Sent på eftermiddagen i måndags smög kulturdepartementet ut den så kallade utredningen om en sammanslagning av Moderna museet, Arkdes och Statens konstråd – före utsatt tid, utan regelrätt förvarning för media och utan pressträff med utredaren. En liknande taktik användes när nyheten om det kontroversiella uppdraget släpptes klockan 16 dagen före midsommarafton.
Detta är uppenbart en strategi för att strypa eller i alla fall minimera debatt. Än värre är förslaget att den sedvanliga remissrundan skippas till förmån för en hearing, för att snabba på den förordade sammanslagningen. På ett annat ställe konstateras att ett samgående mellan Moderna museet och Arkdes (Statens centrum för arkitektur och design) föreslagits 2015 men idén skrotades eftersom en majoritet av remissinstanserna var negativa.
Så praktiskt då att nu strunta i den demokratiska gången!
Det ska gå att lämna skriftliga synpunkter efter hearingen men det är sannolikt lönlöst att protestera. För detta är ingen riktig utredning utan ett beställningsjobb med förutbestämt resultat. Utgångspunkten var inte om – utan att – Arkdes ska inordnas i Moderna museet. Däremot skulle utredaren ”analysera om det är ändamålsenligt att inordna uppgifter vid Statens konstråd i Moderna museet”.
Grönt ljus givetvis, med förklaringen att han, Thomas Pålsson, inte kunde komma på någon annan myndighet än Moderna museet som är bättre lämpad i sammanhanget. Pålsson är säkert en duglig tjänsteman men saknar erfarenhet och kunskap om konst och museer. Det är dock helt i linje med den borgerliga regeringens låga prioritering av kultur, som att utse en närmast okänd kommunalpolitiker till kulturminister och sedan sänka kulturbudgeten.
Nu finns det förstås fördelar med sammanslagningar av små och medelstora myndigheter. Att detta i grunden handlar om att spara pengar är givet, vilket förstås är bra om det verkligen lösgör mer resurser till kärnverksamheten. Likaså finns det vinster i att samordna säkerhetsfrågor, it- och hr-verksamhet, kanske även information, bibliotek och forskning.
Utredaren gör också stor sak av att Moderna museet och Arkdes ligger i samma hus och Statens konstråd ett stenkast bort. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt att Konstrådet inte är ett museum utan köper och beställer offentlig konst. Och det mörkas helt att Arkdes varit stängt i över ett år för ombyggnation och nyss öppnade en egen entré för att särskilja sig från sin stora granne.
Så det är knappast förvånande att Arkdes är negativ till den väntade sammanslagningen, vilket Magasin K rapporterat, medan Moderna museet som blir mäktigare sägs vara positivt inställt.
Visst finns en poäng i utredarens internationella jämförelser med megainstitutioner som Moma i New York, där konst, arkitektur och design berikar varandra. Det är bara det att Statens konstråds uppgifter saknas i nämnda institutioner. Och nya Nasjonalmuseet i Oslo består av flera sammanslagna konstinstitutioner men Koro, motsvarigheten till Statens konstråd, är fortfarande en självständig myndighet.
Faran för maktkoncentration har flera sakkunniga redan adresserat, vilket nämns av utredaren men spelas ner. Likaså risken att de mindre institutionernas särart och ansvarsområden försvagas – att bildkonsten får störst utrymme på bekostnad av exempelvis design.
Precis det hände när Fotografiska museet inordnades i Moderna 1998. Utredaren understryker nu visserligen vikten av att institutionerna ”i största möjliga utsträckning” får behålla en konstnärlig frihet. Men ett annat illavarslande exempel är Statens museer för världskultur, där de ingående museernas identitet såväl som verksamhet, organisation och ekonomi länge krisat.
Den föreslagna nya myndigheten Moderna ska ha en liknande organisation med en överintendent och därtill en styrelse med nio ledamöter, som står över tre avdelningschefer. Påståendet att organisationen både blir kostnadseffektiv och konstnärligt starkare än sina delar tvivlar jag starkt på.
Läs mer:
Förslag om Arkdes och Moderna är färdigt
Digitala museibesök blir vanligare
