Ska rika länder ha rätt att betala fattiga länder för att minska utsläpp åt dem? Frågan ställs på sin spets, efter att världens länder redan har klubbat en av klimatförhandlingarnas mest långdragna frågor på klimatmötet COP29 i Baku.
Det handlar om hur utsläppshandeln i världen ska regleras, genom det som kallas artikel 6 i Parisavtalet. Idén är att skapa en global marknad där länder kan köpa och sälja utsläppsminskningar, för att göra de nödvändiga utsläppsminskningarna billigare.
– En sådan marknad kan minska kostnaderna att implementera ländernas klimatplaner med 250 miljarder dollar om året, sa Mukhtar Babayev, ordförande för klimatmötet COP29 efter att artikel 6.4 klubbades på måndagen.
Men beslutet får genast kritik för hur det genomfördes – i mycket snabbt tempo, utanför de egentliga förhandlingarna. Erika Lennon vid Center for International Envrionmental Law pekar på risken med att hasta igenom ett beslut på området bara för att få en tidig vinst i Baku.
– Det är knappast en vinst för människor eller planeten. Att godkänna reglerna för utsläppshandeln utan diskussion eller debatt skapar ett farligt prejudikat för hela förhandlingsprocessen, säger hon i ett uttalande.
Sveriges regering ser dock beslutet som goda nyheter. För att nå målet om noll nettoutsläpp till 2045 har regeringen budgeterat miljardbelopp på klimatkompensation i andra länder. Energimyndigheten har inlett samarbeten med en rad länder på området: Ghana, Dominikanska republiken, Nepal, Rwanda, Zambia och Schweiz.
– Det här beslutet utgör ett bra startskott för FN:s utsläppshandelssystem och lägger grunden för riktiga utsläppsminskande åtgärder och projekt som kan generera en mer ambitiös klimatpolitik globalt. Ett kliv framåt i rätt riktning, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L) till DN.
Men satsningarna är kontroversiella. I Ghana har Energimyndigheten kommit längst, med satsningar på solceller på sjukhustak. När SVT granskade samarbetet med Ghana visade sig de faktiska utsläppsminskningarna från ett pilotprojekt vara minimala.
– Ska man använda det här för att räkna av mot egna utsläppsminskningar? Där är mitt svar nej, sa John Hassler, professor i makroekonomi, till SVT i samband med granskningen.
Sverige är dock inte ensamt. I princip alla världens länder planerar att i någon form kompensera för sina utsläpp. Detsamma gäller alla de företag som stoltserar med löften om att nå noll nettoutsläpp.
En stridsfråga i förhandlingarna har varit kring risken för dubbelräkning. Det kan ske exempelvis genom att ett företag påstår sig ha noll nettoutsläpp efter att ha planterat träd i ett utvecklingsland, samtidigt som landet också tillgodoräknar sig samma utsläppsminskning.
Tidigare satsningar på klimatkompensation i fattiga länder har också fått kritik när det gäller den så kallade additionaliteten, alltså frågan om hur vet att ett projekt inte hade blivit av i alla fall. Ytterligare ett frågetecken rör hur permanenta satsningarna är, framför allt när det gäller trädplantering. Vad händer till exempel om skogen som planterats brinner ner?
Det finns också frågor kring hur hållbara projekten är ur ett socialt perspektiv. DN har tidigare rapporterat om hur träplantering i vissa fall har visat sig leda till tvångsförflyttning av lokalbefolkning.
Läs mer:
Klimatministern: ”Detta handlar inte om att köpa sig fri”
Klimatministerns uppmaning efter Trumps seger: ”Nu måste andra länder kliva fram”
De skulle rädda världen – nu vill alla glömma det svenska klimathoppet
