I Bob Woodward senaste skildring inifrån Vita huset, ”War”, finns en gripande scen om Joe Bidens relation till sonen Hunter.
Det är vår 2022. Jill är på resande fot. Presidenten äter middag med en vän.
Plötsligt vandrar Hunter, i dag 54, in i Vita husets matsal och drar ut stol åt sig själv vid bordet. Han avbryter pappan mitt i middagssamtalet och lägger ut texten om varför han i egenskap av presidentens son är den person i USA som kommer att lida störst skada om Republikanerna skulle vinna makten över kongressens båda kamrar i mellanårsvalet den hösten.
Biden lovade upprepade gånger att han inte skulle blanda sig i sonens rättsprocesser
Presidenten lutar sig tillbaka i stolen, sluter ögonen och drar en suck. Han försvinner bort som i trance medan Hunter maler på om sina bekymmer.
”Ingen av oss förstår vilken börda som Hunter utgör på hans axlar”, säger vännen till Woodward senare.
Dysfunktionella familjerelationer finns i alla miljöer. Man kan vara narkotikaberoende, eller tampas med de livslånga konsekvenserna av ett tungt tidigare missbruk, även om ens pappa bor i Vita huset. På ett mänskligt plan är Joe Bidens obrutna lojalitet med Hunter rörande.
Men Biden lovade upprepade gånger att han inte skulle blanda sig i sonens rättsprocesser.
Nu lägger beslutet att benåda Hunters vapenbrott en sorgkant runt ämbetsperioden.
Det går säkert – som presidentens jurister uppenbarligen gjort – att argumentera för att Hunter Biden aldrig hade dragits inför rätta eller dömts på det sätt som han gjort om pappan inte varit president.
Tendensen är minst lika frapperande i Republikanerna
Precis som det finns experter som hävdar att Donald Trump aldrig åtalats för överföringarna till Stormy Daniels om inte delstatsåklagaren i New York varit politiskt motiverad.
Men Bidens beslut att benåda sin egen son i presidentskapets elfte timme gör ju knappast sammanblandningen av politik och juridik mindre iögonfallande.
Tendensen är minst lika frapperande i Republikanerna.
Donald Trump har just utnämnt Charles Kushner till blivande amerikansk ambassadör i Frankrike.
Fastighetsmagnaten Kushner är pappa till Jared, dottern Ivankas man och Trumps svärson. Charles Kushner dömdes till fängelse för omfattande skattebrott 2004. Under rättegången framkom att Charles Kushner lejt en prostituerad för att förföra sin egen svåger och låtit filma mötet och skickat bandet till systern, för att ha en hållhake på honom som vittne. Donald Trump benådade Kushner under slutfasen av sin första ämbetsperiod. Nu blir alltså Kushner Amerikas man i Paris.
Det understryker att korruptionen i huvudstaden inte är begränsad till familjen Trump
Svågerpolitiken tar inte slut där. Trump har i dagarna även utnämnt dottern Tiffanys mans pappa, dollarmiljardären Massad Boulos, till senior rådgivare i Mellanösternfrågor i den kommande administrationen. Boulos driver ett företagsimperium i Nigeria som tillverkar och distribuerar bland annat motorcyklar.
Det blir givetvis svårare för Demokraterna att kritisera Jareds och Tiffanys pappors nya uppdrag när Hunter nu går fri.
Och det understryker att korruptionen i huvudstaden inte är begränsad till familjen Trump. Det bekräftar vad många väljare erfar både till höger och vänster just nu: att det finns en gräddfil för maktens barn, dolda privilegier som aldrig skulle uppenbara sig för vanliga dödliga utanför Washington DC.
