Jonas Kallström, 37, har nyligen tagit ett lån för att finansiera renoveringen av sin familjs hus i finländska Hangö.
För att täcka kostnaderna skulle han gärna sälja sitt första boägg, en etta han äger i Liseberg sydväst om Stockholms stadskärna.
Det har visat sig knivigt. Det beror dels på att bostadsmarknaden i Stockholm bromsat in, dels på att den fungerar på andra villkor än den finländska.
– Det finns aspekter som känns konstiga ur finländsk synvinkel, säger Kallström.
Historien om Stockholmslägenheten börjar för tio år sedan. Då flyttade Jonas Kallström från Hangö till Stockholm för att jobba som kranförare.
En bostadsrätt i Stockholm var i det skedet utom räckhåll för Kallström, och hyresmarknaden tedde sig snårig. Då fick han en idé. Kranföretaget förfogade över en uppställningsplats för kranar i Trångsund sydost om Stockholm. Där fanns också husvagnar som pendlande arbetstagare kunde övernatta i gratis.
– Jag tog tillfället i akt och bosatte mig permanent i en av husvagnarna, säger Kallström.
Därmed blev Kallströms boendekostnader noll kronor. Med sina inkomster kunde han både göra långa bilresor i USA och samla ett sparkapital för en framtida lägenhet.
– Jag kunde lägga undan 200 000 kronor (ungefär 17 500 euro) på ett halvår, säger han.
Efter tre år började livet i husvagn ändå smaka trä.
– Det går bra när man är 20 plus och ser det som ett äventyr, men när jag fyllde 30 tänkte jag att det får vara nog.
Kallström började se sig om efter bostadsrätter och deltog i några budgivningar. Då upplevde han en av skillnaderna mellan bostadsmarknaderna i Finland och Sverige. Utgångspriset för Stockholmslägenheterna hade väldigt lite att göra med det verkliga försäljningspriset. Budgivningen började på en modest nivå, för att sedan gå upp med tiotals procent på några timmar.
– Jag upplevde många fall där ägarna lägger ett pris väsentligt under den summa de vill ha, och hoppas att budgivningen trissar upp priset, säger Kallström.
Om priset inte går upp tillräckligt högt kan ägaren välja att hålla kvar bostaden efter avslutad budgivning och göra ett nytt försök senare.
Kallström var till exempel intresserad av en bostad i Enskede som gick från ett utgångspris på 1,8 miljoner kronor till 2,5 miljoner på några timmar. Ägarna ansåg ändå att det var för lågt, så det blev ingen affär.
– I Finland är det egentligen tvärtom. Du får vanligen lägenheten för utgångspriset, om ingen annan bjuder över.
Mäklaren Matias von Schantz i Helsingfors, som också följt marknaden i Stockholm, har noterat samma skillnad mellan Sverige och Finland.
– I Finland försöker man som mäklare från början sätta ett pris som lägenheten landar på. I Stockholm kan priset stiga vansinnigt mycket, i synnerhet för några år sedan då det var en bubbla på marknaden, säger von Schantz.
Jonas Kallströms lägenhetsjakt ägde rum 2017, då den svenska bostadsmarknaden var glödhet.
– Jag hade otur med tajmningen.
Han lyckades ändå till slut köpa sig en etta i Liseberg, som steg från 1,7 miljoner till 2,05 miljoner under budgivningen.
– Det låg precis på min dåvarande maxnivå. Den anonyma budgivningen började på morgonen och var färdig på sex timmar, berättar Kallström.
Processen väckte två farhågor hos Kallström.
– För det första börjar man tänka att någon kan ha en kompis som sitter och bjuder över bara för att trissa upp priset. För det andra förbinder man sig inte till att köpa lägenheten då man lägger ett bud. Det är riskfritt att bara bjuda på skoj.
Frågorna är bekanta för Pia-Lotta Svensson, fastighetsmäklare vid Fastighetsbyrån i Sverige sedan 16 år tillbaka. Enligt svensk lag får bostäder inte marknadsföras till ett lägre pris än marknadsvärdet, men värdet bedöms alltid inom ett visst spann.
– I synnerhet i Stockholm finns en tradition av att lägga utgångspriset i den nedre delen av spannet, för att genom budgivningen nå den högre delen av samma spann, säger Svensson.
Jonas Kallström dömer inte alls ut det svenska systemet, men har funderat mycket på plus och minus i bägge länderna.
– En nackdel i Finland är att folk i stället bjuder under utgångspriset, men som köpare får du ofta inte veta var det högsta budet ligger. I Sverige vet du åtminstone alltid priset i stunden och hur högt du måste bjuda, säger han.
Jonas Kallström var ändå nöjd med bostaden han lyckades köpa i Stockholm. Men snart kom andra förändringar in i bilden.
Han träffade sin nuvarande sambo i Sverige, och när paret väntade barn började gräset kännas grönare hemma i Finland. Han ville hellre att barnet skulle få växa upp i en mindre stad.
Då familjen slagit rot i Hangö och dessutom har en husrenovering på gång vill Kallström helst bli av med ettan i Stockholm. Lägenheten är uthyrd. Brådskan är inte akut, men Kallström har försökt sälja bostaden sedan hösten. Han spelar enligt de regler som gäller i Stockholm: utgångspriset på 1,7 miljoner kronor ligger kraftigt under det pris han betalade för sju år sedan.
– I verkligheten hoppas jag få tillbaka den summa jag köpte lägenheten för, eller mer, säger Kallström.
Men försäljningen är i motvind: noll bud så här långt. ”Marknaden är frostig”, enligt Kallströms mäklare. Överlag har bostadspriserna kommit ned i Stockholm på grund av ränteläget.
– Detsamma gäller i Helsingfors. Men jag tror vi sett bottnen och att det snart lättar, säger Matias von Schantz.
Kallström ska göra nya försäljningsförsök under våren.
– Jag är beredd att göra en liten förlust, allt blir nog bra ändå, säger han.
Skillnader mellan bomarknaderna i Finland och Sverige
Ett köpeanbud på en lägenhet är i regel bindande i Finland. I Sverige är budgivaren inte bunden till någonting alls förrän kontraktet är underskrivet.
Budgivningarna i Sverige är anonyma och startar ofta från ett lågt utgångspris. I Finland ligger utgångspriset vanligen på den nivå ägaren vill ha. Köpare bjuder ofta under utgångspriset. Anbudshandel där det inte går att pruta på utgångspriset har också testats i Finland.
Finland har aktielägenheter medan Sverige har bostadsrätter. I systemet med bostadsrätter har bostadsrättsföreningar ett stort inflytande och man måste ansöka om medlemskap. Föreningens stadgar bestämmer hur lägenheten får hyras ut.
Lånestrukturen är annorlunda: i Finland har bankernas amorteringskrav traditionellt varit högre än i Sverige, även om de skärpts något i Sverige de senaste åren.
Läs mer: Swedbank: Boräntan 3,9 procent i december
