Jeriko på den ockuperade Västbanken ligger 260 meter under havsytans nivå. Här är det alltid cirka tio grader varmare än i Jerusalem, vilket denna dag innebär en temperatur på 39 grader. Starka vindar blåser heta pustar av sand i ögonen på det hundratal demonstranter som kommit i bilar och bussar från andra delar av Palestina och Israel.
Vi står intill Al-Auja, en vattenkälla som porlar fram genom ökenlandskapet några kilometer norr om centrala Jeriko. Här dricker beduinernas getter och här brukar palestinska familjer samlas för att svalka sig och röka vattenpipa på helgerna.
Eller: brukade. För ett par veckor sedan attackerade israeler från en närbelägen bosättning två palestinska män från Betlehem som firade helg vid vattenkällan. De misshandlade männen och lovade att döda nästa palestinier som vågade sig fram till bäcken. Det var en upptrappning i konflikten om Al-Auja, som har pågått i flera år.
– Vi är här i dag för allas rätt till vatten! ropar en kvinna i en megafon.
Kombattanter för fred är en israelisk-palestinsk organisation vars motto är ”Det finns ett annat sätt”. De genomför fredliga protester mot kriget i Gaza och mot den israeliska ockupationen.
Tammam Ashur från Nablus passar på att ta ett bad i Al-Auja. Hon tycker om att bada.
– Jag är alltid med på de här protesterna. Med allting som händer just nu måste vi göra något, säger hon.
Ett stort antal israeliska soldater bevakar den numerärt ganska modesta protesten. De kräver att demonstranterna håller vägen, där ungefär en bil i halvtimmen kör förbi om trafiken är tät, fri. Kvinnliga soldater filmar deltagarna med sina mobiltelefoner, trycker mobilkamerorna i deras ansikten.
– Var lågaffektiv. De här soldaterna behöver inga större orsaker för att ingripa. Jag greps för ett par veckor sedan och fick betala 2 000 shekel (cirka 6 000 kronor) för att släppas, säger en fotograf som dokumenterar Kombattanter för freds manifestationer.
”Krig har inga vinnare” står det på ett plakat. ”Israels apartheid kommer att falla. Mänsklig värdighet vinner alltid” på ett annat.
En militärklädd man med kippa går runt bland demonstranterna. Han ler hela tiden, småpratar på hebreiska. Han vill veta vad alla heter och var de kommer ifrån. De flesta svarar vänligt, men mannen som håller ”apartheid”-plakatet har ingen lust att svara.
Den militärklädda mannen med automatvapen över axeln är inte en del av IDF-trupperna som är på plats för att bevaka protesten. Om man tittar noga ser man att hans uniform skiljer sig från de andra soldaternas.
– Han är bosättare. Han bor där borta, säger fotografen och pekar i riktning mot där den israeliska bosättningen i området ligger.
Bosättaren, som inte vill uppge sitt namn, ler även mot DN. Han frågar om vi vill ta en gruppbild på honom och några demonstranter.
– Vi vill alla samma sak. Ha fred, säger han.
Är det därför du är här?
– Självklart. Men min fred ser inte likadan ut som deras. Jag vill inte bara ha en bit papper, jag vill ha riktig fred.
Hur ska sådan uppnås?
– Det är en alldeles för komplicerad fråga för dig, säger bosättaren.
Varför han kartlägger demonstranter vill han inte svara på. Inte heller på frågor om varför andra från hans bosättning vid flera tillfällen har trakasserat palestinier vid vattenkällan.
Demonstranterna sjunger ”Från floden till havet, alla ska bli fria”, en variation av den numera välkända ramsan som handlar om området mellan Jordanfloden och Medelhavet. En parlamentariker från Knesset håller tal. Han heter Ofer Cassif och tillhör partiet Hadash, som tillhör Israels extremvänster. I juni lyckades han med nöd och näppe undvika att uteslutas ur Knesset, efter att en misstroendevotering väcktes mot honom för att han stöttade Sydafrikas anmälan mot Israel i Internationella domstolen, ICC.
– Majoriteten av israelerna brukade vara för kriget i Gaza, men jag tror inte att det är så längre. Jag tror att folket håller på att svänga, säger Ofer Cassif till DN.
Cassif har anklagats för att vara Hamasanhängare och är i många israeliska ögon kontroversiell. Det bryr han sig inte om.
– Vi har den mest extremistiska och rasistiska israeliska regeringen någonsin. Det är viktigt att protestera mot dess fruktansvärda krig i Gaza och för att få hem våra israeliska gisslan, säger han.
Ännu fler soldater anländer till platsen. De spärrar av vägen med militärfordon och talar till demonstranterna i högtalare.
– Detta är nu en stängd militär zon. Utrym omedelbart, ekar en röst över nejderna.
Demonstranterna fortsätter att sjunga, men lyder. Det finns inga alternativ. Tammam Ashur vandrar långsamt tillbaka mot sin bil. Bosättaren i sin soldatuniform vinkar glatt.
Är du inte rädd?
– Nej. Det här är ingenting mot när israeliska soldater genomsöker våra hem i Nablus, säger hon.
