Boken om makarna Beskow får mig att undra vad liberalerna gjort med sitt arv

Elsa Beskows debut ”Sagan om den lilla lilla gumman” från 1897 har rabblats utantill av generationer unga, också av mig. Hennes make Natanael Beskow, nytänkande och framstående i sin samtid, däremot, har med åren hamnat i skuggan av sin hustru.

I journalisten Annika Perssons nya bok får de två en gemensam livsskildring. Och det är helt på sin plats. Livet igenom inspirerar och påverkar de varandra. Och som titeln anger delar de en kärlekshistoria, stark och rörande och full av skapelselusta.

Elsa Maartman bor som ung tillsammans med sin mamma, som blir änka när Elsa är femton år, och hennes systrar Fahlstedt (tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och ibland farbror Blå) i Stockholm. De är konstnärliga, tänker fritt och är inte nämnvärt religiösa. Natanael Beskow, å sin sida, kommer från en sträng prästfamilj. Hans bror Gustaf Emanuel grundade Beskowska skolan och lät bygga Blasieholmskyrkan.

Vid 28 års ålder studerar Natanael på Konstakademin och tillfrågar den 19-åriga Elsa, som själv studerar till teckningslärare på Tekniska skolan, att sitta modell för en målning av Psyche. Natanael blir precis som Amor blixtförälskad i sin Psyche. Han kan varken sova eller äta och friar i stort sett omedelbart.

Elsas familj är nöjd. Det är de däremot inte på prästgården där äktenskapsplanerna slår ner som en bomb. Det är en omtumlande rivstart på en relation. Kyrkans makt är stor och ideologiskt breder avgrunden ut sig mellan prästerskapet och de kulturradikala. Det är blodigt allvar.

Beskows trycker på. Elsa måste konfirmeras för att kunna gifta sig, ”den största offerhandlingen på kärlekens altare”, som Annika Persson uttrycker det i boken. Man förstår allvaret när Ellen Key som är vän till familjen med sorg ger upp sin vänskap med Elsa: ”Välsignade blomsjäl, den renaste, ljuvligaste kvinnovarelse – en levande dikt som jag drömde andra drömmar för än den kristna vägen.” Natanael Beskow hoppar nämligen av konstskolan och tar upp sina präststudier, fast stupar på prästlöftena. Samvetet hejdar honom.

Djursholm är på denna tid en plats som lockar till sig frisinnade och radikala män och kvinnor med nya idéer om hur livet ska levas. De är välbärgade men samtidigt besjälade av tanken att samhället ska förändras till det bättre. Flyttlass efter flyttlass går från den bullriga stenstaden till trädgårdsstaden med skog och vatten och natur.

Den driftiga rösträttsaktivisten och skolföreståndaren Anna Whitlock flyttar dit och är på jakt efter en predikant som inte är prästvigd och slipper lyda under Danderyds pastorat.  Natanael Beskow är en perfekt kandidat. Med honom kan Djursholmsborna ha sin egen lilla verksamhet utan inblandning av högre makter från Danderyd.

Uppgörelsen med det konservativa Sverige är här lokaliserat till Djursholm där en progressiv borgerlighet kämpar för jämställdhet och demokrati.

Paret Beskow flyttar dit, Natanael predikar och Alice Tegnér spelar i kapellet. Viktor Rydberg bidrar med sånger och psalmer. När Rydberg dör erbjuder hans fru Elsa och Natanael att flytta in i deras stora villa Ekeliden och ta hand om huset. Den vackra, men omoderna och svårskötta villan blir deras hem fram till 1947. Där får de sina sex söner och där kommer alla tomtebobarnen och de andra älskade sagofigurerna till.

Natanael Beskow är besatt av tanken på att bekämpa orättvisor och arbeta för förbättringar för människor. Han predikar om klassklyftor, skriver artiklar, håller föreläsningar för arbetare i Folkets hus, agerar i storkonflikten 1909 och samlar in pengar till strejkande arbetare. Elsa är stolt över sin man som ”kämpar mot överklass och penningvälde” och som ser till att samarbeta med kompetenta kvinnor, som tar plats i offentligheten.

Annika Persson fångar de ideologiska strömmar som fick människor att resa sig ur sina givna sammanhang, förena sig, tänka nytt och handla. Uppgörelsen med det konservativa Sverige är här lokaliserat till Djursholm där en progressiv borgerlighet kämpar för jämställdhet och demokrati.

”Elsa och Natanael Beskow. En kärlekshistoria” är dessutom en njutbar och vacker bok med välfunna citat ur makarnas brev till varandra, teckningar, fotografier. Sakprosan är otvungen och säker, och Persson håller sig tätt intill personerna hon porträtterar. Lite svajigare blir det när den stora omvärlden trycker på.

I ett fall saknar jag förklaring och fördjupning. Första världskriget har brutit ut och paret Beskow röstar på högern. Det är en oerhörd sak eftersom kungen och hans anhängare förbereder en statskupp. Året är 1914 och Gustav V håller efter bondemarchen sitt borggårdstal som går ut på att avsätta liberalernas ledare statsminister Karl Staaff och montera ner parlamentets inflytande.

Makarna Beskow återtar dock senare sin hållning som fredsaktivister och bekämpar högerextremismen.

En upprörande fråga inställer sig efter läsningen. Vad har liberalerna gjort med sitt arv? Denna sekelskiftsliberalism som sjöd av förändrings- och förbättringsvilja. Några av landets mest begåvade och inflytelserika människor lade sina bästa år och stor ansträngning på att förvandla Sverige med hjälp av folkbildning och demokratisering. Varför vill inte liberalerna hålla fram dem i dag?

Läs andra texter av Maria Schottenius och fler av DN:s bokrecensioner