Den norska nationaldagen är i faggorna, den 17 maj. I grenen nationaldagsfirande utklassar norrpersonerna sina svenska släktingar med hästlängder (den svenska nationaldagen firas den 6 juni till minne av Erik Läspe och Halte, Knut Långe och Karl Döve).
I vissa perioder har Norge också vunnit i skönlitteratur. Under 1970-talet var författare som den nyligen bortgångne Dag Solstad klart vänsterorienterade. Det var svenska författare också, men i Norge var man det så jævla mye! Solstad skrev bland annat tre romaner helt utifrån kommunistpartiets estetiska riktlinjer.
■ ■ ■
I mitten av 1980-talet svepte den postmodernistiska romanen in över Norden, men i Norge gjorde den det så jævla mye! För att hänga med måste man läsa till exempel Jan Kjærstads ”Homo Falsus” och Kjartan Fløgstads ”Det sjunde klimatet”. Jon Fosse debuterade också där någonstans, med romanen ”Stängd gitarr”, men den begrep jag mig aldrig riktigt på.
■ ■ ■
Även i dag händer det så jævla mye i den norska litteraturen. Vi har Gunnhild Øyehaug, Matias Faldbakken, Ingvild H Rishøi, Marie Aubert med flera brokiga författare. I veckans Boklördag har vi enkäterat sju av dem med frågan om varför norsk litteratur är så bra. Jag kan inte länka till artikeln i skrivande stund, ty den läggs ut på webben först i kväll. Leta själva.
■ ■ ■
Danmark kontrar med det årliga evenemanget Louisiana Literature, 21-24 augusti. I dagarna kom den alltid lika imponerande listan med författare som hittills är bokade. Vi finner bland andra Michel Houellebecq, Sally Rooney, Chimamanda Ngozi Adichie, Tanya Tagaq och Laurie Anderson och – från Norge – Johan Harstad.
■ ■ ■
Ny på veckans kritikerlista är Victor Klemperers filmdagbok som han förde 1929–1945, trots att nazisterna förbjudit honom att gå på bio. Klemperer är annars mest känd för den absolut nödvändiga studien ”LTI”. Förkortningen står för Lingua Tertii Imperii, det vill säga Tredje rikets språk. Fascismen jobbar ju mycket med språket; smyger in nya ord och förändrar betydelsen av andra. Det är en viktig bok som har förtvivlat mycket att säga även om vår tids motsvarighet till nazismens lexikala övergrepp. Ta bara ett ord som woke. Eller återvandra.
■ ■ ■
Även ”LTI” finns översatt till svenska, av Tommy Andersson för Glänta produktion. Här ett utdrag som ger oss perspektiv när vi tar del av exempelvis Donald Trumps proklamationer:
Därmed har vi kommit fram till det ord som nationalsocialismen från början till slut använde i ett hejdlöst övermått. Den tar sig själv på så stort allvar, är så övertygad om sina institutioners fortbestånd, eller vill så gärna övertyga andra om detta, att varje bagatell som har koppling till den får en historisk [historisch] innebörd. Varje tal som hålls av Führern är historiskt, även om han säger samma sak hundra gånger; varje möte mellan Führern och il Duce är historiskt, även om de i praktiken inte ändrar någonting. Historisk är varje tysk racerseger, historisk är varje invigning av en bilväg och varje enskild väg, och varje enskild delsträcka av varje enskild väg som invigs.
■ ■ ■
Prenumerera också på nyhetsbrevet Boklistan, som kommer i din mejlbox.
1. Isabella Nilsson: ”Tomhet och ömhet”
Ellerströms, 160 sidor (2)
Hundra korta texter om ensamhet, skrivande, läsande och den omöjliga verkligheten.
2. Daniel Kehlmann: ”Ljusspel”
Övers. Jesper Festin, Albert Bonniers förlag, 368 sidor (3)
Slapstick och tragik växlar i romanen om den tyske filmregissören Georg Wilhelm Pabst under nazismen.
3. Clarice Lispector: ”Stjärnans ögonblick”
Övers. Örjan Sjögren. Tranan, 160 sidor (4)
Brasilianskans sista roman är ett ödesmättat personligt testamente, nu i nyöversättning.
4. Fredrik Sjöberg: ”Bruno Liljefors. En biografi”
Albert Bonniers förlag, 387 sidor (1)
Underhållande biografi som fångar hela vidden av konstnärens stökiga liv och gärning.
5. Vigdis Hjorth: ”Upprepningen”
Övers. Jens Hjälte. Natur & Kultur, 145 sidor (8)
Autofiktivt familjedrama med en sextonårig, blivande författare i centrum.
6. Liza Alexandrova-Zorina: ”De livegnas land”
Övers. David Szybek. Volante, 222 sidor (10)
Modigt och omskakande reportage om exilryssarna som utnyttjas svart i byggbranschen.
7. Victor Klemperer: ”Ljus och skugga”
Övers. Tommy Andersson. Glänta produktion, 299 sidor (ny)
Litteraturprofessorn som analyserade nazismens språk förde denna filmdagbok åren 1929–1945.
8. Hanna Johansson: ”Body double”
Norstedts, 205 sidor (6)
Gåtfull, thrillerartad roman som konstfärdigt planterar en osäkerhet i läsaren.
9. Chimamanda Ngozi Adichie: ”Drömräkning”
Övers. Niclas Nilsson. Albert Bonniers förlag, 474 sidor (5)
Fyra afrikanska kvinnor kommer till tals i en storslagen och rörande roman om kärleken.
10. Viktoria Amelina: ”Se kvinnorna se kriget”
Övers. Ola Wallin. Ersatz, 375 sidor (9)
Dokumentärskildringarna från kriget i Ukraina blir ett omskakande och akut tidsdokument.
