Jag är inte den ende att vara fruktansvärt trött på AI och de konflikter kring teknologin man måste ta ställning till. Eller ja … trött? Fientlig snarare. Det är fascinerande hur alla företags och nationers ledarskikt talar sig varma för AI medan de anställda som faktiskt tvingas använda den är betydligt mer skeptiska. När det kommer an på hur man produktivt ska implementera tekniken famlar cheferna mer desperat i luften. De säger: ”Vi måste vara förberedda! Det kommer starkt! Hoppa av efterkälken eller dö!”. Det sade man om Pesten också.

■ ■ ■

För bokbranschen är det sådant som upphovsrätt och autenticitet som väcker känslor. Översättarna ligger nog mest omedelbart illa till, och därpå följer väl populärlitteraturens deckare, fantasy och romance. Å andra sidan ökar den funktionella analfabetismen, så den läsargrupp som håller till godo med AI-skriven litteratur kommer att krympa till en icke lönsam rännil. Kvar står vi få, vi lyckliga få, som läser i andra syften än att koppla av och slött intressera oss för vad som ska hända i intrigen. Vi är måhända inte så lönsamma, men ändå tillräckligt.

■ ■ ■

Så läser vi till exempel Ingela Strandbergs nya diktsamling, som heter ”Under sjöarna” och rusar till toppen av veckans kritikerlista. Det är Ingela Strandberg, tanten i Grimeton i Halland, 81-åringen som sedan tidigt 80-tal och en mängd böcker har grubblat sig fram till den bok som utkom i veckan. Den tanten och ingen annan.

■ ■ ■

Hon skriver:

De beskäftiga går
alltid fria
Deras praktiska händer
skyddar dem mot själslig insyn
Jag avundas dem deras lugn
Deras smidiga tungor

Och själv går hon ut och promenerar med hunden runt den lilla sjön där hon bor, och där hennes döda också bor. Hon finns, och de finns. En AI har inga döda inom sig.

■ ■ ■

En sak som stör mig alldeles oerhört är akademiernas fullständiga handfallenhet inför AI. Jag hör från en humanistisk institution på ett stort svenskt universitet att en student fått sin uppsats underkänd därför att hen har använt sig av tankstreck i den. Tydligen har det utgått något sorts påbud om att tankstreck – en figur jag själv inte klarar mig utan – signalerar AI-användning. Detta ger vid handen att framtida AI har klurat ut hur man reser i tiden, vilket skulle förklara varför mina texter sedan 40 år tillbaka kryllar av tankstreck.

Ytterligare en anledning att hata AI och diskursen kring den, alltså. Trots att man motar bort den ur sitt liv så ingriper den ändå i det, och vill påverka vilka tecken man får använda. Det är samma process som där med ”performativt läsande”, som innebär att en kaffe, en calvados och en god roman i offentligheten plötsligt betyder att man vill ligga.

■ ■ ■

Det börjar bli dags att läsa om Freuds ”Vi vantrivs i kulturen” från 1930 – märker jag. Eller att skriva en egen diktsamling som ska heta ”Från gånggrift till dödsdrift”.

■ ■ ■

Läs tidigare nyhetsbrev om böcker.

1. Ingela Strandberg: ”Under sjöarna”

Norstedts, 76 sidor (ny)

Nya samlingen påminner om att det går att dikta om liv, död och kärlek bortom nednötta fraser.

2. Torborg Nedreaas: ”Av månsken växer ingenting”

Övers. Cilla Naumann. Wahlström & Widstrand, 288 sidor (3)

Norsk romanklassiker från 1947 år om abortförbud och moralism som uppmärksammats på nytt.

3. Richard Flanagan: ”Fråga 7”

Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 304 sidor (1)

Sökande essäroman om moraliska paradoxer av en författare som inte hade existerat utan atombombningen av Hiroshima.

4. Samanta Schweblin: ”Det goda onda”

Övers. Annakarin Thorburn. Tranan, 240 sidor (4)

Sex nya, mästerligt oroande och förtätade noveller från den argentinska författaren.

5. Therese Bohman: ”Kammakargatan”

Norstedts, 126 sidor (2)

Tät, stämningsfull och romantisk julberättelse om ett svunnet Stockholm och en lika svunnen ungdom.

6. Åsne Seierstad: ”Ofred. Ryssland inifrån”

Övers. Jan Stolpe. Polaris, 656 sidor (6)

Omvälvande och omtumlande reportage av en journalist som reser dit få vågar ta sig.

7. László Krasznahorkai: ”Ungerska nationens säkerhet”

Övers. Daniel Gustafsson. Norstedts, 170 sidor (5)

Nyblivne Nobelpristagarens nya roman utmanar svartsynt frågorna om livet, vetenskapen och konsten.

8. Lea Ypi: ”Förödmjukelse. Ett återskapat liv”

Övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag, 383 sidor (8)

Rik och komplex släkthistoria med avstamp i det sönderfallande Ottomanska riket.

9. Philippe Sands: ”Londres 38”

Övers. Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 480 sidor (10)

Juristen skriver om hur nazismens terror kunde leva vidare i den chilenska diktaturen.

10. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”

Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (9)

Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.

Tio DN-kritiker väljer

Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 24 oktober. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Åsa Beckman, Jan Eklund, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schüldt, Jonas Thente, Malin Ullgren och Gabriel Zetterström. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur

Få mer kultur med våra nyhetsbrev

• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.

Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.

Share.
Exit mobile version