Publiken på arenan vid Hôtel des Invalides i Paris skanderar taktfast hans namn: ”Damien, Damien, Damien.”
Nu gäller det att fokusera. Det är åttondelsfinal i Paralympics och i rullstolen bredvid sitter ungraren Tomás Gaspar. En svår motståndare, fjärdeseedad i turneringen.
Men för åskådarna är det svårt att inte få känslan att Damien Letulle redan segrat genom att vara här.
Han höjer bågen.
– Tio! konstaterar speakern när pilen landar mitt i tavlan.
Jublet stiger mot skyn.
Damien Letulle tog brons i bågskytte-EM redan 1996. Han missade pallplats i sommar-OS i Atlanta samma år, men var på god väg att etablera sig i den franska landslagstruppen.
Sedan kom olyckan.
Ett år efter OS i Atlanta var han på en fest på bågskytteförbundet och hade gått ut på en terrass för att röka en cigarett. Han satte sig på kanten till ett takfönster, men glaset sprack – och han föll han handlöst bakåt, flera meter ned och landade på huvudet.
Tre veckor låg han i koma. Och när han vaknade var det till en ny verklighet.
Förlamning i hela underkroppen. Fingrar som inte längre gick att använda. Det var slut med bågskyttet, det förstod han. Men livet, det fortsatte.
Han genomgick rehabilitering på ett sjukhus som ligger i komplexet Hôtel des Invalides, precis intill arenan där bågskyttet i Paralympics nu avgörs.
– Jag såg upp på den där guldfärgade kupolen och tänkte: vad ska jag nu göra med mitt liv? minns Damien Letulle i en intervju med Le Parisien.
Vägen tillbaka blev lång och svår.
När han till slut kunde lämna sjukhuset 1999 separerade han från sin dåvarande fru. ”Jag ville inte att hon skulle bli min sjuksköterska”, har han sagt till Le Monde. Sedan isolerade han sig i ett år och återvände till sin bågskytteklubb i Cherbourg-Octeville i Normandie, där han utbildade sig till ungdomsledare.
Med åren kom han i kontakt med paralympier som uppmanade honom att försöka göra tävlingscomeback. Idén fick fäste. Men han insåg snart att han inte kunde träna som tidigare. Kroppen hade förändrats, och förutsättningarna likaså. För att lyckas behövde han utveckla en båge och en teknik som passade hans funktionsnedsättning.
Under åttondelsfinalen på söndagen sköt Damien Letulle flera tior. Men det räckte ändå inte för att besegra ungraren Tomás Gaspar, som till slut gick vidare. De båda kramade om varandra, och Damien Letulle fällde tårar, både av besvikelse och av de varma känslor som vällde upp när publiken stod upp och hyllade honom med en ovation som pågick i mer än en minut.
– Jag känner mig lite tom nu, det har varit så mycket förberedelser och jag hade ju hoppats gå längre. Men det var en väldigt stark stund för mig där framför publiken, och om några dagar kommer jag att vara stolt, tror jag – inte bara över tävlingen, utan också över vägen hit, säger han till DN efteråt.
– Jag hoppas att det kan inspirera andra, och inte bara funktionsnedsatta.
Ett par hundra meter bort, vägg i vägg med sjukhuset som Damien Letulle rehabiliterades på, har vännerna i idrottsklubben CSINI dukat fram snittar och bubbel för att ta emot och hylla sin vän.
– Damien är verkligen fantastisk, det är så svårt att komma tillbaka efter något sånt här. Vi hade alla hoppats på en medalj, men vi har en medalj i hjärtat nu, säger klubbens generalsekretare Catherine Aflalo.
Fakta.Hôtel des Invalides
Hôtel des Invalides är ett stort komplex i sjunde arrondissementet i Paris, med bland annat Napoleons grav. Här finns museer och flera stora institutioner, bland dem ett sjukhus som ursprungligen var avsett att stötta och rehabilitera soldater som skadats i strid. I dag kan även andra fransmän få vård och rehabilitering här.
I anslutning till sjukhuset finns en idrottsklubb, CSINI, som riktar sig till funktionsnedsatta och erbjuder möjlighet att utöva allt från paragolf till parafäktning. Damien Letulle är medlem i klubben sedan sin tid på sjukhuset och har bidragit till att den nu också kan erbjuda bågskytte.
Guld i herrarnas bågskytte i Paralympics tog kinesen Guifei Han (som slog ut ungraren Tomás Gaspar i kvartsfinalen), silver tog amerikanen Jason Tabansky, och bronset gick till kinesen Tianxin Zhang.
