Lagom till 1 maj dyker en klassfråga upp. Under de senaste månaderna har jag stött på 9C i minst tre olika romaner. Empirin haltar, men jag undrar i hur många andra böcker (inklusive deckare och ungdomsböcker) just 9C är den klass som huvudpersonen eller dess unge går i. Det känns ju lagom neutralt med 9C. 9A känns slarvigt och är det 9F så är nog skolan för stor för intrigen. Jag minns inte på rak arm, men jag har för mig att jag gick i 9C. Kanske har vi alla gjort det när vi tänker efter.
■ ■ ■
En betydande amerikansk poet avled i veckan. Jag tog en öl med David Thomas för några år sedan, efter en konsert med hans band Pere Ubu. Vilka författare inspirerar honom? Jag läser inte, svarade han. Ändå är han en av dem som bäst skildrar den amerikanska ensamheten där den kör längs någon highway i vargtimmen med nattradion som enda sällskap. Få saker griper mig som denna ödsliga men ändå förtröstansfulla vers från låten ”Slow walking daddy” på plattan ”St. Arkansas” från 2002:
Six miles south of Meadville, all bare cinderblocks
Sitting there is Moose Lodge 2505
And outside there’s a sign that says
”Good Cod Dinner, Fridays, $5.95”
”Good Steakeye Dinner, Saturdays, $5.95”
And it says: ”Welcome!”
You are welcome…
■ ■ ■
Pere Ubu ja. Namnet är förstås taget från Alfred Jarrys skandalsuccé ”Ubu Roi” från 1896. Pjäsen inleds med utropet Merdre! (i Sture Pyks svenska översättning blir det Rövelen!) vilket orsakade uppståndelse hos premiärpubliken i Paris. Somliga misstänkte efteråt att de som buade och kastade saker mot scenen i själva verket var inhyrda av pjäsförfattaren. Det är inte alls otroligt.
Otrolig är däremot titelfiguren själv. Kung Ubu är en fetlagd, narcissistisk, blodtörstig, absurd, obildad och omåttligt vulgär härskare som skapar död och förstörelse var han går. Helt omöjlig att tänka sig i verkliga livet. Är han ju.
■ ■ ■
Mårbackastiftelsen har fått en ny ordförande, meddelar man i ett pressutskick. Selma Lagerlöfs gamla hem känns tidstypiskt nyrenoverat när jag läser:
– Jag är ingen expert på Selma Lagerlöf, tro inte det, men med min kulturpolitiska erfarenhet och kunskap hoppas jag kunna bredda och stärka styrelsens kompetens och bidra till Mårbackas utveckling.
Ulf Nordström har varit kulturchef i Region Värmland och är ett välkänt ansikte på den värmländska kulturscenen.
– Jag har läst en hel del av Selma Lagerlöf…
Betryggande. Jag önskar dem lycka till.
■ ■ ■
En annan värmlänning är Göran Tunström (1937-2000). I påskveckan satt jag påpälsad och läste på gården när Tunströms brorsa, grannen, kom förbi och hotade med att jag snart skulle få något tjockare att läsa. I dag damp den ner: den tredje värmlänningen Lars Anderssons biografi över vännen Göran. 862 sidor är den. Han skrev en gång att han bar Selma Lagerlöf på ryggen och förnekade henne tre gånger. Det var i projektet ”Författarnas litteraturhistoria” där författare skrev om andra författare. Det är ett projekt som borde återupplivas i vår tid, och som väl Andersson kan sägas ha bidragit till med boken ”Göran Tunström. Försök med ett liv” på förlaget Polaris.
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Fredrik Sjöberg: ”Bruno Liljefors. En biografi”
Albert Bonniers förlag, 387 sidor (1)
Underhållande biografi som fångar hela vidden av konstnärens stökiga liv och gärning.
2. Isabella Nilsson: ”Tomhet och ömhet”
Ellerströms, 160 sidor (2)
Hundra korta texter om ensamhet, skrivande, läsande och den omöjliga verkligheten.
3. Daniel Kehlmann: ”Ljusspel”
Övers. Jesper Festin, Albert Bonniers förlag, 368 sidor (4)
Slapstick och tragik växlar i romanen om den tyske filmregissören Georg Wilhelm Pabst under nazismen.
4. Hanna Johansson: ”Body double”
Norstedts, 205 sidor (3)
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren.
5. Chimamanda Ngozi Adichie: ”Drömräkning”
Övers. Niclas Nilsson. Albert Bonniers förlag, 474 sidor (5)
Fyra afrikanska kvinnor kommer till tals i en storslagen och rörande roman om kärleken.
6. Viktoria Amelina: ”Se kvinnorna se kriget”
Övers. Ola Wallin. Ersatz, 375 sidor (8)
Dokumentärskildringarna från kriget i Ukraina blir ett omskakande och akut tidsdokument.
7. Irmgard Keun: ”Barn utan land”
Övers. Martin Lagerholm. Lind & co, 196 sidor (6)
Roman från 1938 med självbiografiska inslag om barn på flykt från förtryck och maktlöshet.
8. Liza Alexandrova-Zorina: ”De livegnas land”
Övers. David Szybek. Volante, 222 sidor (7)
Modigt och omskakande reportage om exilryssarna som utnyttjas svart i byggbranschen.
9. Hans Gunnarsson: ”Den smala lyckan”
Albert Bonniers förlag, 262 sidor (9)
Novellfläta om vanliga vardagsliv som döljer lika sorgliga som dråpliga dramer.
10. Henrik Bromander: ”De närmaste”
Weyler, 565 sidor (ny)
50 år av vardagsliv och extremer i Jönköping där spänningsromanen möter familjeeposet.
