Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sverige har, om jag räknat rätt, haft åtta utrikesministrar sedan Dawit Isaak greps i september 2001. Ingen av dem har lyckats bokföra några som helst framgångar i arbetet för att få honom fri. Den så kallade tysta svenska diplomatin har inte bara varit tyst, utan också verkningslös.
På senare tid har en rad politiska fångar frisläppts av den annars oförsonliga eritreanska regimen
När Maria Malmer Stenergard nu kommer hem från ett möte på absolut toppnivå i Eritrea är det därför ett hoppfullt tecken. Hon säger sig ha träffat både landets utrikesminister och flera andra ministrar. Hon talar om ”ett nytt momentum” och ”större möjligheter till en bredare dialog”. På senare tid har en rad politiska fångar frisläppts av den annars oförsonliga eritreanska regimen.
Att Malmer Stenergard inte medför en frisläppt Dawit Isaak, i dag 61 år gammal, är förstås lätt att se som en besvikelse. Misstanken väcks att hon har gett den eritreanska regimen en propagandaframgång men inte fått någonting tillbaka. Kanske skulle den svenska regeringen ha ställt högre krav på konkreta livstecken innan man skickade en så senior politiker som utrikesministern.
Men man ska också minnas att det var denna typ av öppna möten som banade väg för att den svenska journalisten Joakim Medin så snabbt kunde lämna Turkiet och för att svensken Johan Floderus blev fri från fängelset i Iran.
Vad fredagens besked framför allt betyder, även om det inte sägs rakt ut, är att Dawit Isaak är i livet
Den tysta diplomatin är av allt att döma död.
Det har i förlängningen en ännu mer betydelsefull innebörd. Vad fredagens besked framför allt betyder, även om det inte sägs rakt ut, är att Dawit Isaak är vid liv. Det är första gången sedan 2016, då Eritreas utrikesminister Osman Saleh bekräftade för en fransk tv-kanal att den fängslade svensken är i livet, som sådan information framkommer.
Dawit Isaak lever. Det betyder att han kan bli fri.
Arbetet går vidare.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.
