Så här års brukar jag bläddra mig runt i de bokhögar där sådant samlats som antagligen av olika skäl inte kommer att recenseras. Fackböckerna är ofta färgstarka när det kommer an på titlar. Jag kan önska att somliga egentligen var romaner eller diktsamlingar. Vad sägs om ”Medelklassfabriken”? Låter som något Lars Gustafsson kunde ha skrivit, men det handlar om rekrytering och specialpedagogik. Eller en titel som kunde varit en diktantologi av Kjell Höglund: ”Man går sin egen väg. Riktningar i sexlöshetens dilemma”.
Mer handfast är ”Utsatt för brott? Se till att kvalitetssäkra ditt polisärende”. Inte nog med det: detta är ”Del 2 – för företagare”. Här finns också en pocket med den hotfulla titeln ”Samarbeta eller dö” och ”I huvudet på en gammal fackpamp” med ett citat ur Machiavellis ”Fursten” på baksidan.
■ ■ ■
Jag uppskattar också den konkreta och snudd på narcissistiska titeln på debattboken ”Riv inte mitt Göteborg!”. Den passionerade författaren heter Monica Bengtsson (Korpen förlag). Här ingår en översättning av Victor Hugos pamflett ”En anteckning om förstörelsen av monument i Frankrike!”. Man kan se båda författarnas engagemang på utropstecknen! Den senare avslutar kraftfullt sin pamflett med: ”Löjligt! Löjligt! Löjligt!”
■ ■ ■
Tidskriften 20Tal meddelar att årets Mare Kandre-pris har tilldelats Donia Saleh. Hon kom senast ut med romanen ”Röd galla”, det var förra året, och tilldelades samma år Ingela Linds pris, instiftat till minne av DN:s saknade konstredaktör. Saleh skriver konstkritik för Aftonbladet, men i samband med Ingela Linds pris skrev hon för oss om sitt första besök på konstbiennalen i Venedig. Det var våren 2024 och den israeliska paviljongen valde att inte öppna, i protest mot landets agerande i Palestina. Saleh skåpar på köpet grundligen ut kulturminister Parisa Liljestrand.
Juryns motivering till Mare Kandre-priset inleds: ”Donia Saleh tilldelas Mare Kandre-priset eftersom hon bygger nya, överraskande världar med sina samtidigt experimentella och brutalrealistiska romaner.”
■ ■ ■
Apropå priser så finns det en formel för hur man avslutar pressreleaser om vinnaren. Det slutar nämligen oftast med summan. Som i denna om Mare Kandre-priset: ”Årets prissumma är 10 000 kr”. Det är som med notiser om dödsfall, som oftast avslutas med ”X blev 98 år”. Det är bra slutklämmar, som punkter ungefär, som amen i kyrkan.
■ ■ ■
Nu blir det en smula reklam, eftersom jag tänkte berätta att jag alltid köper några julklappar (till mig själv) hos The Folio Society. Mycket vackra klassikerutgåvor med illustrationer av utmärkta konstnärer. Jag kan rekommendera Mervyn Peakes Gormenghast-trilogi med förord av Neil Gaiman och illustrationer av den extatiskt underbara Dave McKean. Jag saknar ”I huvudet på en gammal fackpamp” men man kan inte få allt.
■ ■ ■
1. Christian Kracht: ”Air”
Övers. Anna Bengtsson. Ersatz, 206 sidor (1)
Den schweiziske författaren demonstrerar i sin nya roman varför han är ett världsnamn.
2. Richard Flanagan: ”Fråga 7”
Övers. Niclas Hval. Albert Bonniers förlag, 304 sidor (2)
Sökande essäroman om moraliska paradoxer av en författare som inte hade existerat utan atombombningen av Hiroshima.
3. Åsne Seierstad: ”Ofred. Ryssland inifrån”
Övers. Jan Stolpe. Polaris, 656 sidor (ny)
Omvälvande och omtumlande reportage av en journalist som reser dit få vågar ta sig.
4. Lea Ypi: ”Förödmjukelse. Ett återskapat liv”
Övers. Amanda Svensson. Albert Bonniers förlag, 383 sidor (9)
Rik och komplex släkthistoria med avstamp i det sönderfallande Ottomanska riket.
5. Christine Falkenland: ”Författarinnan”
Wahlström & Widstrand, 239 sidor (3)
Den skoningslösa romanen om att åldras som kvinnlig författare läser man med hjärtat i halsgropen.
6. Eva Baltasar: ”Boulder”
Övers. Ellinor Broman. Rámus, 103 sidor (5)
Katalanskans andra roman på svenska handlar om en kvinna i självvald rotlöshet som ställs inför ett dilemma.
7. Sofia Andruchovytj: ”Amadoka II. Sofia”
Övers. Nils Håkanson. Albert Bonniers förlag, 507 sidor (6)
Andra delen av detta rika epos behandlar den bolsjevikiska terrorn i Ukraina.
8. Alexis Wright: ”Praiseworthy”
Övers. Jesper Högström. Norstedts, 719 sidor (4)
I ursprungsaustraliskans suggestiva och mäktiga roman drar klimatkatastrofen in över staden Praiseworthy.
9. Eduardo Halfon: ”Tarantel”
Övers. Hanna Nordenhök. Tranan, 168 sidor (7)
Akut och drabbande gestaltning av en delad judisk och guatemalansk erfarenhet.
10. Philippe Sands: ”Londres 38”
Övers. Manne Svensson. Albert Bonniers förlag, 480 sidor (10)
Juristen skriver om hur nazismens terror kunde leva vidare i den chilenska diktaturen.
