Det var i vanlig ordning högtidligt värre när årets Bermanpris i tisdags kväll utdelades i Stockholm. Kungliga Musikaliska akademiens hus vid Nybrokajen var platsen för 1901 års utdelning av Nobelpriset. Det första Nobelpriset alltså. Det var en hel del guld på väggarna men smakfullt i alla fall.
Den guatemaliske författaren Eduardo Halfon är årets pristagare. Att han också ligger överst på veckans kritikerlista med den prisade romanen ”Cancíon” tyder på att han är en intressant bekantskap för var och en. I lördagens DN publicerar vi också Karolina Ramqvists tal till pristagaren Halfon, som hon höll i tisdags. Kan det vara en slump av även hennes bok ligger på listan? Eller ligger det en sanning i den hest framviskade konspirationsteori som torgför att det är Listan, och kabalen bakom den, som styr det litterära Sverige och nu också Guatemala?
● På torsdagskvällen bevistade jag ett annat litterärt evenemang, eller event som det heter i denna språkförbistringens tid. Det var den coole Klas Östergren som samtalade med den uppskruvade Fredrik Wikingsson om den förres nyöversättning av Laurence Sternes märkliga roman från mitten av 1700-talet, ”Tristram Shandy”.
Jag har den förra översättningen i mina hyllor. Den är av den mångförslagne Thomas Warburton, vars namn Östergren och Wikingsson envisades med att uttala på amerikanska. Warburton var finlandssvensk och hans namn uttalas på finlandssvenska. Han skrev för övrigt om sitt sextioåriga arbete som översättare i boken ”Efter 30.000 sidor”.
Men nu talades det om Östergrens nyöversättning av ”Tristram Shandy”, som är mest känd för att den inleds med berättarens koncipiering och för att han faktiskt inte föds förrän i romanens tredje del, eftersom det finns så mycket annat att förtälja.
Det blev ett intressant och lustfyllt samtal. Klas Östergren visade sig vara en utmärkt Ingmar Bergman-imitatör (de talade om hans Ibsen-översättning) och han konstaterade torrt att de ekonomiska förutsättningarna kring att översätta en engelsk 1700-talsroman knappast kan jämföras med ens en avsatt landshövdingsmånadslön.
Man diskuterade också alla svårigheter med översättningar och exemplifierade med Salingers ”Catcher in the rye”, som ju på svenska har blivit ”Räddaren i nöden”. Originaltiteln härleds till den sång som förekommer i Salingers roman, men är hopplös att försvenska.
Eller? Östergren fick en snilleblixt och kunde föreslå en alternativ översättning: ”Räddaren i Rågsved”.
● En annan rolig sak är att DN-kritikern och författaren Anna Hallberg har föräras Madeleine Gustafsson-priset för sin kritikverksamhet. Det är mer än välförtjänt. Priset instiftades 2019 och delas ut till ”en svenskspråkig litteraturkritiker som skrivit recensioner och andra kritiska texter av högsta kvalitet, strävat efter att utveckla sitt kritiska hantverk och visat självständighet i sin roll som anmälare av litteratur”.
Ja, Madeleine Gustafsson är också en av DN:s legendariska litteraturkritiker.
1. Eduardo Halfon: ”Canción”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 140 sidor (9)
Drabbande släktberättelse och personlig tillbakablick på inbördeskrigets brutala Guatemala.
2. Andrea Wulf: ”Fantastiska rebeller. De första romantikerna”
Övers. Inger Johansson. Albert Bonniers förlag, 500 sidor (2)
Rik blandvändare om kretsen kring Goethe, Fichte och Schiller i den lilla tyska staden Jena.
3. Uwe Wittstock: ”Marseille 1940. Den tyska litteraturens flykt”
Övers. Jens Christian Brandt. Nirstedt/litteratur, 428 sidor (5)
Den tyske journalisten fortsätter sin undersökning av de intellektuellas flykt från nazismen.
4. Karolina Ramqvist: ”Den första boken”
Albert Bonniers förlag, 278 sidor (4)
Vemodig och stark roman om en vuxen kvinna som återblickar på ungdomskärleken.
5. Sally Rooney: ”Intermezzo”
Övers. Klara Lindell. Albert Bonniers förlag, 457 sidor (1)
Den irländska generationsrösten har skrivit en förförisk fjärde roman som återförtrollar världen.
6. Johanna Larsson: ”Bokstavstro”
Ellerströms, 127 sidor (ny)
Debutlyrik som djärvt och vackert hanterar språkfilosofi, missionsberättelse och existens.
7. Brenda Navarro: ”Aska i munnen”
Övers. Hanna Axén. Tranan, 220 sidor (6)
Explosiv mexikansk roman om slit, rasism och fattigdom i nya och gamla världen.
8. Bruno K. Öijer: ”Växla ringar med mörkret”
Wahlström & Widstrand, 109 sidor (3)
Det var tio år sedan sist men nu är en av Sveriges mest lästa och hyllade poeter åter med en ny samling.
9. Sara Stridsberg: ”Farväl till Panic Beach”
Albert Bonniers förlag, 414 sidor (7)
Stark men fjäderlätt utförd roman som börjar på en parkbänk men vindlar sig ner genom generationerna.
10. Maria Stepanova: ”Flyktpunkten”
Övers. Nils Håkanson. Nirstedt/litteratur, 168 sidor (8)
Den hyllade ryska exilförfattaren skriver om att börja från noll och återerövra ett liv.
Tio DN-kritiker väljer
Kritikerlistan innehåller böcker utkomna efter den 26 juli. Förra veckans placering inom parentes. Listan röstas fram av DN-kritikerna Jan Eklund, Ingrid Elam, Johanna Käck, Rebecka Kärde, Kristina Lindquist, Maria Schottenius, Greta Schüldt, Sandra Stiskalo, Jonas Thente och Björn Wiman. Alla recensioner finns att läsa på dn.se/kultur
