Knallen var fruktansvärd. Den hördes över hela dalen.
Daniel Ritler befann sig tre kilometer bort för att se till sina evakuerade får. När han hörde smällen visste han vad den betydde: Jordskred över hans hemby Blatten. Ett litet bergssamhälle i södra Schweiz, som första gången nämns i skriftliga källor på 1300-talet.
– Jag hade hoppats att glaciären skulle brista i etapper. Det hade vi kunnat hantera, säger Daniel Ritler, 57.
Han tillägger:
– Men jag hade en dålig känsla. Det var en ordentlig spricka i glaciären.
Blatten ligger isolerat bakom fjälltoppar. Undangömt i en blomstrande dal, som i en saga.
För att ta sig dit måste man åka tåg genom berget. Bilarna placeras behändigt på en vagn. Efter tio minuters färd genom en beckmörk tunnel kör tåget ut på andra sidan.
Dalen är omgiven av snöhöljda bergstoppar. Längs den brusande floden Lonza ligger byarna Ferden, Kippel, Wiler och Blatten, efter varandra som ett pärlband. De sekelgamla trähusen står på pelare för att klara översvämningar och laviner. Husen skiljs åt av smala gränder. På de frodiga ängarna längs bergssluttningarna växer smörblommor och käringtand, blåklockor, prästkragar och bullerblomster.
Dalen heter Lötschental och är skyddad av Unesco. Alla känner alla. Man hejar automatiskt på dem man möter. Området är tysktalande, men hälsar gör man på franska genom att säga salut.
På en av husväggarna står det med sirliga bokstäver:
”Vad du får, skall du tacksamt ta emot. Vad du förlorar, skall du avstå utan sorg.”
Berget var oroligt. En hel natt arbetade det och stenarna föll
Erosion har alltid förekommit i Alperna. ”Berget arbetar”, säger byborna.
– Vår borgmästare hörde det redan i mitten av maj. Berget var oroligt. En hel natt arbetade det och stenarna föll. Jag tror att människor som bor vid havet också hör när det låter annorlunda, säger Lukas Kalbermatten, 55.
Grafik: DN
I över åttio år har hans släkt drivit hotellet och restaurangen Edelweiss i Blatten. År 2016 storrenoverade familjen det trestjärniga hotellet, som var populärt bland vandrare. Lötschental är inte ett ställe för massturism, säger Kalbermatten. Det är en ort för naturälskare, som vill ha lugn och ro.
Jordskred i Alperna är ingenting nytt. Men byborna tyckte att det var ovanligt tidigt på året. En helikopter skickades upp. Sprickan i glaciären var så stor att myndigheterna beslöt att evakuera byn den 19 maj.
Invånarna fick två timmar på sig.
– Jag tog bara med mig laptopen och kläderna jag hade på kroppen, säger fårbonden Daniel Ritler. Så brukar det alltid vara när vi evakueras. Man får väldigt litet tid att packa. Det gör inte så mycket, för man återvänder ju snart.
Ritler fokuserade främst på att få sina djur transporterade i säkerhet. Ett hundratal får, 11 åsnor och två alpackor evakuerades.
I nio dagar väntade byborna. Under tiden rullade stenar och grus dygn efter dygn ned på Birchglaciären från bergstoppen Kleines Nesthorn.
Trycket blev högre och högre. Sprickan i glaciären växte.
Klockan var 15.24 onsdagen den 28 maj då en stor bit av glaciären lossnade. Tre miljoner kubikmeter grus, lera och is störtade ner i dalen. 90 procent av byn Blatten begravdes.
På en bergstopp mitt emot stod Lukas Kalbermatten. I realtid följde han med hur hembyn förintades. Hotellet och restaurangen som hans familj har drivit i tre generationer slukades.
Det gick visserligen inte att se allt tydligt. Ett gigantiskt moln av damm och stenar skymde sikten.
– Först tänkte jag: Det kanske klarar sig. Men sedan såg jag stenregnet. Det sprutade fram med ett fruktansvärt tryck, säger Lukas Kalbermatten.
– Då förstod jag: Vi har förlorat vår by.
Klimatförändringen gör att jordskreden blir vanligare. Framför allt blir de mycket häftigare.
Experterna hade räknat med att ungefär en miljon kubikmeter jord och grus skulle sättas i rörelse. Den verkliga mängden visade sig vara tre miljoner kubikmeter.
Blatten ligger på ungefär 1 500 meters höjd över havet. På 2 400-2 700 meters höjd börjar permafrosten, den evigt frusna jorden. I Alperna är permafrosten ett kitt som håller marken på plats. Nu försvagas den konstant eftersom klimatet hela tiden blir varmare. Det leder till att sten och materia lossnar och ramlar ned på glaciärer, som till sist inte längre håller för trycket.
Glaciärerna börjar glida. Man vet aldrig på förhand exakt hur mycket materia som sätts i rörelse.
– Inte ens geologerna trodde att det skulle bli fullt så illa, säger Lukas Kalbermatten.
DN träffar honom i grannbyn Wiler. Härifrån går det inte att köra längre in i dalen. Den nordöstra ändan av byn är avspärrad.
Ljudet av rotorblad hörs med jämna mellanrum. Helikoptrarna kör i skytteltrafik. De håller på att säkra översvämmade byggnader så att brännolja från husen inte ska kunna rinna ut i floden.
En knapp kilometer längre fram är dalen fylld av gulbrun jordmassa. Ansamlingen sediment är omkring tvåhundra meter bred och sträcker sig två kilometer längs dalbottnen. På avstånd liknar den stelnad pepparkaksdeg. Det är en märklig syn – som om livet tar slut precis här, vid utfartsvägen i Wiler. Grönskande alpängar och skogar av lärkträd övergår i naken jord och lera där allt är dött. Gränsen är knivskarp.
Varje by i dalen har en kyrka. Om söndagarna går dalens invånare i mässa, turvis i byns olika kyrkor. Nu syns inte ens kyrkotornet i Blatten. Lagret av jord och grus är upp till hundra meter tjockt.
– Vi hoppas fortfarande att det går att rädda dokument, till exempel gamla handlingar om byn. Det kom en sådan fruktansvärd tryckvåg precis före skredet att papper sannolikt flög iväg. Kanske går det att hitta något, säger Lukas Kalbermatten.
Han har tillbringat mycket tid i Blattens arkiv för att forska i sin släkthistoria.
Att det värsta kan hända har byborna alltid vetat.
I italienska Alperna dog cirka 2 000 människor år 1963 när den felaktigt byggda Vajontdammen översvämmades på grund av ett jordskred. År 2017 drabbades Schweiz av sitt största jordskred på 130 år då tre miljoner kubikmeter sten ramlade ner från Piz Cengalo och ledde till att byn Bondo med 147 invånare förstördes. Det senaste betydande jordskredet skedde 2023 i Brienz.
Dödsfall i samband med skreden är nuförtiden ovanliga. Schweiziska geologer följer noga sprickor i glaciärerna. Myndigheterna är snabba med att evakuera byar så fort fara uppstår.
Från Blatten saknas fortfarande en person, en 64-årig fårbonde som hade återvänt till sin ladugård för att fodra djuren när skredet kom. Fårstallet låg utanför evakueringszonen.
– En mycket duktig fårbonde, han levde helt och hållet på sin fåravel. Hade hundratals djur och en toppmodern ladugård. Han brukade sälja fårkött till vår restaurang, säger Lukas Kalbermatten.
Han ber artigt om att få slippa tala mer om bonden, hans gamla bekanta och vän som antas ligga begraven under jordmassorna tillsammans med sina djur.
Medeltemperaturen i Alperna har höjts med 2,9 grader sedan förindustriell tid. Det är dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet.
Nu varnar forskare för att klimatförändringen gör livet i Alperna allt farligare.
– Jordskred har blivit 5-10 gånger vanligare i de områden av Alperna som har permafrost. Samtidigt drar sig glaciärerna tillbaka, och det påverkar också, säger geologen Michael Krautblatter till den tyska tv-kanalen ZDF.
FN:s världsmeteorologiska organisation WMO säger att katastrofen i Blatten har en direkt koppling till klimatförändringen.
– En brådskande varning om hur vår värld håller på att värmas upp, säger WMO:s generalsekreterare Celeste Saulo.
Men Lukas Kalbermatten tänker bo kvar i sin hembygd.
– Klimatförändringen är ett faktum. Den kommer att bli ett problem för oss. Men det här berget hade störtat i alla fall. Nu kom det kanske tio år tidigare på grund av klimatförändringen, säger han.
De flesta privata hus i Blatten var försäkrade. Schweiziska staten har också lovat att gå in och stödja återuppbyggnaden.
– Schweiz är ett rikt land. Det kommer att gå att bygga upp husen på nytt, som man har gjort på andra ställen där liknande saker hänt.
Ingen kan säga till oss att vi inte får återvända hem, poängterar Kalbermatten.
– Det är vår europeiska och schweiziska rätt att bo på våra egna tomter. Bara det röjs upp går det att leva där.
Förlusten av hotellet går att hantera, även om han fortfarande kan känna skov av häftig sorg.
Att byn är borta är en svårare förlust.
– Ett hotell går alltid att bygga upp. Men byn – den får vi aldrig tillbaka. Vi hade hus som var över femhundra år gamla. Dem ersätter man inte.
Han tittar ut över dalen som är till brädden fylld med grus och sediment.
– Kaputt. Zerstört.
Läs mer:
90 procent av schweiziska byn förstörd i raset
