mycket goodwill som hans betydelsefulla konst.
Själv tvivlar jag en aning på verklighetsförankringen – rakningen handlar mindre om tung ekonomisk makt i konstvärlden och mer om det goda exemplets inflytande på ideologi, stil och trend
Ett trettiotal anonyma, internationella konstexperter har deltagit i Art Reviews omröstning. Själv tvivlar jag en aning på verklighetsförankringen – rakningen handlar mindre om tung ekonomisk makt i konstvärlden och mer om det goda exemplets inflytande på ideologi, stil och trend.
Bland de 15 första på listan är hela 11 konstnärer, varav majoriteten svarta, en tendens som tog fart spåren av Black lives matter-rörelsen. Afroamerikanen Kerry James Marshall (nr sju på topplistan) är en viktig förebild och positiv synliggörare av ”black life”, just nu aktuell med en hyllad retrospektiv på Royal academy i London.
Men konstmarknadens mäktiga megagallerister som Wirth, Gagosian, Zwirner och Perrotin har alla petats ner 30-40 steg från rankningens övre halva till den nedre. De stormrika franska konstsamlarna, museiskaparna och lyxvarumagnaterna Bernard Arnault och François Pinault är tillbaka på listan – fast långt ner. Miuccia Prada har däremot seglat upp nästan 50 steg, nu på plats 32.
Nej, inga svenskar anses platsa på Power 100-listan
Ekonomiska muskler har förstås sin betydelse, men störst här i kombination med så kallad ”soft power” – konst och kultur som maktmedel. Andraplatsen går i år till ”The queen of soft power”, Sheika Al Mayassa bint Hamad bin Khalifa Al Than. Hon är syster till Qatars emir och ledare av landets museer, som nu köpt in sig i Art Basel, världens viktigaste konstmässa som nästa år har premiär i Doha.
Nummer tre på listan är förra årets etta, Sheika Hoor al Qasimi. Hon tillhör den härskande familjen i emiratet Sharja, Förenade Arabemiratens kulturella centrum, och är chef för Sharjabiennalen, det största konstevenemanget i arabvärlden.
Nej, inga svenskar anses platsa på Power 100-listan. Faktiskt inte heller en enda nordbo, trots att flera norska multimiljardärer på senare år satsat på spektakulära museibyggen. Magnifika Kunstsilo i Kristiansand, med medel och konst donerat av fondförvaltaren Nicolai Tangen, kan nu i alla fall stoltsera med Prix Versailles utmärkelse Världens vackraste museum.
Läs mer om konst och fler texter av Birgitta Rubin




