I förra veckans nyhetsbrev skrev jag om högern och Hamsun. Hurusom vår tids extremhöger annekterar den norske Nobelpristagarens visioner av Blut und Boden. Jag skrev också om den nyligen avlidne Peter Cornells bok ”Den hemliga källan”, som inleds med en lång essä om hur sekelskiftets mystik användes som bränsle för den radikalkonservatism som skulle utmynna i nazismen.
■ ■ ■
En av de mystiker som brukar nämnas i sammanhanget är Hilma af Klint, vars arv i dagarna har blivit rena soppan. Läs DN:s artikelserie om kaoset här. Problemet med all sorts andlighet i den postkapitalistiska tid som har tagit språnget till neofeodalism, eller tech-feodalism, är att den står för i princip det enda motstånd som finns mot den triumferande samhällsordningen. Andligheten och mystiken ledde vid förra sekelskiftet vidare till tanken på en ond kapitalism som styrdes av ”kulturmarxister” och judar, i strid mot ädlare eviga och nationella värden.
I dag är det mer komplicerat, när exempelvis kristna evangeliker börjar skälla Jesus och hans budskap som socialism, den gränslösa konsumismen har blivit ett sakrament, och extremnationalisterna anammar animismen – så länge den inramas av nationsgränserna.
■ ■ ■
En spännande svensk bok på temat är antologin ”Moderna gudar” som precis utkommit på Arkiv förlag. Undertiteln är ”Progressiv religion i vår tid”. Idén bakom antologin kom när initiativtagarna insåg att det finns många böcker om de fundamentalistiska uttrycken i världsreligionerna, men inte så många om de progressiva strömningarna.
■ ■ ■
Naturligtvis tillkommer en smula schism i förordets slut. Det hör ju till. Utgivarna Johan Adetorp och Stefan Arvidsson skriver: ”Till en början såg det ut som om vi skulle kunna täcka världsreligionerna samt nyandligheten med hjälp av våra närmsta religionsvetarkollegor vid Linnéuniversitetet, men det gick inte och vi är väldigt glada över att religionsvetare från andra lärosäten nu har förgyllt boken.
Hmmm….
■ ■ ■
Om ett par veckor utkommer för övrigt Ida Theréns nya bok, en påpasslig roman med titeln ”Det osynliga templet”. Det är en ”vision” kring Hilma af Klint och några dagar i hennes liv i London 1928. Therén säger sig vilja söka människan bakom genikulten. Intressant. För jo, en sådan finns ju alltid. Även genier behöver gå på toaletten.
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Jon Fosse: ”Vithet”
Övers. Lars Andersson. Albert Bonniers förlag, 64 sidor (1)
Nobelpristagarens korta roman är en handfast meditation kring att dö i en svart skog.
2. Hanna Johansson: ”Body double”
Norstedts, 205 sidor (ny)
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren.
3. Tanya Tagaq: ”Spricktand”
Övers. Nika Abiri. Tranan, 195 sidor (3)
Memoar, poesi och mytologi samsas i romanen om en inuitflickas uppväxt vid Norra ishavet.
4. Viktoria Amelina: ”Se kvinnorna se kriget”
Övers. Ola Wallin. Ersatz, 375 sidor (4)
Dokumentärskildringarna från kriget i Ukraina blir ett omskakande och akut tidsdokument.
5. Péter Nádas: ”Skräckhistorier”
Övers. Péter Tóth och Daniel Gustafsson. Albert Bonniers förlag, 467 sidor (2)
Intriger och djävulskap på den ungerska landsbygdens 60-tal känns oroande aktuella.
6. Rachel Cusk: ”Parad”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag, 164 sidor (5)
Raffinerad och förbryllande roman om en rad konstnärer som alla heter G.
7. Åke Smedberg: ”Snö”
Albert Bonniers förlag, 138 sidor (8)
En av den svenska novellens största mästare är tillbaka med en nyansrik och nedtonad samling.
8. Maja Larsson: ”Föräldrarnas födelse”
Natur & Kultur, 328 sidor (6)
Fängslade om föräldraskapets längtan, makt och vanmakt i svensk historia och nutid.
9. Niels Fredrik Dahl: ”Fars rygg”
Övers. Gun-Britt Sundström. Natur & Kultur, 312 sidor (9)
Förra årets mottagare av Nordiska rådets litteraturpris är en psykologisk spänningsroman om tre fäder.
10. Johan Jönson: ”I hängmattan”
Albert Bonniers förlag, 46 sidor (7)
Ovanligt kort men enastående bok som vill försöka se världen på nytt.
