Andra människors öde kommer en särskilt nära i samband med jämna bemärkelsedagar. Som 60-årsdagar. På de klassiska illustrationerna av människans åldrar markerar 50-årsdagen kulmen på livets trappa, medan man tio år senare obevekligt är på väg utför. ”Vid sextio vägen redan lutar/Dit där lifvets vandring slutar”, står det på en av de gamla väggplanscherna. På trappsteget till höger nedanför 50-åringen framträder den 60-årige mannen: förvisso rakryggad och tämligen obruten men för första gången med en käpp i sin hand.
I dag, den 27 oktober, är det den svenske journalisten Dawit Isaaks tur att nå detta stadium i livet. Han har avverkat både den uppåtstigande 40-årsdagen och 50-årsdagens höjdpunkt i fängelse i Eritrea. Den senaste gången han firade sin födelsedag i frihet var år 2000, när han fyllde 36. 60-årsdagen är den 24:e födelsedagen han genomlever utan sin familj.
I tidningen Journalisten skriver hans dotter Betlehem Isaak om sin pappa: ”Han älskade att fira sina födelsedagar, älskade att äta ute, älskade att läsa, pappa älskade oss. Han älskade livet.” Betlehem var sju år när Dawit Isaak fängslades 2001. I dag är hon 30 och själv mamma till en liten pojke.
Det är inte ett orimligt antagande att reaktionerna hade varit både snabbare och starkare om det i stället varit en ljushyllt reporter och författare vid namn David Isaksson som fängslats
”Varför föredrar man alltid tystnaden? Är det på grund av stort självförtroende, eller för att man tror att tiden ska besvara allt?” Så skrev Dawit Isaak själv om Eritreas regering, bara månaderna innan samma regim kastade honom och flera kollegor i fängelse.
Under det kvartssekel som har gått sedan dess har samma saker sagts i samband med födelsedagar och jämna årsdagar, för att i någon mån bryta denna tystnad. Vi har sagt att Dawit Isaak borde ha varit fri i går, att han borde ha varit fri förra året. Att han aldrig skulle ha fängslats och att det, när han väl fängslades, inte borde ha tagit den svenska diplomatin åtta månader att reagera och flera år för svenska opinionsbildare att börja uppmärksamma hans fall.
Jag tillhör själv de senfärdiga; först i januari 2006, efter nästan fem år, införde vi på Expressens kultursidor det dagliga räkneverk som alltjämt obönhörligt tickar fram det antal dagar som Dawit Isaak har varit berövad sin frihet. Det är inte ett orimligt antagande att reaktionerna hade varit både snabbare och starkare om det i stället varit en ljushyllt reporter och författare vid namn David Isaksson som fängslats i ett främmande land. Inte heller att ett mer skyndsamt uppvaknande hade ökat möjligheterna att få honom fri.
Sverige har, om jag räknat rätt, haft åtta utrikesministrar sedan Dawit Isaak greps. Ingen av dem har lyckats bokföra några som helst framgångar i arbetet för att få honom fri. Den tysta svenska diplomatin har inte bara varit tyst, utan också verkningslös. Det som bidrar till att hålla Dawit Isaak vid liv är i stället den kontinuerliga offentliga och mediala uppmärksamheten. De räkneverk och dagliga påminnelser som Expressen, DN och flera andra medier varje dag publicerar kan tyckas futila, men de ingår i ett slags opinionsbildningens ekosystem, där också de minsta beståndsdelarna är avgörande för det som sker högre upp i näringskedjan.
Hjälper det? Bevisligen. Allt talar för att Dawit Isaak fortfarande är vid liv. ”Någon har blivit fri, han var också poet och journalist. Han satt i 21 år. Äntligen, han har blivit fri”, skriver Betlehem Isaak i Journalisten om en annan eritreansk regimkritiker som nyligen frisläppts. En rad liknande fall genom historien visar att det just är ett ihärdigt opinionsarbete som gör att samvetsfångar som sitter länge i fängelse faktiskt hålls vid liv.
Samma dag som han föddes det året, den 27 oktober, bildades även den svenska sektionen av Amnesty International
1964, året då Dawit Isaak föddes, var också året då Sartre avböjde Nobelpriset i litteratur och Martin Luther King tog emot fredspriset. Samma dag som han föddes detta år, den 27 oktober, bildades även den svenska sektionen av Amnesty International – organisationen som mer än någon annan har upplyst världen om betydelsen av begreppet samvetsfånge. Dawit Isaak var länge den enda enda EU-medborgare och journalist som Amnesty klassade som samvetsfånge. I dag har han sorgligt nog fått sällskap av en ännu en svensk som tidigare i år fick fira sin 60-årsdag i fängelse, förläggaren Gui Minhai.
I Gui Minhais fall dröjde det dock betydligt kortare tid innan den svenska offentligheten vaknade, vilket visar att Dawit Isaaks fall har fått en vidare, principiell betydelse. Han har väckt en reflex i det svenska samhället som gör att vi i dag snabbare förstår vikten av omedelbar offentlig uppmärksamhet när svenskar sätts i fängelse för sina åsikter. På det sättet har Dawit Isaak förmodligen räddat livet på flera fängslade samvetsfångar i världen genom det exempel han har blivit.
De hade kommit tidigt för att få bra platser. Två timmar senare var det dags för Marcus och Martinus
”Pappa lever, pappa måste komma hem. Pappa får inte och kan inte spendera en födelsedag till i fångenskap”, skriver Betlehem Isaak i sin artikel i Journalisten. Hon berättar att hon kommer att fira faderns 60-årsdag på samma sätt som hon brukar: med prinsesstårta och ett glas vitt vin.
Under bokmässan i hennes och Dawit Isaaks hemstad Göteborg nyligen medverkade jag i ett samtal om Isaaks fall i tidningen GP:s monter. På de främsta stolsraderna vid scenen hade ett gäng tjejer, långt yngre än mina döttrar, bänkat sig. De lyssnade till synes uppmärksamt till det som sades, men varken jag, debattören Kurdo Baksi eller samtalsledaren Johan Hilton gjorde oss några illusioner om orsaken till deras närvaro. De var där för att se helt andra stjärnor. Någon timme senare var det dags för Marcus och Martinus.
De norska poptvillingarna får dock ursäkta. Det viktiga denna dag var något annat. Nu vet också dessa svenska tonårstjejer att Dawit Isaak finns. Och att han en dag, på ett sätt eller annat, kommer att bli fri.
Läs fler krönikor av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Kulturveckan med Björn Wiman som kommer i din mejlbox varje torsdag.
