Göteborgs universitet har lämnat årets bidrag till den allmänna förvirringen kring svenskar och läsning. Nordicoms Mediebarometer upplyser om att bokläsningen förra året var den högst noterade under hela 2000-talet. 66 procent av svenskarna har läst (eller lyssnat, i och för sig) på minst en bok per vecka. Det är svårt att säga om rikets läsning befinner sig i kris eller kras om man tar del av alla undersökningar i ämnet. Jag tror man kan slå fast att kvinnliga litteraturkritiker och förläggare läser betydligt mer än svenska hockeykillar i 13-årsålder. Allt annat flyter.
■ ■ ■
Det är förresten inte bra om läsningen och bokförsäljningen ökar. Då kommer de kriminella gängen in och tar över, som de gör med allt som kan tänkas löna sig. Att kurdiska räven och Jordgubben tar över den svenska centrallyriken är inte en utveckling jag välkomnar.
■ ■ ■
Nyöversättningen av Clarice Lispectors sista roman ”Stjärnans ögonblick” debuterar på veckans kritikerlistas fjärde plats. Välförtjänt. Ur mina hyllor plockar jag ner en av den svenska bokutgivningens vackraste böcker: förlaget Umbra Solis utgåva av Lispectors ”Brasilia: Fem dagar”. Originalet publicerades 1964 och är en meditation kring den märkliga huvudstaden Brasilia, som helt artificiellt uppfördes i Amazonas djungel. Den svenska utgåvan är formgiven av Rebecca Laserna, i dragspelsformat med bilder och illustrationer, och är allt som allt drygt tio meter lång.
■ ■ ■
I veckan hade jag förmånen att prata svensk litteratur med ett 20-tal översättare från svenska till andra språk. Det var italienska, engelska, franska, serbiska, ryska och en del andra språkområden. Mycket intressant. Men jag lyckades sätta dit dem med titeln på en deckare jag nyligen recenserat: Inger Scharis debut ”Åtel”. Ingen av de tjugo visste vad åtel betyder. Knappast upprörande. I DN:s arkiv från 1993 har det använts 55 gånger, och 20 av de gångerna handlar det om ett eller annat konstverk med den titeln.
■ ■ ■
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
■ ■ ■
1. Fredrik Sjöberg: ”Bruno Liljefors. En biografi”
Albert Bonniers förlag, 387 sidor (1)
Underhållande biografi som fångar hela vidden av konstnärens stökiga liv och gärning.
2. Isabella Nilsson: ”Tomhet och ömhet”
Ellerströms, 160 sidor (2)
Hundra korta texter om ensamhet, skrivande, läsande och den omöjliga verkligheten.
3. Daniel Kehlmann: ”Ljusspel”
Övers. Jesper Festin, Albert Bonniers förlag, 368 sidor (3)
Slapstick och tragik växlar i romanen om den tyske filmregissören Georg Wilhelm Pabst under nazismen.
4. Clarice Lispector: ”Stjärnans ögonblick”
Övers. Örjan Sjögren. Tranan, 160 sidor (ny)
Brasilianskans sista roman är ett ödesmättat personligt testamente, nu i nyöversättning.
5. Chimamanda Ngozi Adichie: ”Drömräkning”
Övers. Niclas Nilsson. Albert Bonniers förlag, 474 sidor (5)
Fyra afrikanska kvinnor kommer till tals i en storslagen och rörande roman om kärleken.
6. Hanna Johansson: ”Body double”
Norstedts, 205 sidor (4)
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren.
7. Rachel Cusk: ”Parad”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag, 164 sidor (åter på listan)
Raffinerad och förbryllande roman om en rad konstnärer som alla heter G.
8. Vigdis Hjorth: ”Upprepningen”
Övers. Jens Hjälte. Natur & Kultur, 145 sidor (ny)
Autofiktivt familjedrama med en sextonårig, blivande författare i centrum.
9. Viktoria Amelina: ”Se kvinnorna se kriget”
Övers. Ola Wallin. Ersatz, 375 sidor (6)
Dokumentärskildringarna från kriget i Ukraina blir ett omskakande och akut tidsdokument.
10. Liza Alexandrova-Zorina: ”De livegnas land”
Övers. David Szybek. Volante, 222 sidor (9)
Modigt och omskakande reportage om exilryssarna som utnyttjas svart i byggbranschen.