Bröderna utvisas efter 13 år – trots att pappan är svensk

15-årige Arsh får hjälp av sin storebror Falak att ta sig ur bilen. Sedan deras mamma Sadia Umar spärrades in på Migrationsverkets förvar i juni har bröderna Falak och Adan, 17 och 18 år, tagit ett stort ansvar för sin bror.

Arsh har autism, epilepsi och en grav psykisk utvecklingsstörning. Hans intellektuella nivå motsvarar en tvåårings. Han kan inte uttrycka sina egna tankar och måste ha hjälp med toalettbesök, att klä på sig och att ta sina mediciner, enligt orosanmälningar från rektor och lärare.

Under intervjun lägger Arsh ofta sitt huvud på Falaks axel.

– Hela situationen är förvirrande för honom och han har backat i sin utveckling. Nu har han gått tillbaka till att skrika och slå i väggarna, berättar Falak.

Det var för Arshs skull som familjen begav sig ut på glassutflykt till Vaxholm med båt, som de så ofta gjort. Men den här gången stoppades de av polis som förde mamman, som har ett utvisningsbeslut sedan 2022, till förvaret i Märsta.

Bröderna har under större delen av sina liv levt i limbo efter att Migrationsverket i två asylprocesser ansett att de och deras mamma inte har ett skyddsbehov och därmed ska utvisas. Detta trots att brödernas pappa, Umar Daraz, och yngre halvsyskon är svenska medborgare och att de levt större delen av sina liv i Sverige.

Umar gifte sig med barnens mamma i Pakistan 2005 och kom till Sverige 2010. Året därpå följde mamma Sadia och de tre barnen efter.

År 2012 lämnade Umar familjen och skaffade barn med en ny kvinna. I fjol flyttade han tillbaka till sin första familj och i mars i år gifte han om sig med Sadia. Han är svensk medborgare sedan 2021.

Barnen menar att de har en bra relation med pappan. Men enligt Migrationsverkets presschef, Jesper Tengroth, har familjen inte visat att det finns stark anknytning mellan barn och far.

– Det ska finnas en samlad helhet där man tittar på hur anknytningen ser ut och här har både vi och domstolen kommit fram till att det inte finns ett tillräckligt umgänge som gör att barnen ska få uppehållstillstånd, säger han.

Sönerna reagerar starkt på Migrationsverkets slutsatser.

– Det är vansinnigt. Hur ska de veta hur vår relation med pappa varit om de inte har varit på plats och sett hur den är? undrar Adan och Falak fyller i:

– Bara för att våra föräldrar varit skilda betyder det inte att vi har en dålig relation med vår farsa.

Enligt sönerna har de alltid haft kontakt och gjort aktiviteter med Umar.

– Han och jag brukade spela schack. Jag var inte direkt en mästare, men jag var bättre än pappa, säger Adan.

Falak berättar att han och pappan spelat mycket basket ihop. Men tillägger att mycket av Umars tid gick till deras yngsta bror.

– Han var mycket med Arsh eftersom vår bror behöver så mycket stöd.

I en annan del av Stockholm bor deras fyra yngre halvsyskon, Umars andra barnkull, som under tiden blivit svenska medborgare.

– Det är svårt att förstå varför Migrationsverket gör skillnad på oss och våra halvsyskon. Han är lika mycket vår pappa, säger Adan.

Under DN:s första besök i familjens lägenhet befinner sig Umar utomlands på jobb. Vi träffar honom igen när han kommit hem.

Orsaken till att bröderna inte bodde hos honom när han och mamman var skilda berodde delvis på Arshs funktionshinder, säger han.

– Hans tillstånd kräver trygghet och rutin så han kan inte byta hemmiljö så ofta. Dessutom bodde jag då i en mindre lägenhet och kunde inte erbjuda dem att flytta in till mig, säger han.

För bröderna är det omöjligt att tänka sig ett liv utanför Sverige, säger Adan, som var fem när han kom hit. De menar att de inte kan hållas ansvariga för föräldrarnas beslut att flytta till Sverige.

– Jag har inga minnen från Pakistan och känner ingen där. Jag ser Sverige som mitt hemland och har aldrig känt mig annorlunda eller diskriminerad, säger Adan.

Jesper Tengroth påpekar att det är en helhetsbild som ligger till grund för beslutet.

– I den samlade bedömning – som även inkluderar barnens anknytning till Sverige i övrigt, alltså utöver pappan – har både vi och domstolen kommit fram till att det inte föreligger något skäl för dem att få uppehållstillstånd i Sverige, säger han.

Fadern tillhör Pakistans kristna minoritet och familjen menar att de riskerar förföljelse och utsatthet i hemlandet, vilket stöds av en rapport av svenska UD. Enligt samma rapport kan personer med funktionsnedsättning, likt autistiske Arsh, räkna med att hamna utanför samhället och förlora livsnödvändig vård och stöd som han får i Sverige.

Enligt familjen har Arsh ett så stort vård- och stödbehov för sin fortsatta utveckling att hans hälsa är i fara vid ett återvändande till Pakistan. Det håller inte Migrationsverket med om.

– Barn som Arsh ses som ett straff från Gud. Det finns varken vård, skola eller aktiviteter för dem, säger Falak.

Han berättar att bröderna inte behärskar urdu och därför inte kan fullfölja sin skolgång i Pakistan.

– Det blir omöjligt. Vi kan varken läsa eller skriva urdu och kommer behöva börja om från noll.

Barnkonventionen blev svensk lag 2020. Därför måste svenska myndigheter beakta barnets bästa i alla beslut som fattas kring ett barn. Jesper Tengroth menar att Migrationsverket gjort det i besluten som rör familjen.

– Vi tittar på helheten, vad som kan vara bäst för barnet. Men det betyder inte alltid att vad som är bäst för barnet är att det blir precis som barnet vill. Dessutom ska det här ställas mot bestämmelserna i utlänningslagen om en reglerad invandring.

På vilket sätt anser Migrationsverket att det är för autistiske Arsh bästa att återvända till Pakistan?

– I det här fallet bedömer man att anknytningen är starkast till mamman som ska utvisas. Det har prövats flera gånger. Vår uppfattning är dessutom att det finns vård i hemlandet.

Umar anser att han är kapabel till att ta hand om sönerna ifall mamman utvisas.

– Jag kommer att ta hand om de på alla sätt en pappa ska, säger han.

I december kom det senaste beslutet från Migrationsverket, som slår fast att barnen och deras mamma inte behöver skydd liksom att tillräcklig anknytning saknas till fadern.