Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Watergate började som en lokalnyhet.

Så lyder en av kommentarerna till slakten på Washington Post.

Watergate syftar förstås på den politiska skandal som tidningens legendariska reporterduo Carl Bernstein och Bob Woodward rullade ut i Washington Post under 1970-talet.

I USA är Watergate alla medieavslöjandens moder.

Men det var också en brytpunkt i den moderna demokratin.

Blottläggandet av Nixonadministrationens intrång på Demokraternas kampanjkontor i det modernistiska Watergatekomplexet i nordvästra Washington DC tvingade den amerikanska staten att tvätta sin byk.

Lagar och reformer antogs som gjorde presidentämbetet mer transparent, justitiedepartementet mer självständigt, partifinansieringen mer genomlyst.

Tidningens storslagna motto – democracy dies in darkness – vilar på denna konkreta funktion som supermaktens renhållare.

Nu får en tredjedel av redaktionsstyrkan sparken. Samtidigt som Trump gör slarvsylta av de normer som Watergateavslöjandet utmynnade i.

Därför är onsdagens besked om massuppsägningar på Washington Post inte blott en intern medienyhet. Det är ännu en avlövning av en demokratisk institution belägen runt hörnet från Vita huset, i både geografisk och överförd bemärkelse.

Lokalavdelningen av tidningen där Bernstein och Woodward inledde granskningen decimeras, liksom stora delar av det internationella korrespondentnätet.

Sportredaktionen läggs ned, litteraturbevakningen och den ledande nyhetspodden skrotas.

Amerikanska journalister beskriver det som ett tidningsmord av första graden.

Amazongrundaren Jeff Bezos – god för uppskattningsvis 250 miljarder dollar – köpte tidningen av den gamla ägarfamiljen 2013.


Pengar är inte den här tidningsägarens främsta problem

Bezos försäkrade att det inte var en tillfällig politisk accessoar. Och levde upp till löftet. Han skyddade länge tidningen mot Trumps obevekliga attacker mot pressfriheten under första mandatperioden.

Det såg ut som ett ovanligt lyckligt äktenskap: en man som tjänat obegränsat med pengar på den digitala omstöpningen av detalj- och dagligvaruhandeln använde en spottstyver av sin förmögenhet för att värna en institution som gjort USA mer fritt och levande.

Inför Trumps återkomst till makten i fjol tycktes Bezos ha tröttnat på den präktigheten. Under presidentinstallationen dök han upp kretsen av ekonomiskt oberoende teknikmoguler som verkade villiga att bortse från Trumps fascistiska retorik för att få en plats vid bordet när den tillträdande administrationen skulle göra upp med Silicon Valley om makten över informationsteknologin.

Bezos metamorfos förändrade relationen till Washington Post.

Inför presidentvalet meddelade Bezos att Washington Post inte längre skulle ta principiell ställning för den demokratiska presidentkandidaten. Inriktningen på den tidigare Trumpkritiska ledarsidan skulle nu snävas in och handla om endast företagarklimatet. Läsarna blev rasande och Washington Post förlorade enligt uppgift 250 000 prenumeranter på kuppen.

Det finns alltid röster som förkunnar att en tidning måste vara lönsam för att kunna fungera som oberoende motvikt till den politiska makten.

Onsdagens drakoniska sparpaket sammanfaller med att Jeff Bezos och frun Lauren Sanchez kryssar mellan haute couture-visningarna i Paris. Och när Bezos moderskepp Amazon skulle producera en dokumentärfilm om Melania Trump kostade det omkring 400 miljoner kronor.

Pengar är inte den här tidningsägarens främsta problem.

Läs mer:

Björn af Kleen: Européernas svassande för Epstein gör Grönland mer sårbart

Trumps plan efter balsalen: Världens största triumfbåge

Tredjedel får gå från ansedda Washington Post

Share.
Exit mobile version