Engels, som familjen heter, har en villa på adress 867 Vista Pacifica med magnifik utsikt över Stilla havet.
Eller hade en villa.
Jag har själv övernattat där och glömmer aldrig den ljumma brisen som rasslade genom den torra växtligheten när sovrumsfönstren stod öppna om natten.
Det finns mer berömda grannskap i Los Angeles.
Men prakten i Pacific Palisades är av en särskilt raffinerad sort: nedtonad, sammanvuxen med naturen, de arkitektritade stenhusen som inkilade i berget.
Mamman i familjen Engels, som nyligen dog i cancer, var konsertpianist som tolkade Mozart. Hon var barnbarn till teologen och Nobelpristagaren Albert Schweitzer. Hon övade på flygeln om eftermiddagarna. De lätta tonerna svävade ut över bukten.
Få platser längs västkusten är så förföriska
Jag lärde känna hennes döttrar Sandy och Caroline Engels på ett vandrarhem på Nya Zeeland när vi var i 20-årsåldern och jag var mån att hålla kontakten – eftersom det kändes häftigt att vara vän med systrar från Pacific Palisades.
Thomas Mann bodde i grannskapet, Tysklands största författare och moraliska samvete. Han höll radioföreläsningar mot Hitler skrivna i villan omgiven av eukalyptusträd på 1550 San Remo Drive.
Det är just känslan i Pacific Palisades: att det bästa av 1900-talets kultur finns bevarad här, som fossiler i sten, ett självmedvetet och stramt europeiskt exilsamhälle i den vilda amerikanska naturen. Få platser längs västkusten är så förföriska.
Palisades betyder palissad; ett pålverk, en befästning.
Naturen bryr sig väl inte om tidpunkten för maktöverlämningar i Vita huset. Men det är svårt att värja sig mot symboliken i att just det här kulturarvet står i brand tio dagar innan installationen av den nygamle presidenten.
På en flygplats på väg till Los Angeles får jag tag i patriarken i familjen Engels, Steve, en 82-årig hippie i helskägg som förvaltat fastigheter i sitt yrkesliv.
Nu befinner han sig i Santa Cruz, längre upp längs den kaliforniska kusten där Sandy och Caroline bor. När han svarar i telefon under torsdagseftermiddagen vet han inte om egendomen på 867 Vista Pacifica fortfarande står kvar.
– Jag vet bara att min trädgårdsmästare, som kommer klockan 8 på onsdagar, inte kom fram till huset i går. Jag har pratat med grannar. De vet heller ingenting.
Kunde Steve Engel föreställa sig att familjens stamställe – där döttrarna haft kvar sina rum långt upp i vuxen ålder, där han firat bröllopsjubileum och flickornas bat mitzvah – en dag skulle brinna?
Han var medveten om risken, säger han, och minns en gång när han följt med sin hustru på en turné till Japan, skymtat Malibus villor i lågor på hotell-tv:n och börjat umgås med tanken på att hemmet skulle ligga begravt under aska vid hemkomsten.
Jag ber honom förklara Pacific Palisades särart för en utomstående.
– Det behövs ingen luftkonditionering. Eller elvärme. Det räcker med att hålla fönstren öppna året om. Man känner brisen från oceanen varje dag. Vyn är underbar. Och det är så privat att man kan solbada naken på bakgården vilket jag ofta gjort.
Om huset brinner ned, kommer du bygga ett nytt?
– Mina döttrar vill det. Men jag är nog färdig. Detta är ett definitivt beslut.
Fattat av naturen?
– Exakt.
Vilket är ditt finaste minne av ditt hem?
– Att köra hem på fredagskvällen och sedan vara hemma till måndag morgon. Fridfullheten. Känslan av att vara obunden.
Sedan ringer jag Sandy, den äldsta dottern. Hon visar sig vara på Nya Zeeland, där hennes man är uppvuxen.
Vi pratar om vad ett hem betyder. Om tryggheten i sparade skolböcker som ingen öppnar. Om hennes high school som brunnit upp. Om att Tilda Swinton hade ett hus på hennes gata. Och att det en gång satt en puma på farstubron trots att vi är precis på gränsen till det kosmopolitiska Los Angeles.
När vi lagt på sms:ar Sandy gamla foton av den hänförande utsikten och ett meddelande:
”Samtidigt som vi pratade fick jag bekräftat från en granne att vårt hus är borta”.
Läs mer:
Plundrare i brandområden oroar polisen i Los Angeles
Extrem cocktail av katastrofala ingredienser bakom branden
