Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I ett av borgmästarevalet i New Yorks allra dråpligaste ögonblick vrålade Zohran Mamdanis anhängare ”TAX THE RICH” – beskatta de rika – när delstatsguvernören Kathy Hochul dök upp i en arena för den blivande borgmästarens räkning.
Kathy Hochul, en mittendemokrat med makt att stoppa Mamdanis föreslagna skattehöjningar för New Yorks höginkomsttagare, hävdade efteråt att hon inte hört vad socialistens väljare skanderat. Hon trodde för ett ögonblick, sade hon, att de skrek ”LET’S GO BILLS”. Som i Buffalo Bills, det amerikanska fotbollslaget från hennes hemstad Buffalo.
Guvernörens politiska tondövhet var i paritet med president Trumps val av tema på årets Halloweenfest på vinterresidenset Mar-A-Lago i West Palm Beach. Kalaset var inspirerat av ”The Great Gatsby”, F Scott Fitzgeralds epokgörande roman från 1925 om den ekonomiska svindlaren Jay Gatsbys tragiska affärer, stenrik pengatvättare i den amerikanska förbudseran.
När den federala statsapparaten låg nere och de fattigaste amerikanernas oro för sina matsubventioner var på väg mot nya höjder frotterade sig alltså Donald Trump och hans utrikesminister bland den gyllene rekvisitan från det glada 1920-talet. ”A little party never killed nobody” – lite festligheter har aldrig skadat – var festens officiella slogan.
Men ovanstående exempel bleknar i jämförelse med Teslas beslut på torsdagskvällen att kompensera delägaren Elon Musk med motsvarande 9 000 miljarder kronor i bonus om han uppfyller ett antal affärsmässiga och industriella mål under det kommande decenniet. ”Teknokingen”, som Musk redan presenterar sig på Teslas hemsida, ska sälja en miljon robotar med människolika kvaliteter och tio miljoner prenumerationer till företagets självkörande taxibilar, för att landa honoraret, vilket samtidigt skulle utöka hans ägande från 13 till 25 procent.
Zohran Mamdanis triumfatoriska kampanj i New York har förstummat politiska analytiker. Inte sedan 1969 har lika många väljare röstat i ett borgmästareval i New York City. Men att de privata rikedomar som just nu skapas i kölvattnet av den informationsteknologiska transformationen resulterar i en politisk motreaktion verkar samtidigt ofrånkomligt.
Inte minst som den rikaste eller näst rikaste av dem alla, Elon Musk, tills nyligen hade presidentens mandat att rita om centrala delar av den amerikanska välfärdsstaten, med hjälp av den nya informationsteknologins brutala effektivitet.
I någon bemärkelse var Mamdanikampanjens genomslagskraft också en reaktion på den artificiella verklighet som Musk går i bräschen för, och kan belönas med världshistoriens största bonus om han fullbordar: ensamheten i den digitala urbaniteten. Det rekordstora antalet dörrknackare och telefonringare som Mamdani lyckades rekrytera drevs, har de beskrivit för amerikanska journalister, delvis av en längtan att mötas i verkliga livet bortom sina skärmar, robotar och självkörande taxibilar.
