Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Liberalerna lämnade återbud i sista stund till onsdagskvällens kulturpolitiska valdebatt på Konstakademien – där ”kramen” angavs som orsak av moderatorn och ständiga sekreteraren Lena From. Alltså Simona Mohamssons kritiserade omfamning av Jimmie Åkesson, som för övrigt omvandlats till en djup kyss i vissa flöden på sociala medier. Givetvis bedrägligt AI-genererat, ett fokusämne på debatten, arrangerad av Konstakademien och Bildkonst Sverige, med generalsekreteraren Magdalena Malm som den andra moderatorn.
Här fick de övriga riksdagspartiernas kulturpolitiska företrädare svara på frågor om hur ”de stora geopolitiska och AI-baserade skiftena” påverkar det politiska arbetet och beredskapen. Alltså hur kulturarvet ska skyddas och de demokratiska utmaningarna bäst hanteras i denna brytningstid med kriser, ett förändrat säkerhetsläge på grund av alla krig, och den rekordsnabba utvecklingen av olika AI-verktyg.
Att det senare chockat kulturpolitikerna vittnade alla om, rörande överens om allt från vikten av konstnärlig frihet, humaniora och mediekunskap i utbildningar, till att artificiell intelligens måste bemötas med omdömesgilla regleringar. Ny lagstiftning behövs skyndsamt både för att stävja desinformation inför det stundande valet och säkerställa att kulturskapare får ersättning för sitt arbete – som ju generativ AI tränas på och som alltför ofta stjäls utan tillstånd.
De få gånger debatten hettade till gällde ekonomisk fördelningspolitik, där ju Tidöregeringen kraftigt sänkt anslagen till bland annat folkbildning. Här försvarade sig Moderaternas Kristina Axén Olin med att lyfta fram fritidskortet och läsfrämjande insatser. Anna-Lena Hedberg (SD) tillade att ”rätt” kultur ska stöttas, ej aktivism, vilket ifrågasattes av socialdemokraten Björn Wiechel. Han fick spridda applåder för sitt brandtal för yttrandefrihet och vikten av studieförbund och ett aktivt föreningsliv för att värna den demokratiska infrastrukturen.
Miljöpartiets Mats Berglund underströk vikten av armlängds avstånd mellan politiken och kulturen, och att konstnärlig utveckling hindras av att det blivit allt svårare för kulturskapare från utlandet att få arbetstillstånd.
Roligast var när KD:s Conny Brännberg bekräftade uppgiften att kulturpolitiker ofta är i opposition inom sitt eget parti och Vänsterpartiets Vasiliki Tsouplaki blixtsnabbt reagerade med att öppna famnen: ”Komsi, komsi!”
Här kändes kulturdebatten riktigt trivsam, utan vår polariserade tids hätska meningsutbyten mellan höger och vänster. Den avslutades med att vi väljare måste ligga på för att få kulturen på agendan som valfråga.
Läs mer om kulturpolitik och fler texter av Birgitta Rubin




