Det är en sen kväll för tio år sedan i den kurdiska enklaven Rojava. En svensk journalist är tillsammans med en kollega ute och går i staden Amude, på gränsen mellan Syrien och Turkiet. Det är helt mörkt på gatorna, de två journalisterna letar efter en plats de fått tips om. De är där för att berätta för världen om kurdernas kamp mot IS.
Plötsligt blir de stoppade av en polis som undrar varför två västerlänningar är ute och ränner så sent, mitt i svarta natten.
Den här gången har de tur. Polisen ber dem hoppa in och ger dem skjuts till platsen de letar efter. Kvällen slutar med att de dricker whisky, arrak och öl tillsammans med en grupp kurdiska män, som ger dem värdefull information om det som de kommit dit för att skildra.
Det är Joakim Medin som berättar om händelsen i sin bok ”Kobane – den kurdiska revolutionen och kampen mot IS” från 2016. För exakt en månad sedan hade Medin sämre tur. Som alla vid det här laget vet greps han på Istanbuls internationella flygplats när han anlänt för att rapportera om manifestationerna mot Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och dennes planer på att tillintetgöra de sista spåren av demokrati i Turkiet.
En plats blir farlig för dem just för att där sker saker som någon vill hindra världen från att få vetskap om
Joakim Medin bär med stolthet den riktiga journalistikens insignier. Drivet. Nyfikenheten. Förmågan att berätta nya saker om världen. Samt magkänslan, som gör att man är på rätt plats vid rätt tid. Eller, om man i det aktuella fallet ska se det omvänt, som gör att man är på fel plats vid fel tid.
Journalistik, har någon sagt, är inte ett kall, utan en last. Om man ser en stor grupp människor förtvivlat försöka lämna en plats samtidigt som en betydligt mindre grupp människor lika förtvivlat försöker ta sig dit, då vet man att den senare gruppen är journalister. Men de gör det inte för sin egen skull, utan för att de fyller en samhällsfunktion; journalister skapar sanning inte bara för sig själv, utan för oss alla. En plats blir farlig för dem just för att där sker saker som någon vill hindra världen från att få vetskap om.
Joakim Medin har en osviklig förmåga att identifiera sådana platser. Det är därför han hölls fången i Syrien redan 2015 och befann sig i bombernas Kiev under de första dagarna av den ryska invasionen 2022. Det är därför han sedan snart en månad sitter häktad i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse, anklagad för brott som han inte begått.
Det verkliga skälet till att Joakim Medin har gripits och på onsdag ställs inför rätta är ett annat. Det är att han har gjort sitt jobb som journalist.
Eftersom han så länge har bevakat konflikterna i Mellanöstern har han hittat regionens smärtpunkter. Särskilt gäller det kanske frågan om kurderna. Så länge de behövdes i kampen mot de islamistiska massmördarna i IS betraktades de som hjältar. När den kampen var vunnen fick de återgå till att stämplas av omvärlden som terrorister.
Denna smärtpunkt gäller också Sverige. Joakim Medin var en av dem som tidigt förstod vilka konsekvenser den svenska Natoprocessen skulle få för svensk säkerhetspolitik, vårt förhållande till Turkiet och inte minst för kurder i Sverige. I förordet till sin senaste bok ”Kurdspåret. Sverige, Turkiet och priset för ett Natomedlemskap” från 2023 skriver han om hur Sverige tvingades ”fördjupa sitt samarbete med en auktoritär förtryckare, Erdogan, för att söka skydd från en annan auktoritär förtryckare, Vladimir Putin”.
Medins bok är, som hans förläggare Per Sicking nyligen poängterade i DN, en påminnelse om att svenska myndigheters behandling av kurder började förändras långt före förhandlingarna om medlemskapet i Nato. Medin skriver om hur Säpo och Migrationsverket har upprättat hemliga listor och stämplat småbarnsmammor och pizzabagare som säkerhetshot, han berättar hur det upprättats en permanent mekanism för samarbete mellan Säpo och den turkiska säkerhetstjänsten och hur en bredare terrorlagstiftning har införts trots kritik från Lagrådet. Fängslandet av Joakim Medin är en påminnelse om att Natoprocessens efterverkningar långtifrån är över.
Mot den bakgrunden är den breda politiska och mediala uppslutningen bakom honom och tidningen Dagens ETC en stor och viktig sak. Om Joakim Medin döms kommer det vara en katastrof inte bara för honom och hans familj utan också ett carte blanche för tyranner över hela världen att tillgripa liknande metoder mot andra. En journalist som fängslas i sin yrkesutövning bär alltid på en betydelse utöver sig själv: hans eller hennes frihet är allas frihet.
Omöjligt? Fundera på vad du trodde var omöjligt för några år sedan
Därtill sker frihetsberövandet av Joakim Medin i en ny global politisk kontext, där det som man för bara några år sedan inte trodde var möjligt är det nya normala. Ingen med kunskap om eller erfarenhet av utrikesbevakning hade för några månader sedan kunnat förutse att Turkiet, en allierad i Nato, skulle få för sig att gripa och fängsla en svensk journalist på helt påhittade grunder. I dag är det precis vad som hänt.
Precis så kommer vår uppfattning om verkligheten att fortsätta förskjutas. Ingen hade heller kunnat tro att USA, fram till nyligen världens viktigaste demokrati, våren 2025 skulle befinna sig på gränsen till fullskalig fascism, med en president och en regering som öppet ignorerar både landets konstitution och den grundläggande rättsprincipen om habeas corpus, regeln om att den som berövas sin frihet omedelbart har rätt att få veta orsaken till att hon eller han omhändertagits. Redan i dag griper den amerikanska regeringen – mot domstolarnas order – oskyldiga människor och sänder dem till koncentrationslägersliknande fängelser i El Salvador. Om några år kan det vara svenska journalister som råkar ut för liknande behandling.
Omöjligt? Fundera på vad du trodde var omöjligt för några år sedan. Det Joakim Medin utsätts för i Turkiet kan flera av hans kolleger komma att gå igenom i framtiden, både i USA och på andra platser.
Det vi gör i dag för Joakim Medin är en försäkring mot denna framtid.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Kulturveckan med Björn Wiman som kommer i din mejlbox varje torsdag.
